Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är ett trivialt men slitstarkt stycke erfarenhet att den första bärare av ett namn som vi möter på livsvandringen ger detta namn en färg och en ton som kommer att dröja sig kvar länge och ha svårt att helt och hållet utplånas. Om Nisse i förskolan var en retsticka, en översittare eller en skvallerbytta erfordras täta kontakter med hela kompanier av hyggliga Nissar under många år för att skingra det känslomässiga mörker som på grund av den förste kände bärarens oarter har lägrat sig kring detta i och för sig fullständigt oskyldiga namn.
Fenomenet kan också inträda beträffande andra benämningar än personnamn. Det kan drabba ord som betecknar orter, gator, byggnader, maträtter, verktyg och rentav abstrakta begrepp. Om ett sådant skall det följande handla. Det är ordet system.