Om de rödgrönas övertag står sig kan Magdalena Andersson de nästa fyra åren leda en handlingskraftig grön investeringsallians som sträcker sig från Vänsterpartiet till Centerpartiet. Det finns tre tydliga skäl för en sådan koalition.
1. Mandaten
Som det ser ut nu har Andersson ett regeringsunderlag med 176 mandat mot Tidöpartiernas 173. Det är en liten men verklig majoritet och exakt en lika stor majoritet som Tidöpartierna fick i valet 2022. Den var tillräcklig för att forma en handlingskraftig regering, genomföra mycket stora reformer och att få igenom sin budget mandatperioden igenom och det kan även fungera för de rödgröna, så som alla andra nordiska länder visat.
2. Norden visar vägen
I alla våra nordiska grannländer har inte bara högern ett tydligt regeringsalternativ men också vänstersidan samarbeten där en socialdemokratiskt ledd regering samarbetar med allt från Centerpartiets till Vänsterpartiets systerpartier.
I Norge styr den socialdemokratiska statsministern Jonas Gahr Støres en enpartiregering som har ett samarbete med hela den rödgröna sidan som fått igenom stora satsningar på förskolor, gratis tandläkare upp till 28 år, nästan en fördubbling av barnbidraget och sänkta priser i kollektivtrafiken.
I Danmark styr Mette Fredriksen en regering med den tidigare borgerliga statsministern Lars Løkke som utrikesminister som stöds av vänstern. Deras regeringsplattform innehåller gratis tandvård, gratis tåg och buss upp till 22 års ålder, stora investeringar i allmännyttan, stärkt pension, totalförbud mot pesticider kombinerat med investeringar i lantbrukets omställning. I Finland regerade vänsterpartiet Vänsterförbundet och Centerpartiet i samma regering förra mandatperioden och genomförde satsningar på både avgiftsfri skola och förstärkta pensioner.
3. Realpolitiken
Anledningen till att de rödgröna hittat möjliga samarbeten är inte bara den allt mer aggressiva extremhögern som tvingar den liberala mitten vänsterut, men också att ekonomisk politik i allt större utsträckning handlar om att hantera den osäkra omvärlden.
I våras gick kostnaden för Sveriges fossila energiimporter från 11 till 25 miljarder kronor per månad. Detta bara några år efter en enorm inflationschock som drabbat hela ekonomin. Här har de rödgröna en samsyn i att Sverige behöver mer grön el på både lång och kort sikt, snabb elektrifiering, en snabbare omställning i hela EU, samt att skydda hushåll och företag från prischocker.
Samtidigt som de svenska och finska högerallianserna dragit benen efter sig eller stoppat satsningar på elektrifiering och grön el vill alla nordiska rödgröna partier tvärtom satsa på en snabb elektrifiering av fordonsflottan och svensk industri. Sådana satsningar kan idag vara viktigare för statsfinanserna än den traditionella idén om en stram budget, eftersom det minskar risken för inflation och ekonomiska sårbarheter.
Alla de rödgröna partierna har tydliga strategier om att framtidens jobb ska skapas genom gröna investeringar och grön teknikutveckling i hela landet. I ett stängt rum skulle nog en stor del av de svenska företagen och näringslivet erkänna att de är mer intresserade av pålitliga energipriser än av att behålla ett unikt svenskt karensavdrag. Klimatpolitiska rådets förslag om en förhandlingsprocess mot en bioekonomistrategi kan lösa ut skogs- och naturfrågorna.
”De fyra rödgröna partierna är redan eniga om att satsa på nya stambanor”
Även relationen mellan stad och land är ett område där alla rödgröna partier har överlappande politik i och med totalförsvarets återuppbyggnad, hela landets omställning, och den ökande ojämlikheten. Där Tidöhögern gjorde stora nedskärningar på regionerna, tåginfrastrukturen och bostäderna vill alla rödgröna partier göra stora investeringar.
De fyra rödgröna partierna är redan eniga om att satsa på nya stambanor och Centerpartiet kräver 50 miljarder till välfärden på landsbygden vilket rimmar väl med både Socialdemokraternas och Vänsterpartiets krav om indexerade statsbidrag till Sveriges kommuner och regioner.
Även i utrikespolitiken finns en större samsyn kring Sveriges roll. I somras genomförde Marocko en hybridattack mot EU-medlemmen Spanien. Där Kristersson och Åkesson såg det som en chans att skrämma svenska folket om migration stod alla de rödgröna partierna för svensk solidaritet med Spanien. Rysslands krig mot Ukraina fortsätter och i vintras skickade flera EU-länder trupper, ammunition och blodpåsar till Grönland för att avskräcka en amerikansk invasion av ett av våra närmaste grannländer.
Alla de rödgröna partierna ser ett behov av solidaritet med Ukraina, ett stärkt totalförsvar och har enligt Amnesty en liknande politik för solidaritet med Palestina.
Självklart finns det områden där de rödgröna partierna står långt från varandra. Men genom att samlas kring det man är eniga om – ett grönt, fritt och totalrenoverat Sverige – finns det förutsättningar för att ta ansvar och kompromissa där det behövs.
Det är vad Sverige behöver, och en majoritet av väljarna troligtvis röstat för. Nu är det dags att ta ansvar och få ihop en rödgrön regering.
Daniel Suhonen, chef fackliga idéinstitutet Katalys
Jonas Algers, utredare Katalys