Jenny Maria Nilsson är skribent på kultursidan.
På kvällen efter att Pisa-resultaten avslöjat att dagens femtonåringar är värdelösa på läsförståelse och matematik såg jag partiledarna för Sveriges två största partier, Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson, debattera saken i Aktuellt. Andersson skyllde de usla resultaten på Åkesson, och Åkesson skyllde på invandrarna.
Alla tycker att generationerna som kommer efter dem är dummare, men denna gång finns data: var tredje femtonåring i generation Z läser som någon ur generation X gjorde på lågstadiet. Det går inte att förklara bort den globala nedgången av kognitiva förmågor som syns i Pisa 2025.
Resultaten sjunker men vet ni vad som inte gör det? Svenska betyg och meritpoäng, och det är därför Pisa blir viktigt för oss – det är vårt enda tillförlitliga test eftersom det rättas externt.
Förfallet började med att akademisk kultur förändrades mot slutet av 1900-talet. I Sverige manifesterades det i skolvalsreformen, kommunaliseringen och från och med 2011 läroplanen. Skolväsendet skiftade från att vara regelstyrt och centraliserat till att bli målstyrt och decentraliserat. Man hoppades att Adam Smiths osynliga hand och frigörandet av individers kreativitet från fängelset DDR-Sverige skulle hjälpa till att forma den moderna människan via skolan, men i stället fick man ett poröst skolväsende där det vällde in en Kiviks marknad av populistiska idéer.
Men vi har tur! I Pisa 2025 har ett så kallat naturligt experiment uppstått. De länder vars uppväxande generationer får mer lärdom med sig har lyckats mota en kunskapsfientlig kultur. ”Science of learning” kallas det på engelska och det bygger på ”kognitionsvetenskaplig forskning om lärande” – men är mer eller mindre samma sak som den gamla ”sosseskolan” var en gång i tiden.
2010 blev Nick Gibb skolminister för den brittiska regeringen under konservativa Tories styre i England. Trots att han motarbetades lyckades han få fram en kunskapstung läroplan och se till att den implementerades. England är ett klassamhälle med många fattiga och invandrade barn som mår lika dåligt av Tiktok som alla andra, och England har traditionellt haft en torftigare skolkultur för utsatta elever än de nordiska länderna. Ändå har de inte bara lyckats stabilisera sina elevers kunskaper utan också öka dem i en tid av världsomfattande fördumning.
Samtidigt gjorde Skottland motsatsen. 2010 införde de ”Curriculum for excellence” och satte fyra förmågor i centrum för lärandet: att utveckla framgångsrika elever, trygga individer, ansvarsfulla medborgare och effektiva deltagare. Facit är inne. Trots liknande förutsättningar som England kan de skotska medborgarna nu mindre. Och inte ens mår de bättre – nivåerna av stress, skolhat och psykisk ohälsa är ungefär desamma i båda länderna.
Ska skolan fungera måste vi återupprätta en skolöverstyrelse med en orderkedja som fasar ut Kiviks marknad – det borde Andersson och Åkesson ha diskuterat hellre än att skylla ifrån sig.