Fyra år går fort.
Så inledde statsminister Ulf Kristersson på fredagen Moderaternas partiledartal i Almedalen. Och talet utvecklade sig också till en sammanfattning av vad Kristerssons Tidöregering har fått gjort under fyra år, och vad det nu säger om vägen framåt.
”Måhända är detta narrativ i vissa delar lite väl rosenskimrande. Partiledartal i Almedalen är sig lika.”
Därigenom indikerades också hur Moderaterna kommer att lägga upp retoriken i valrörelsen:
- Efter några svåra år för Sverige är det värsta nu över. Den brottslighet som galopperade har om inte kuvats, så i alla fall minskat avsevärt. Det farliga säkerhetspolitiska limbo som Sverige hade hamnat i – där vi stod ensamma samtidigt som vett och sans tvingade oss att ta ställning i ett europeiskt storkrig – är avslutad och hanterad så gott det går. Ekonomin går överlag bra. Pensionsspararna har mer pengar på kontot, 100.000 fler svenskar har ett jobb i dag och Sverige går från botten till toppen i den europeiska tillväxtligan.
- Detta är ett resultat av regeringens hårda arbete. Nu har vi i fyra år haft en stabil regering som har visat att det går att ta tag i och börja lösa riktigt stora samhällsproblem. Att i handling få saker gjorda är viktigt i en farlig värld. Nu ställs ett tydligt alternativ mot ett oklart. Om en tillträdande regering inte förbereder sig – sa Kristerssons företrädare Fredrik Reinfeldt en gång – så är den oförberedd.
- Socialdemokraterna går till val på att svenska folket har dåligt minne. Många av de problem som Sverige under senare år har brottats med kan kopplas till socialdemokratiska underlåtelsesynder. Sverige må vara på väg i rätt riktning, men omvärlden är fortfarande skakig. Nu är inte tid för nya vänsterexperiment.
- Detta är valets kärnfråga. Men mycket arbete återstår för att skapa ett Sverige som är rikt, rimligt och rättvist. Därför finns det reformutrymme. Mest slog han i trumman för förslaget om ett föräldraravdrag. Sveriges familjer ska med avdraget få behålla 5.000 kronor i månaden, enligt statsministern.
Måhända är detta narrativ i vissa delar lite väl rosenskimrande. Partiledartal i Almedalen är sig lika. Men på en punkt har de kanske i år faktiskt avvikit från hur de brukar vara. Barnavdraget är kanske inte den djärvaste reform som har presenterats där. Tyngdpunkten i flera av årets tal har legat just på läget i världen och Sverige, och mindre på breda reformlöften.
De senaste åren har svensk politiks största uppgift faktiskt legat i att få ordning på fundamenten, snarare än att utveckla djärva reformer. Kanske är det det som märks. Och kanske är det också det som till slut avgör valet. Moderaternas partiledare skulle nog vilja det.