Skapa ett konto för att ta del av artikeln
Artikeln är en del av vår exklusiva nyhetstjänst Marknadsnytt. Du får enkelt tillgång genom att skapa ett kostnadsfritt konto.
Hoppa till innehållet
Artikeln är en del av vår exklusiva nyhetstjänst Marknadsnytt. Du får enkelt tillgång genom att skapa ett kostnadsfritt konto.
För många fastighetsutvecklare handlar riskbedömningen främst om byggrätter, kalkyler och finansiering. Samtidigt påverkas fler exploateringsprojekt av nya krav på dagvatten och klimatanpassning. Kraftigare skyfall och ökade krav på hantering av 100-årsregn gör att frågor om vattenflöden, översvämningsrisker och framtida belastning behöver hanteras betydligt tidigare.
– I dag räcker det ofta inte att bara förstå vad som finns i marken. Man behöver också förstå hur vatten rör sig genom området och hur klimatpåverkan kan påverka riskbild och projektekonomi, säger Mauritz Ejderhamn Roupé, vd på Granitor Miljöteknik.
Ett vanligt misstag i fastighetsaffärer är att utgå från att tidigare miljöundersökningar är tillräckliga, trots att äldre industrimark ofta kräver fördjupade analyser och en bredare förståelse för både mark- och vattenförhållanden.
I ett nyligen genomfört projekt hade en fastighetsköpare låtit göra en miljöundersökning som tydde på att marken var fri från större föroreningar. Granitors kompletterande undersökningar visade på föroreningar från tidigare industriverksamhet.
– Fastigheten hade sålts för omkring 20 miljoner kronor. Men sedan tillkom oväntat saneringskostnaden på cirka 12 miljoner kronor. Det förändrade hela kalkylen, säger Johan Eldin, affärschef på företaget.
Historiskt har fokus ofta legat på själva markföroreningen. Men i många projekt är vattenhanteringen minst lika avgörande för miljörisk, tidplan och total kostnad.
Traditionell schaktsanering innebär ofta transporter, höga deponikostnader och stor klimatpåverkan. Därför ökar intresset för så kallade in situ-metoder, där föroreningen behandlas direkt i marken. Val av metod påverkar klimatavtryck, tidplan och kostnad.
– I vissa fall kan man injektera bakterier eller näringslösningar som bryter ned föroreningen på plats. Då slipper man stora transporter och deponikostnader, avslutar Johan Eldin.