Det var i mars som Isabella Löwengrip tog kontakt med inredaren för ett inredningsuppdrag i entreprenörens hem på Lidingö. I sms ska hon ha skickat inspirationsbilder med stilriktning för projektet. ”Lyxigt, elegant och internationellt”.
Inredaren ska därefter ha skickat en första inredningspresentation, vilken Löwengrip reagerade positivt på, enligt stämningsansökan.
”Så fint! Vaknade så glad av allt”, ska hon ha svarat i sms.
Pausade projektet
Ett par dagar senare ska inredaren ha skickat en uppdaterad presentation tillsammans med en projektbudget. Inredaren hade bland annat förhandlat fram rabatter på möbler, vilka Löwengrip skulle få ta del av. Inredaren i sin tur skulle betalas per timme.
Löwengrip ska, enligt stämningsansökan, inte haft några ”invändningar mot debitering, timmar eller prissättning”. Inredaren fortsatte sitt arbete.
Nästan en månad efter den första kontakten sms:ar Löwengrip inredaren om att hon önskar pausa projektet ”av personliga skäl”.
”Jag vill så klart betala dig för den tiden du har lagt ner nu!” ska Löwengrip skrivit, varpå inredaren sagt att hon skulle skicka faktura.
Gratis ”pitchmaterial”
Isabella Löwengrip bestrider sedan den fakturan – vilken uppgick till 41 074 kronor och innehöll en rad rabatter. Hon menade att arbetet, enligt hennes uppfattning, utgjorde gratis ”pitchmaterial” – något som inredningskonsulten beskriver som oförenlig med tidigare konversationer dem emellan.
Inredaren skriver i stämningsansökan att de två, formellt, inte hade någon skriftligt uppdragsavtal.
”Ett bindande avtal uppkom i stället genom parternas konkludenta handlande under en period om flera veckor, dokumenterat i en omfattande sms- och e-postkorrespondens.”
Isabella Löwengrip vill inte kommentera stämningen.