Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Det finns, kort sagt, inga anledningar för Vänsterpartiet att släppa kravet på att sitta med i en rödgrön regering. Inte ens om det leder till ett extraval.
V gick kraftigt framåt i valet. Miljöpartiet ökade också. Samtidigt ledde den mittenflörtande Magdalena Andersson sitt parti till det sämsta valresultatet i Sveriges moderna historia.
Budskapet från vänsterväljarna till det rödgröna regeringsunderlaget kan svårligen tolkas på annat sätt än att en ny regering bör balansera på vänsterbenet. V och MP är tillsammans dubbelt så stora som Centerpartiet. Även Socialdemokraterna är, vad C än försöker inbilla sig, ett vänsterparti. Ett extraval skulle, med största sannolikhet, leda till en ännu större vänsterförskjutning på den rödgröna sidan.
För den generation som nu styr i V är regeringsfrågan inte ett taktiskt verktyg för att få igenom sakpolitik. Kravet på att sitta i regeringen är resultatet av noggranna analyser och en strategisk omorientering. V vill institutionalisera sitt inflytande. Partiledningen har landat i att regeringsmakt ger ett starkare och mer långsiktigt inflytande än budgetuppgörelser, enstaka reformer och sidoöverenskommelser på papperslappar som ingen får se.
Kravet på att sitta i regeringen är resultatet av noggranna analyser och en strategisk omorientering.
V har i handling redan visat att partiet agerar utifrån denna strategi. 2021 fällde den nyvalda Nooshi Dadgostar Januariöverenskommelsen och Stefan Löfvens regering utan att darra på manschetten. Några månader senare, inför att Magdalena Andersson skulle väljas till statsminister, krävde V en uppgörelse om formaliserat samarbete för att släppa fram henne – och fick det.
Att de flesta tycks ha glömt det sistnämnda beror på att den rödgröna budgeten sedan föll, och S kunde sedan ensamt bilda regering tack vare att MP lade ner sina röster i statsministeromröstningen.
Men vänsterpartisterna minns.
Utöver allt detta kan inte V släppa fram en regering de själva inte sitter i, utan att först kalla in hela partiorganisationen till en extra kongress. Och enligt partiets stadgar måste partistyrelsen kalla till en sådan minst två månader i förväg.
Vid det laget lär talmannen redan ha tvingat fram ett extraval.
Under Nooshi Dadgostars ledning resonerar och agerar V som alla andra partier. Partiets mandat i regeringsbildningen kommer med ett pris man själv sätter, och som inte går att pruta ner. Ju snabbare de andra rödgröna partierna inser det, desto bättre.