Som nyinflyttade vid Riksvägen och fotbollsplanerna såg vi snabbt behovet av en gång- och cykeltunnel. Riksvägen, som är en del av väg 110, delar byn och är tungt trafikerad. Trots fartkamerorna passerar många fortkörare. Barn behöver korsa vägen för att nå förskolan, fotbollsplanerna och skolbussen.
Jag söker fortfarande efter vårt hundraåriga hus historia. I samband med ett bygglovsärende gjorde jag ett spännande fynd. I 1957 års förslag till byggnadsplan fanns en gångtunnel inritad under dåvarande riksväg 2. Planen fastställdes 1960 och gäller i dag som detaljplan. Tunneln skulle förbinda bostäderna med lek- och idrottsplatsen men byggdes aldrig.
Tunnelidén föddes samma år som min mamma. Sedan dess har generationer av barn i Tågarp vuxit upp utan den planerade trygga passagen. Nästan 70 år senare behöver min mammas barnbarn fortfarande korsa vägen.
Efter flytten till Svalövs kommun har jag fått förkovra mig i partiernas lokala frågor inför valet. Det nuvarande styrets beslut om mer belysning längs Riksvägen norr om järnvägen under 2027 är välkommet, men barn måste fortfarande korsa vägen.
Glädjande nog har Centerpartiet i sitt lokala valprogram för Tågarp åter lyft frågan om en GC-tunnel vid vägen mot Sireköpinge mölla. Jag hoppas att fler partier gör gemensam sak för denna trafiksäkra lösning.
Tågarp har en historia värd att bevara och en framtid värd att investera i. Nu bör Svalövs kommun och Trafikverket tillsammans utreda placering, ledningsförhållanden, kostnad och finansiering. Efter nästan sju decennier av väntan är det hög tid att skapa en säker passage under väg 110. Jag hoppas att mina barn inte själva hinner få barnbarn innan tunneln blir verklighet.
Desirée Joneken