”Vi arbetar mycket med AI”
”Vår arbetsplats ligger i framkant med AI”
– Vad ska vi äta till middag?
– Jag vet inte, fråga AI.
Artificiell intelligens underlättar vardagen för många. Det används inom forskningen och vetenskapen, inom sjukvården, underrättelsetjänsten och av privatpersoner. AI kan effektivisera arbeten och gynna tillväxten. Den kan stå för genombrott som mänskligheten inte är förmögen till.
Den används överallt men har ofta benämnts lite slängigt.
För privatpersoner inte sällan som ett bekvämt verktyg att få svar på enkla vardagsfrågor eller producera skojfriska bilder. För bolag och stater för mer komplexa uppgifter.
Amerikanska M.I.T som i grunden är positiv till artificiell intelligens ser dock farorna för hur AI trubbar av studenter. Deras kreativa förmåga förloras ju mer AI de använder. Förutom ett omfattande problem att AI används för att fuska på prov och uppsatser riskerar den enkla genvägen via AI att minska studenternas egna förmåga till problemlösning och initiativ.
Under Gazakriget använde den israeliska armén AI för att analysera vilka mål som skulle bombas och hur många civila som kunde tänkas befinna sig i respektive mål. I Ukraina använder sig både Ryssland och Ukraina av AI i vapensystem och analyser.
Den senaste tidens högljudda varningar lär dock ge många kalla kårar längs ryggraden.
Klassiska domedagsprofeter tar ny form. Med ny teknik.
De som nu varnar för mänsklighetens undergång är inte längre luggslitna, ensamma personer på New Yorks gator med handskrivna skyltar. Nu är det välklädda, djupt kunniga företagsledare och forskare.
Visserligen varnade vetenskapsmannen Stephen Hawking för AI:s utveckling redan 2014. Han sa att AI kan bli slutet för mänskligheten eftersom den har förmågan att utveckla sig själv bortom mänsklig kontroll. Han varnade också för att AI kommer att öka de ekonomiska klyftorna i världen.
Hans larmtoner noterades, men inte så mycket mer. Ungefär som när chefen under morgonmötet säger ”jag tar med mig det”, när en medarbetare levererat kritik.
Nu, tolv år senare, hörs varningssignalerna ljuda igen.
I sitt linjetal under onsdagen sa EU-kommissionens ordförandeskapen Ursula von der Leyen att riskerna med AI absolut inte är en bluff (vilket Donald Trump hävdat).
Inte heller de som dagligen arbetar med att utveckla AI anser att det är en bluff.
Säkerhetsforskaren Evan Hubinger på Anthropic varnar för att AI skulle kunna döda alla människor innan nästa årtionde och att risken är ”mer än tio procent”. Han säger att AI bolagen gör sitt bästa men att det ännu inte finns någon plan för vad som ska göras om systemet överträffar den mänskliga förmågan och plötsligt blir självspelande.
Andra menar att AI skulle kunna utveckla biologiska vapen och orsaka pandemier.
Avhoppade forskare har varnat för att hela mänskligheten är hotad inom två år. Det är inga små varningsklockor som ljuder.
Anthropics vd Dario Amodei fruktar att AI kan ta över internet inom 6-12 månader såvida inte utvecklingen regleras och AI-företagen själva avsätter mer resurser för säkerhetsåtgärder.
Som komplement till de bombastiska varningarna kommer också farorna med AI i kriminella eller mindre nogräknades händer.
Den amerikanske presidenten Donald Trump har dock avfärdat varningssignalerna som en ”bluff likt vänsterns gapande om klimatförändringar”.
Enligt Trump behövs ingen annan säkerhetsåtgärd än en ”klok president med högt IQ”, vilket känns begränsat betryggande.
Men det är klart att Trump inte vill bromsa sin guldkalv varifrån man nu kan tälja guld.
AI innebär större ekonomiska möjligheter än både olja, guld, diamanter och hela internet och att bromsa AI nu, innan mellanårsvalet, skulle riskera ett rejält bakslag på den amerikanska börsen där AI-bolagen dominerar. Och ett bakslag på börsen är ett bakslag för Trump.
Donald Trump ser som många andra också AI som en kapplöpning mot Kina, ”den som vinner AI vinner”, har han sagt.
Senare den här månaden ska Kinas president Xi Jinping besöka Washington. Ett besök som kommer att följas noggrant av AI-experter då framtiden kan formas av vad USA och Kina gör eller inte gör.
Frågan är om världens mäktigaste presidenter då kan försöka komma överens om att rädda mänskligheten från en presumtiv katastrof, från ett Terminator-scenario. Eller om det bara blir en mellanstation i en fortsatt kapplöpning med oöverskådliga följder.