Nyligen meddelade Pfizer att bolaget inte längre prioriterar nya kliniska prövningar i Sverige. Det är sannolikt inte ett isolerat besked, utan det första öppna tecknet på en utveckling som pågått en längre tid. Det är särskilt allvarligt inom cancerområdet, och synnerligen allvarligt inom barncancer, där en stor del av morgondagens behandlingar utvecklas i kliniska studier. Inom barncancer, där patientgrupperna är små och antalet godkända läkemedel begränsat riskerar effekten märkas snabbare än på många andra områden. För vuxna innebär studier ofta ett av flera alternativ. För barn med cancer kan det vara det enda alternativet.
Kliniska prövningar är inte bara forskning som räddar liv. De är också investeringar i svensk ekonomi, kompetens och innovationskraft. De stärker vårdens kapacitet, bygger samarbete mellan sjukvård, akademi och näringsliv och ger Sverige inflytande över framtidens behandlingar. När studierna uteblir förlorar vi på alla dessa fronter samtidigt.
Globala läkemedelsföretag väljer länder utifrån snabbhet, förutsägbarhet och tillgång till patienter. När Sverige inte kan leverera på det väljer företagen andra marknader. Andra länder har kortat ledtider, skapat snabbspår för kliniska studier som gjort det mer förutsägbart och attraktivt att förlägga prövningar hos dem. Sverige har i stället fortsatt med administrativ tröghet, fragmenterat ansvar och bristande nationell samordning.
I dag handlar kliniska studier om mer än rekrytering av patienter. Moderna kliniska prövningar bygger allt oftare på precisionsmedicin, där patienter identifieras utifrån genetiska förändringar, biomarkörer eller andra snäva kriterier. Därför ställs en avgörande fråga redan innan en studie planeras: Finns patienterna här – och kan det visas snabbt?
Sverige har internationellt unika hälsodata, kvalitetsregister och biobanker. Ändå är det ofta svårt att snabbt visa hur många patienter som uppfyller kriterierna för en studie. När dessa så kallade feasibility-processer tar för lång tid eller bygger på osäkra uppskattningar förlorar Sverige i konkurrensen om investeringar och studier.
För svenska patienter får detta direkta konsekvenser. Kliniska prövningar ger ofta tillgång till nya behandlingar flera år innan de når rutinsjukvården. När studier inte genomförs i Sverige går patienter miste om alternativ som samtidigt erbjuds i andra länder. Varje år får omkring 350 barn i Sverige en cancerdiagnos. När Sverige står utanför internationella studier stängs dessa barn ute från behandlingsmöjligheter som finns i andra länder.
Samtidigt förlorar svensk sjukvård viktig kompetens. Kliniska prövningar gör att vården arbetar i framkant, bygger erfarenhet och utvecklar internationella samarbeten. Utan denna miljö riskerar också införandet av nya behandlingar att gå långsammare.
Det finns också ett tydligt samband mellan forskning och användning av innovation. Länder som tidigt inför nya läkemedel blir mer attraktiva för framtida forskning och investeringar. Om Sverige uppfattas som en marknad där innovationer når patienterna sent minskar också incitamenten att förlägga forskning och utveckling hit.
Det är inte för sent att vända utvecklingen. Men Sverige är ett litet land och måste konkurrera med kvalitet och effektivitet. Det kräver kortare och mer förutsägbara processer, modern hälsodatainfrastruktur som kan identifiera rätt patienter i tid, starkare nationell samordning och långsiktig finansiering av vårdens prövningsnätverk och prövningsenheter.
Om inget görs riskerar Sverige att fortsätta finansiera världsledande forskning medan investeringarna, studierna och framtidens behandlingar hamnar i andra länder. Det rimmar illa med ambitionerna i svenska life science-strategier. Men konsekvenserna stannar inte vid näringspolitiken. Tillgången till kliniska prövningar avgör också vilken behandling svenska patienter får och för barn med cancer kan tidig tillgång till nya behandlingar rädda liv.
Ola Mattsson, generalsekreterare Barncancerfonden
Kim Ramme, forskningschef Barncancerfonden