Sverige, vi har ett resultat. I alla fall enligt SVT:s datafantomer. Och det är det väntade.
Partierna som vill se Magdalena Andersson (S) som ny statsminister samlar 176 mandat i den nya riksdagen, mot 173 för Ulf Kristerssons Tidöallians. Det är fortfarande möjligt att det krymper till 175-174 i rödgrön favör när de allra sista rösterna räknas, men inte mer än så.
Folkomröstningen mellan ”Magda” och de tolv SD-ministrarna, som den socialdemokratiska valkampanjen beskrev saken, vanns av Magdalena Andersson.
S hade förmodligen hoppats på en något mer anständig segermarginal än omkring 0,6 procentenheter, men en vinst är en vinst.
Eller hade i alla fall varit, om Sverige haft presidentval.
Svenska riksdagsval handlar dock om att utse 349 ledamöter. Det är sedan dessa ledamöter som stiftar lagar och beslutar om statens inkomster och utgifter, bland annat.
Det är förvisso också riksdagen som väljer sig en statsminister, men det är bara en (ibland fler, om Centerpartiet och Vänsterpartiet är inblandade) av väldigt många omröstningar under en mandatperiod.
Så länge rödgrön enighet saknas kan Kristersson och Åkesson fortsätta diktera politiken
Ska det som nu kallas seger bli något mer än glada delningsbilder på Instagram för Socialdemokraterna är det således här jobbet börjar.
Tidöpartierna har förlorat sin majoritet, men är fortfarande den överlägset största gruppering i riksdagen som kan och vill prata med varandra om politik.
Exakt vilka rödgröna partier som sitter i regeringen respektive utanför spelar ur det perspektivet mindre roll.
Ska något bli gjort behöver alla fyra partiers ledamöter, med max ett enskilt undantag, rösta på samma sätt. Varje gång det behövs. I fyra år.
Så länge rödgrön enighet saknas kan Tidöpartierna fortsätta diktera politiken i Sverige – oavsett vad det står på partiledarnas visitkort.
Vänsterpartiet kräver likvärdig plats i regeringen och en tydlig vänsterkurs i den ekonomiska politiken.
Centerpartiet kräver en regering ”i mitten av svensk politik” och att V ställs utanför.
Miljöpartiet kräver inte så mycket, än, men det brukar ordna upp sig med tiden.
Exakt vad Magdalena Andersson själv kräver är lite oklart, men kraven på henne kunde knappast bli tydligare: Få ihop det här nu. Eller i alla fall innan budgetstoppet i november, för annars blir det både tråkigt och pinsamt.
Alla de statsvetare, debattörer, journalister och ex-politiker som just nu står i tv för att förklara hur det kommer att bli har en sak gemensamt: De har egentligen ingen aning om hur det här ska lösas.
Det har inte Magdalena Andersson heller. Inte än, i alla fall.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen.