Till skillnad från tandvalar där man sett honor lyfta upp sina döda kalvar till ytan höll sig knölvalshonan under ytan med sin kalv.
”Hon höll sig nära kalven, höll ögonkontakt och placerade sig bredvid kalven i flera timmar, kanske till och med dagar”, säger Olaf Meynecke från Griffith University i en presskommentar.
Meynecke säger att även om den här typen av observationer är oerhört sorgliga bidrar de till den begränsade kunskapen om hur bardvalarna hanterar död och tyder på en medfödd, stark, moderlig anknytning.
”Att förstå hur icke-mänskliga djur reagerar på döden ger insikt i deras känsloliv, sociala band och kognitiva förmågor.”