Den 3 september lämnade regeringen in Sveriges utkast till naturrestaureringsplan till EU- kommissionen. EU:s naturrestaureringsförordning är ett bindande regelverk som Sverige måste implementera. Sju månader tidigare hade fem myndigheter – Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och Boverket – lämnat sitt förslag. Regeringen går emot expertmyndigheternas rekommendationer och lägger istället ett antal förslag som myndigheterna konsekvensutrett och bestämt avrått från.
Myndigheterna ville göra ändringar i miljöbalken för att skapa större förutsägbarhet – något som såväl skogsägare som miljöorganisationer kräver. Istället lämnar regeringen walkover, vilket enligt myndigheterna blir dåligt för både skogsbruk och miljö: det finns risk för ”återkommande överträdelseärenden mot Sverige och en växande restaureringsskuld” och det är också ”negativt för biologisk mångfald och klimatresiliens”.
Delar av skogsnäringen begärde att undantaget i förordningens artikel 4.13 (som tillåter att förluster av skyddsvärd skog kvittas mot inväxande skog någon annanstans) skulle tillämpas på “västlig taiga” – den livsmiljötyp som omfattar merparten av Sveriges kvarvarande naturskogar. Myndigheterna avrådde starkt från detta, eftersom det riskerar att bli rättsosäkert, dyrt, och skadligt för miljön:
Man förstör unika ekosystem. Myndigheternas förslag konstaterar att skogsbruk normalt bedöms ”inte vara förenligt med de skogliga livsmiljötyperna” och att ”värden som har försvunnit helt kan mycket sällan återskapas”.
Det går inte att kringgå lagens minimikrav. Lika stora arealer undantas från skogsbruk oavsett. Är det en vettig användning av våra skattepengar att först spoliera oersättliga ekosystem, för att sen hjälpligt restaurera dem för miljardbelopp?
Kvittningen uppfyller inte förordningens krav. Man riskerar därför att skapa juridiska processer och stor rättsosäkerhet.
Näringen har alltså av kortsiktiga hänsyn fått regeringen att lägga ett förslag som så småningom skulle stå svenska skattebetalare dyrare och dessutom göra det svårare för enskilda skogsägare att få rätt till ersättning. Regeringen gjorde som det skogsindustriella komplexet begärde, och som myndigheterna avrådde från, trots att det kan komma att kosta svenska skattebetalare miljardbelopp.
Men hårdare än skattebetalaren drabbas den enskilde skogsägaren. Myndigheterna var tydliga: inskränkningar “bör hänga ihop med en på förhand tydlig rätt till ersättning”. De ville öka möjligheten till formellt skydd, vilket utlöser ersättning till den enskilde, men regeringen valde alltså bort denna bestämmelse. Lagkravet på “icke-försämring” försvinner inte för det – restaureringslagen är en förordning som Sverige måste följa – men vägen dit kommer nu att gå via domstol i stället för genom automatisk ersättning.
EU:s naturrestaureringsförordning är ett tillfälle för såväl skogsägare som miljörörelse att äntligen få ordning och reda i skogspolitiken. Att stoppa avverkning i skyddsvärd skog räddar unika ekosystem, är en av de kostnadseffektivaste klimatåtgärder vi kan genomföra, gör det billigare för Sverige att följa EU-förordningen, och skapar förutsägbarhet för svenska skogsägare.
Regeringen medger istället i sitt pressmeddelande att de egentligen helst inte alls vill följa lagstiftningen, som ju ”Sverige röstade emot”. Genom att lyssna på ett enda särintresse håller regeringen alltså på att schabbla bort en möjlighet att få till stånd en långsiktig, rättssäker, förutsägbar och hållbar skogspolitik.
Inför den slutliga planen 2027 kräver vi därför:
Stoppa omedelbart all avverkning i skog som ingår i förordningens livsmiljötyper, där största delen av den skyddsvärda svenska naturskogen ingår.
Skicka restaureringsplanen på remiss. Myndigheterna noterar att deltagarna i dialogen ”genomgående uttryckt önskemål” om det. Önskemålet uppfylldes inte.
Säkerställ enskilda skogsägares ersättning genom att införa myndigheternas författningsförslag.
När EU-kommissionen granskat Sveriges utkast, har vi sex månader på oss att svara. Det finns alltså tid att lämna in en riktig plan istället för en partsinlaga för särintressen.
Elin Götmark, talesperson för föreningen Skydda Skogen