Arash Gilan (Di Debatt 9/9) varnar för att AI ska urholka välfärdens finansiering. Han förutspår att finansministern om två år ser sin skattebas urholkas allt mer när AI gör allt fler människor arbetslösa.
Resonemanget bygger på att löneandelen sjunker. Belägget för att vi står inför en sådan framtid saknas dock, det är för att det inte finns någon siffra som visar att AI tar fler jobb än det skapar. AI kommer att förändra arbetsmarknaden, kanske på djupet. Men att något kan hända är inget skäl att agera som om det redan har hänt.
I USA, där AI-investeringarna kommit längst, pekar all data åt ett annat håll. I augusti tillkom 162 000 jobb, långt fler än väntat, och arbetslösheten ligger på 4,1 procent. The Economist uppskattar att AI hittills har skapat omkring en miljon jobb i USA. Sedan mitten av 2023 kan bara ungefär 200 000 uppsägningar kopplas till AI-utvecklingen.
Gilans anekdotiska berättelser om rekryteringar som aldrig blir av, syns inte i statistiken. Den amerikanska sysselsättningen växer. De nya jobben finns i datacenterbyggen, elförsörjning och nya AI-yrken. Och de är välbetalda. Installations- och underhållsjobb vid datacenter annonseras med löner omkring 40 procent högre än liknande arbete på andra ställen. Inom tillverkningen av elutrustning steg timlönerna med över 13 procent under första halvåret.
Att AI klarar allt svårare uppgifter säger något om teknikens förmåga, men det säger inget om hur arbetsmarknaden svarar. Hade Gilan haft rätt om hur AI kommer påverka våra jobb borde exempelivs juristassistenterna varit bland de första att försvinna. I stället ökade antalet juristassistenter i USA med elva procent mellan 2023 och 2025. Dessa personer har blivit betydligt mer produktiva tack vare AI och när deras tjänster blir billigare ökar efterfrågan på dem.
Förslaget om en produktivitetsavgift på AI förtjänar särskild uppmärksamhet. Om man drar av lönekostnaderna från förädlingsvärdet återstår i allt väsentligt företagets bruttovinst. En avgift som slår till när löneandelen faller är därför en skatt på kapital, även om den skulle gå att utforma med teknikneutralitet. Den träffar just de företag som investerar för att bli mer produktiva, och det är de investeringarna som historiskt har höjt lönerna.
Sverige konkurrerar om AI-investeringar, datacenter och kompetens med andra länder. En skatt som gör det dyrare att bli produktiv i Sverige minskar inte glappet mellan värdeskapande och lön. Den flyttar värdeskapandet utomlands.
Dessutom försvinner inte värde som skapas utan lön ur skattesystemet. Det beskattas som bolagsvinst, som utdelning och kapitalvinst, och med moms när det konsumeras. Sverige har redan flera breda skattebaser just eftersom det är dumt att lägga alla ägg i samma korg.
Skatter som införs mot framtida hot har en tendens att bli kvar. Värnskatten infördes 1995 som tillfällig och avskaffades först 2020. Skatten har i efterhand visat sig kosta mer i uteblivet arbete än den drog in till statskassan. Vi bör därmed vara ytterst försiktiga innan vi inför nya skatter och pålagor. Att agera på en möjlig framtid, innan det ens finns några tecken på att den kommer att ske, vore dumdristigt.
Sverige har låg statsskuld och ett finanspolitiskt ramverk som ger utrymme att agera om det behövs. Vi har råd att vänta på data. Vi har inte råd att skrämma bort investeringar.
Rutger Brattström, programansvarig för internationell marknadsekonomi, Timbro