I skrivande stund är det en gåta hur Magdalena Andersson ska få ihop sitt regeringsunderlag. Och det är lika gåtfullt hur hon ska utforma sin politik. S-ledningen har dock slagit fast hur man vill styra Sverige efter en valvinst. Man ska efter en regering har bildats söka blocköverskridande överenskommelser om energi, infrastruktur, skattesystemet, public service samt brottsbekämpning. Sannerligen inte några små områden.
Om detta förhållningssätt, som presenterades av Magdalena Andersson och Mikael Damberg i maj, verkligen ska gälla har vi därmed detta att se fram emot: Först en potentiellt lång process för att få till stånd en fungerande regering. Därefter ytterligare månadsvis av förhandlingar över blockgränsen. Det kan med andra ord dröja en evig tid innan man vet vilken politik som kommer att föras.
Till det ska läggas erfarenheterna från de S-ledda regeringarna 2014–2022 som saknade majoritet och därför inte genomförde några stora reformer alls. För att hitta några kraftfulla beslut som drivits igenom av S måste man gå tillbaka till Göran Perssons regeringstid före 2006.
”Vilken tur för Magdalena Andersson att Tidöregeringen har arbetat hårt och målmedvetet.”
Socialdemokratiskt ledda koalitionsregeringar är reformlösa.
Vilken tur för Magdalena Andersson att Tidöregeringen har arbetat hårt och målmedvetet med sina reformer:
—> Omläggningen av kriminalpolitiken med en lång rad lagändringar, bland annat skärpta straff, visitationszoner, vistelseförbud, lagar som är riktade mot gängkriminalitet, skärpta häktningsregler, nedrivning av sekretesshinder. Och mycket mer.
—> Uppstramning av migrationspolitiken, med bland annat skärpta krav för medborgarskap, vandelskrav, uppstramning av anhöriginvandringen.
—> Ändring av en rad lagar för att möjliggöra ny kärnkraft. Flera aktörer har lämnat in ansökningar om att få bygga reaktorer.
—> Pånyttfödelse av försvarsindustrin, tack vare en innehållsrik försvarsindustristrategi, beslut om kortade tillståndsprocesser och nytt exportstöd.
—> Beslut om nya läroplaner och reformerad lärarutbildning. Skärpta ordningskrav i skolan, bland annat mobilförbud.
Listan kan göras längre, men gemensamt för dessa punkter är att det är reformer som kräver stor handlingskraft, omfattande utredningsarbete, många lagändringar och mödosamma politiska kompromisser.
”Det är en enkel sak för en svag regering att avstå reformer.”
Gemensamt för sådana här reformer är också att samhället rullar på även om de inte genomförs – men det aktuella samhällsproblemet består eller förvärras.
Det är därmed en enkel sak för en svag regering att avstå reformer, och i stället ägna sig åt den dagliga driften av landet. Gudarna ska veta att det är ett heltidsjobb.
Om Magdalena Andersson får förtroendet att leda landet, kommer det att bli en regering med oförenliga politiska ståndpunkter på många politikområden. Då kan hon skänka en tacksamhetens tanke till Tidöregeringen, som gjorde en storstädning på vanskötta politikområden. För några reformer att tala om blir det knappast under Anderssons brokiga styre.