Oändligt är antalet frågor som elevassisten behöver ha svar på: Vilka behov har eleven? Hur vill eleven bli bemött? Har eleven epilepsi? Och i så fall, hur och när ska du ge medicinen? Är eleven utåtagerande? Har hen svårt för ett visst kön? Vill eleven att du pratar lugnt och detaljerat, eller vill hen att du bara ska komma till punkt? Behöver eleven en paus efter tio minuters arbete? Är eleven rymningsbenägen? Behöver du stå precis bredvid, eller blir eleven stressad av det? Ska du hålla dig på avstånd? Hur långt bort kan du stå? Behövs tidshjälpmedel? Time Timer? Alarm på telefonen? Är eleven allergisk mot något? Finns det akutmedicin? Var finns den?
Du kommer in på en lektion. Läraren har planerat en uppgift. En uppgift som i de allra flesta fall inte är anpassad till just den elev du ska arbeta med. Okej, nu har du cirka fem minuter på dig att omvandla denna uppgift så att den passar eleven. Du får inte ta för lång tid på dig, för då tappar eleven intresset. Det måste väcka elevens nyfikenhet. Samtidigt får du inte gå för långt utanför ramarna, för du är faktiskt ”bara” en assistent.
Gräva fram fakta
På eftermiddagen är du med en annan elev, som skiljer sig helt från den du var med under förmiddagen. Dags att ställa om, på med det andra ansiktet. Ansiktet som bemöter eleven på det sätt hen är van vid. Gräva fram fakta och kunskap om denna elev, och stoppa tillbaka det du tog fram under förmiddagen.
Ställ om. Var glad. Positiv. Nyfiken. ”Detektiven”.
Är du en duktig elevassistent vill läraren gärna ha mer av dig: hålla i samlingar, lektioner, vara med på utvecklingssamtal, hjälpa till att skriva mejl, skriva planeringar, göra skoldagsplaneringar, sköta kontakten med vårdnadshavare och i princip all dokumentation.
Men vad får du för det? Du som vill så mycket, som gör så mycket? Får du tiden? Lönen? Planeringen? Berömmet? Materialet? Svaret är nej.
Jag vill säga att jag är en bra elevassistent. Jag ställer om. Jag bemöter eleverna på det sätt de önskar bli bemötta på. Jag granskar, lyssnar, analyserar och ifrågasätter. Kan vi göra annorlunda? Varför agerade eleven så här? Kan vi hjälpa till ytterligare?
Ändå är det vi som har sämst lön, sämst förutsättningar att utföra vårt arbete och är lägst rankade i skolans hierarki
Alla har inte utbildningen. Alla har inte den fina examen, kanske på grund av ekonomi eller svårigheter att uttrycka sig på det akademiska sätt som universitetet kräver. Anledningarna är många. Men att ”bara vara en elevassistent” är inget ”bara”. Vi är så mycket mer än så. Vi är elevernas ögon, öron och händer. Vi är de som faktiskt finns där för dem.
Det är så konstigt för mig att höra: ”Ni elevassistenter är så viktiga. Ni är deras broar.” Ändå är det vi som har sämst lön, sämst förutsättningar att utföra vårt arbete och är lägst rankade i skolans hierarki. En dag med en sjuk lärare klarar sig klassen utan extra personal. Men klassen klarar sig inte en dag om elevassistenten är sjuk.
Lollo Lindgren, elevassistent