Statsminister Ulf Kristerssons kunde i sitt tal i Almedalen under fredagen inte utan viss stolthet konstatera att regeringen fått bukt med den våg av skjutningar och sprängningar som plågade landet när regeringen tillträdde. Regeringen har även lagt grunden för ny kärnkraft och hållit nere bränslepriserna. I hög grad har man infriat de vallöften man gav för fyra år sedan.
Frågan är hur långt det räcker. Väljarna verkar i vart fall inte särskilt tacksamma. Ska Tidöpartierna ha en chans att bli omvalda måste de bli tydligare med vad de vill framåt. Därför var det positivt att Kristersson lade fram ett mål om att göra Sverige till det rikaste landet i EU inom tio år. Det målet kommer att kräva tillväxtreformer, något som lyst med sin frånvaro under väldigt många år.
Hur Moderaterna vill öka tillväxten är dock inte särskilt uppenbart. Talets huvudnummer, förslaget om ett jobbskatteavdrag för småbarnsföräldrar, kan kanske med lite god vilja ses som en tillväxtreform på lång sikt – Sverige behöver få upp barnafödandet. Men faktum är att det behövs mer precisa insatser för att göra Sverige till det rikaste landet i EU. Moderaterna borde också kunna ha större fantasi än att föreslå ännu ett jobbskatteavdrag. Det kommer behövas både statliga infrastrukturinvesteringar och åtgärder för att förbättra företagsklimatet.
Nu är det knappast så att Magdalena Andersson har så mycket mer att komma med i detta avseende. Även hon talade om behovet av tillväxt under sitt Almedalstal, men konkret verkar det främst handla om fortsatta statliga satsningar på grön omställning. Med Northvolts och Stegras svårigheter i färskt minne låter det inte särskilt övertygande. Statens roll är att skapa förutsättningar för tillväxt. Den bör vara försiktig med att peka ut särskilda industrisatsningar.
Tillväxtpolitik låter kanske osexigt. Men ekonomisk tillväxt är avgörande om Sverige ska klara att fortsätta rusta upp försvaret och samtidigt bibehålla en stark välfärdsstat. Det är i hög grad oseriös populism att tro att det kan lösas med skattehöjningar på miljardärer. Riktade skattehöjningar mot kapitalägare är betydligt enklare att tala om än att genomföra utan att det skadar ekonomin på ett sätt som faktiskt leder till att staten får in mindre pengar till skattkistan. Man kan tycka att det är beklagligt. Men vi kommer inte ifrån att det är den vanliga medelklassen som står för lejonparten av alla skatteinbetalningar genom sitt arbete och sin konsumtion. Ska vanligt folk slippa skattehöjningar eller försämrad välfärd behövs det en politik för ekonomisk tillväxt.
Svenska politiker får gärna höja blicken lite till. AI-utvecklingen och utmaningarna mot den globala världsordningen och frihandeln kommer få stora konsekvenser. För ett litet exportberoende land som Sverige innebär det nya risker, men också nya möjligheter. Sverige har tjänat på internationell frihandel. Men när världen sluter sig samman i regionala block behöver vi stärka vår position inom Europa. Förutsättningarna är goda eftersom Sverige har ett starkt näringsliv och ligger långt fram i it-utvecklingen. Men vi behöver också politiker som inte bara är engagerade och insatta i de här frågorna utan dessutom vågar ta en öppen debatt om dem inför väljarna.