Vänsterpartiet bildades en gång av socialdemokrater som inte orkade vänta på revolutionen. Det kan man inte tro när man ser vice partiledare Ida Gabrielsson i tv – snarare framstår hon som svensk politiks allra mest tålmodiga människa.
På måndagskvällen mötte Gabrielsson Hannes Hervieu, partisekreterare i Centerpartiet, i SVT:s valstudio.
”Vi måste sluta ses på det här sättet”, sade vänsterpartisten med ett matt leende, och förklarade för femhundratrettiosjunde gången att V gärna förhandlar på riktigt om hur en ny regering ska bildas och jobba.
Gabrielsson kunde lika gärna tryckt på en dammig jukebox. Det kom några gamla hits ur Centerns valrörelserepertoar, men inget som hade med någon verklig regeringsbildning att göra.
Ulf Kristersson har förlorat valet, slog centerpartisten fast. C vill därför inleda samtal med Socialdemokraterna om att bilda regering i mitten av svensk politik.
Stopp, stopp, stopp, som Magdalena Andersson brukar säga när hon är missnöjd med journalisters frågor.
Ulf Kristerssons koalition samlar 173 mandat i den nya riksdagen. Hur mycket Centerpartiet än pratar med Socialdemokraterna, och hur ofta de än säger ”mitten”, har C och S bara 124 mandat tillsammans.
Om Kristersson har förlorat valet är det för att det finns en majoritet som vill ha en annan regering.
Vilket det gör. Och den innehåller Vänsterpartiet.
Ibland är det faktiskt ens fel att två träter i tv
Centerpartiet hade andra drömmar. Med hjälp av Ebba Buschs nya, pragmatiska attityd och ett rejält skohorn ville man skapa en ”mittenmajoritet” med S, MP och just KD. Detta var Elisabeth Thand Ringqvists huvudalternativ i valet.
Idén var inte sämre än någon annan, men väljarna avfärdade den. Mandaten räcker inte, eftersom KD blev ett betydligt mindre parti än V.
Inte heller i övrigt finns något att hämta.
Liberalerna ingår numera i praktiken i ett valtekniskt samarbete med Moderaterna, som det frejdiga ungdomsförbundet i ett 25-procentsparti. Simona Mohamsson har inga skäl att frukta ett nyval – särskilt inte nu när stödröstarna har vanan inne.
Korten ligger där de ligger.
Ska det bli en ny regering måste partierna som gått till val på detta – alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – enas om något och rösta det genom riksdagen.
Fram till att det sker lär Ulf Kristersson stanna på Sagerska och hans höns på Harpsund.
Läget här och nu, liksom under de senaste åren, är att Vänsterpartiet efterfrågar samtal och likvärdigt inflytande för sina mandat. Centerpartiet säger blankt nej.
Att i det läget fråga vänsterpartister om de också är beredda att ”kompromissa” blir som en parodi på begreppet falsk balans.
Ibland är det faktiskt i huvudsak ens fel att två träter i tv.
Socialdemokraterna och Centerpartiet kommer sannolikt försöka sätta maximalt tryck på Vänsterpartiet, för att V trots valsegern ska låta Centerpartiet få hålla sina numera oförenliga vallöften.
Försöka kan man alltid göra, men journalister måste framöver vara noga med att inte bli nyttiga idioter i den kampanjen. Även om de har fler källor och bekanta i S och C.
En spade är en spade och 30 vänsterpartistiska mandat är fler än 29 enhörningar i mitten.
Kan alla vara överens om det behöver den här regeringsbildningen faktiskt inte bli så lång som alla ojar sig om.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen och medverkar i podden Politikrummet. Hör måndagens avsnitt här:
Mer från Viktor efter valet: