Publicerad 2026-06-26 13.38
Stormar, översvämningar och brist på dricksvatten.
Klimatförändringarna är inte längre något avlägset hot.
Generationen som ärvt krisen går nu mot sitt första val.
LJUGARN. De stora vattenmagasinen har lyst ilsket röda i snart tio år.
Vattenbristen på Gotland är nu närmast permanent – och larmen kommer tätt.
– Det är svårt att inte tänka på klimatförändringar, säger Maya White, 20.
Bland 160 mjölkkor, nötkreatur, en hund och en katt är Maya White uppvuxen med sina föräldrar och en bror.
Hon visar vägen in i ett av husen på gården, bryggarhuset från 1700-talet med tjocka, stadiga väggar. Här bakade man också bröd i den gamla bakugnen. Dessutom finns en drängkammare, från tiden när man hade personal boende på gården.
Maya nästan försvinner in i den stora, väl insuttna hörnsoffan. Håret har lite bleknande färg i topparna och är uppsatt, men rakat på sidorna.
– Det är så tjockt och blir så varmt annars, säger hon.
Här på ön har den snåla tillgången på vatten varit ett problem sedan efterkrigstiden när antalet invånare och turister ökade. Riktigt allvarligt har det varit sedan 2016, med ett undantag: 2018.
Vattenbristen gör Maya orolig.
– Ja, vatten behöver man ju! Det känns som att dricksvattnet används till det som egentligen inte behöver vara dricksvatten. Som att spola i toaletten. Det är väl jordbruket som känner mest av vattenbristen, tror jag. Det är ganska beroende av vädret och att det ska vara rätt förhållanden för grödorna att växa, säger hon.
– Det är mer extremväder nu och det blir varmare och torrare. Det är svårt att inte tänka på klimatförändringar när det hela tiden rapporteras om extremväder.
Hon tycker att i dag tycks ansvaret för förändringar mest ligga på privatpersoner. Det räcker inte, menar hon.
– Jag tycker ansvaret behöver ligga mer på folk som har makten och på stora företag. Företag som inte tänker på sina utsläpp, som massproducerar och slänger det som inte säljs.
Pappa Mattias, 50, har suttit tyst under intervjun. Nu när Maya försvunnit ut genom dörren i en paus för att bli fotograferad, säger han att torkan har varit klart märkbar sedan han och hans bror tog över gården för drygt 30 år sedan.
Redan för runt 15 år sedan började han lägga om från vall till majs. Grödan är inte lika sårbar för torka.
– Vi gick in med dåliga förutsättningar i 2018. Det var knepigt att få vall, eftersom det var så torrt. Nu går vi mer och mer mot majs, framför allt för att det är ett bra foder också, till djur.
Trots att gården har kommunalt vatten samlas numera regnvatten in på gården, varje extra droppe är viktig.
Vattenbristen lever i många gotlänningars medvetande mest hela tiden.
– Ja, man vill ju inte slösa med vattnet.
I höst ska Maya rösta för första gången. ”En plikt och lite nervöst.”
Något parti har hon inte bestämt sig för ännu.
– Nej, men jag vet ju några som jag inte vill rösta på – och det är ju en början.
– Politik är väldigt förvirrande. Politikerna använder så sofistikerade ord och det är svårt att fatta vad de menar. När de får en fråga så svarar de inte riktigt – och så omformulerar de frågan till någon annan fråga som de själva svarar på.
För henne är de viktigaste frågorna ekonomin, miljön och välfärden.
– Men sedan vill man inte ha något parti som inte har någon aning om vad jordbruket behöver. Som gör någon dum regeländring eller får igenom lagstiftning som påverkar bönderna jättenegativt.
Om vi pratar om klimatet, vilken fråga tycker du är viktigast då?
– Det är ju en stor fråga. Att vi ska bli mer miljövänliga, att man ska tänka lite extra på konsekvenserna. Det ska vara enkelt att tänka rätt – och inte ta kål på miljön.
Tror du att man kan göra något åt klimatförändringarna i tid?
– Ja, förhoppningsvis. Nu är vi väl medvetna om hur man ska omstrukturera samhället till någonting bättre, någonting positivt. Som inte ska vara på jordens bekostnad. Sen ska det ju också vara genomförbart. Det kommer att krävas mycket tid och arbete.
– Vi känner redan av konsekvenserna av extremväder. Det är torka och jättemycket regn och översvämningar. Balansen behöver återfinna sig.
Om du stod framför en politiker, vad skulle du säga till denne?
– Vad håller ni på med?! Hur ska ni underlätta för lantbrukarna så att det blir färre regler?
Flera områden kan drabbas hårt i framtiden
Problemen med drickbart vatten kommer att öka på flera ställen i Sverige.
Det slår vattendirektör Inger Bohman fast.
– Klimatförändringsscenarierna pekar på att de eskalerar, säger hon.
Gotland har två avsaltningsverk, liksom Öland. Men även Karlskrona tittar på en lösning med ett bräckvattenverk där vatten ska tas från Östra fjärden för framtida dricksvatten.
Och fler samhällen och områden kan vara på gång. Även bland andra Simrishamns kommun har besökt Gotland för att studera bräckvattenverk.
– Jag tror att delar av Mälardalen ligger illa till. Norrlandskusten och områden på småländska höglandet och upp över västra Götaland också.
Är det akut att lösa dricksvattenfrågan?
– Ja, från år till år. Sedan har vi de akuta situationerna som finns på Gotland och andra ställen. Vill man hitta en långsiktig lösning måste man noga utreda vilka tillgångar av vatten man har – och hur de består under en riktigt torr sommar, säger vattendirektör Inger Bohman på Södra Östersjöns vattendistrikt.
Ett alternativ då är alltså avsaltningsanläggningar. Men det är dyrt att bygga, över hundra miljoner kronor, och energikrävande att trycka havsvattnet genom de fina filtren. Driftskostnaden kan minskas något genom investeringar i solceller.
– Vatten i Sverige är rätt billigt över lag. Det kanske är fyra gånger dyrare med avsaltat vatten än om man har ett rent och fint grundvatten.
Hon tror också att kostnaderna kan öka i framtiden med sämre råvatten.
– Vad det handlar om är vad vi använder dricksvattnet till. Dricker vi det så har vi ju kapacitet att försörja människorna. Men ska vi sen fylla våra pooler, vattna vår gräsmatta, duscha och spola i toaletterna med ett fint renat dricksvatten? Den frågan tänker jag vi borde komma till i Sverige.
Diskussioner har funnits om lösningar med gråvatten för toaletter sedan 1990-talet, berättar hon. Det innebär också en extra ledning för bostäderna.
– Men det måste finnas ett vattenverk som kan leverera den lägre kvaliteten. Det är rätt stora investeringar, men i framtiden kanske man inte har något val.
– Tittar vi söderut i Europa, där man har levt med den här typen av situation länge, spolar man inte alltid sitt dricksvatten. Eller så har man en lägre kvalitet i kranen och köper sitt dricksvatten separat. Det är ju en annan väg. Och i beredskapssammanhang talas det om att vi kanske måste ha något som heter krigsvatten – då kommer man leverera sämre kvalitet i kranen.