Omställningen till fossilfri och resurseffektiv produktion är redan en självklarhet. Frågan är inte om den ska ske, utan var. Ska nästa generations industriinvesteringar hamna i Sverige, eller i länder som erbjuder snabbare tillstånd, tydligare spelregler och mer aktiv industripolitik?
Sverige har starka utgångslägen: avancerad industri, fossilfri el, tekniskt kunnande, råvaror och samverkan mellan företag, fack och politik. Vi har förutsättningarna att vara en ledande industrination i den hållbara omställningen, där digitalisering, automatisering och AI stärker produktivitet, resurseffektivitet och konkurrenskraft. Men försprång förvaltar inte sig självt.
USA, Kina och flera EU-länder agerar redan kraftfullt för att locka till sig kapital, produktion och strategiska värdekedjor. Sverige måste svara med mer än ambitioner. Investeringar i ny industri och energi kräver stora kapitalinsatser och långa tillståndsprocesser. Därför måste den nya regeringen göra genomförandekraft till en av mandatperiodens högsta prioriteringar. Nu behövs beslut som gör skillnad i investeringskalkylerna – och som gör att projekt faktiskt kan byggas.
För det första behöver Sverige en bred politisk samsyn om energisystemets utveckling som motsvarar industrins behov. Vad krävs för att Sverige ska vara en ledande industrination även om 20 år? Vi får inte fastna i symbolstrider om kraftslag eller ideologi. Sverige behöver mer el, mer nätkapacitet, snabbare tillstånd och förutsägbara villkor.
För det andra måste el, nät och tillstånd ses som strategiska konkurrensfaktorer. När kapacitet är begränsad bör den prioriteras dit den skapar störst samhällsvärde: investeringar, jobb, export, teknikutveckling, beredskap och minskade utsläpp. Sverige behöver ett system som gör det möjligt för industrin att växa. Den nya regeringen måste korta ledtider, undanröja flaskhalsar, skapa reglering som stimulerar investeringar och se till att projekt inte fastnar mellan myndigheter och regelverk.
För det tredje måste staten bli bättre på att dela risk för långsiktiga investeringar med stort samhällsekonomiskt värde. Företagen ska bära ansvar för teknik, produktion och genomförande, men kan inte ensamma bära risken för tvära kast i skatter, reduktionsplikter, stödvillkor, upphandlingsregler eller tillståndsprocesser. Contracts for difference, certifikatsmodeller, lånegarantier, investeringsstöd och återföring av ETS-intäkter bör användas mer strategiskt för stora investeringar med positiv samhällsekonomisk effekt.
För det fjärde måste Sverige skapa marknader för produkter med högre värde och lägre klimatavtryck. Industrin kan inte investera i dyrare produktion om ingen efterfrågar resultatet. Offentlig upphandling bör användas mer aktivt för att premiera lösningar som stärker konkurrenskraften och minskar beroendet av fossila insatsvaror. Lägsta inköpspris kan inte vara den enda styrande principen.
För det femte måste Sverige använda EU och den internationella utvecklingen offensivt. Andra länder är skickliga på att bygga strategier och utforma stöd från EU som stärker den egna industrin och energisektorn. Sverige bör vara ett av länderna som formar villkoren för framtidens industri.
Konkurrenskraft och klimatomställning är inte motsatser. Rätt genomförd stärker omställningen svensk industri. Fel genomförd kan den bli en kostnad som andra länder kapitaliserar på.
Nu vill vi se den inkommande regeringen använda sitt vunna mandat. Sverige behöver långsiktiga spelregler, snabbare tillstånd, smart riskdelning och ett energisystem som möjliggör industriell tillväxt. Industrin och energisektorn är redo att göra sin del. Nu behöver regeringen svara:
• Hur ska Sverige bli mer attraktivt för industriella investeringar?
• Hur ska politisk risk minska i strategiskt viktiga projekt?
• Hur ska el, nät och tillstånd prioriteras för tillväxt?
• Hur ska marknader skapas för framtidens produkter?
• Hur ska omställningen stärka, inte försvaga, svensk konkurrenskraft?
Det är inte frågor för ännu en utredning. Det är frågor som kräver konkreta beslut och genomförande under denna mandatperiod. Vi är redo. Är ni?
Jenny Edfast, vd Rejlers Sverige
Mikael Gedin, vd, Perstorp AB
Per-Anders Gustafsson, vd, Göteborg Energi
Marie Nilsson, förbundsordförande, IF Metall
Andrea Waenerlund, vd Siemens i Norden och Sverige
Roger Östlin, chef förnybara drivmedel, SCA