I den sista partiledardebatten före valdagen förklarade Jimmie Åkesson för väljarna att om Tidösidan vann, ja då skulle det bero på medvetna röster för den framgångsrika politiken. Om oppositionspartierna däremot fick en majoritet, då skulle det inte vara för att deras politik tilltalade väljarna – utan för att Sveriges ”muslimska invandring” hade gaddat ihop sig.
Det är möjligt att den konspirationsteorin hade kunnat få fäste. Om det inte vore för att det är Jimmie Åkessons parti som nu står skyldigt till att Sverige kan få Magdalena Andersson (S) som statsminister.
Sug på den!, som Åkesson sade i debatten.
Problemet för moderatledaren Ulf Kristerssons regeringsalternativ är nämligen inte att hatobjektet Vänsterpartiet ser ut att öka med 1,5 procentenheter, utan att SD ser ut att minska med dubbelt så stor andel.
Ett tapp på över 200 000 röster i riksdagsvalet, en brakförlust som syns över hela landet och i de flesta av partiets väljargrupper.
Kommer det här att leda till någon självrannsakan?
När Kent Ekeroth, tidigare riksdagsledamot för SD och numera toppnamn i regionen och i Falun, i en intervju med P4 Dalarna i måndags upprepade sin partiledares konspirationsteori och hävdade att det är svårt för Sverigedemokraterna att vinna val så länge ”man tar in röstboskap från utlandet”, fick han svar på tal av partikollegan Martin Kinnunen.
”Detta är en defaitistisk inställning som jag aldrig kommer kunna köpa”, skrev Kinnunen på X:
”Blockskillnaden är marginell. Snarare så att vi bör fundera kring varför vi inte kunde attrahera åtminstone 40-50 K röster ytterligare och mobilisera bättre i andra distrikt.”
Två falanger – konspirationen mot realismen – där det för en gångs skull inte är säkert att Jimmie Åkessons ord väger tyngst.