I dag är det fyra år sedan den 22-åriga iransk-kurdiska kvinnan Jina Mahsa Amini dödades. Jina Amini miste livet på Kasra-sjukhuset i Teheran efter att ha misshandlats av den iranska så kallade moralpolisen som främst kontrollerar ifall kvinnor bär kläder i enlighet med ”islamiska koder”. Moralpolisen ansåg att hon inte hade dolt hela sitt hår under slöjan och hon misshandlades till döds.
Men moralpoliserna gjorde en missbedömning. Hennes död väckte, med all rätt, starka reaktioner i Iran. Miljontals människor gick ut på gatorna och ropade de numera världskända orden ”Kvinna, Liv, Frihet” på persiska och kurdiska.
Det tydliga budskapet fick även miljontals människor i Tokyo, Paris, Berlin, Amsterdam, Stockholm och andra platser att bära bilder av Jina Amini, klippa av hårslingor vid demonstrationer i protest mot kvinnoförtrycket.
Vad har hänt sedan Jina Amini begravdes i sin hemstad Saqqez för fyra år sedan? Det minsta man kan säga är att mordet har blivit en mardröm för ayatollorna.
Hur de än bär sig åt kan de inte få Irans 90 miljoner medborgare att glömma henne. Samtidigt för USA ett lågintensivt krig mot Iran.
Det är alltså kvinnorna som står för motståndet i dagens Iran
”Kvinna, Liv, Frihet”-rörelsen är nu en etablerad och stark rörelse som ger mod till kvinnor. Det mod som de iranska och kurdiska kvinnorna visar i Iran har jag inte sett sedan ayatollorna tog makten 1979. Kvinnor kastar sina slöjor inför moralpolisen. Kvinnor rycker av mullornas turbaner. Kvinnor vägrar läsa Koranen vid sina mördade systrars och bröders begravningar. De sjunger och dansar på begravningsplatser som en del av motståndet mot ayatollorna.
Till och med på statliga evenemang framträder kvinnor barhuvade – något som var omöjligt före Jina Aminis död. Sångerskor vågar nu framträda solo, något som var var otillåtet för kvinnor före Jina Aminis död.
Det är alltså kvinnorna som står för motståndet i dagens Iran. Kvinnor hyllas för sitt mod.
”Kvinna, Liv, Frihet”, är den medborgerliga rörelse som inte bara har den största mobiliseringskraften för demokrati i Iran utan också lyckats bäst med att ena alla grupper i samhället oavsett kön, språk, religion, etnisk tillhörighet och sexualitet.
Det är synd att det internationella samfundet hittills inte gett de modiga kvinnorna i Iran tillräckligt stöd.
Kvinna, Liv, Frihet!