Sommarens fotbolls-VM är historia. I höst väntar Nations League för herrlandslaget. På onsdag tar förbundskapten Graham Potter ut sin första trupp efter VM.
I en DN-intervju pratar han om VM:s känslomässiga berg-och-dalbana och sin ironiska semesterresa.
– Det finns många men första matchen, att stå vid sidlinjen och sjunga ”Du gamla, du fria” inför en VM-match. Jag tittade tillbaka och det kom minnen från när jag först kom till Sverige. Det var januari, mörkt, väldigt kallt, minus 25. Och vi skulle spela i division två i Sveriges inland.
– Alla visste att den första matchen var väldigt viktig. Så allt det byggde upp det här ögonblicket. Man ser arenan och känner av fansen. Stämningen var otrolig och man bara: ”Wow, det här är VM, nu är vi här.” Det var fantastiskt.
Sveriges VM var en berg-och-dalbana. Efter 5–1 mot Tunisien kom smällen mot Nederländerna. Hur var det i omklädningsrummet efter 1–5?
– Det var bara en stor, stor besvikelse, naturligtvis. Alla förstod vilken stor dag det var. Midsommar, alla skulle titta, matchstart klockan sju på hemmaplan. Alla spelare ville göra bra ifrån sig.
– Det var en konstig match. Prestationen var stundtals mycket bättre än resultatet vi fick. Så det kändes som att vi var tvungna att verkligen, verkligen hålla fast vid de positiva sakerna från matchen. För annars kan man implodera i det läget. Om man hanterar saker fel efter en sådan match kan man få lida av det. Så som tränare börjar man, även om man har sin egen besvikelse och sina egna känslor, tänka på hur vi nu kan förbereda oss för Japan. För man kan inte fastna för mycket.
Var det ilska, frustration, skam eller vad var det för känsla där i rummet?
– Alla de känslorna fanns där. Man måste bara erkänna känslorna, det är mänskliga känslor av besvikelse och lite pinsamhet och frustration och man försöker förstå vad som hände. För känslan inför Nederländerna-matchen var så positiv och så bra.
Vad sa du till spelarna?
– Jag sa: ”Lyssna, man måste erkänna, ingen gillar det här resultatet. Det är ingen idé att säga något annat och vi måste hantera smärtan som resultatet innebär.”
– Samtidigt ville jag att de skulle hålla fast vid det faktum att det fanns positiva saker i matchen. För jag ville inte att allt bara skulle rasa samman. För vi hade bara några dagar på oss och vi måste spela en match till.
Vad var det viktigaste som fick laget att studsa tillbaka och få till 1–1 mot Japan?
– Det finns en period efter matchen (mot Nederländerna) där man inte kan vara för logisk eller hjälpsam med vad som faktiskt har hänt, eftersom alla är i ett känslomässigt tillstånd. Det är den svåraste delen av att hantera eftersnacket. För efter matchen är alla påverkade av känslor. Det är svårt att få någon logisk mening under den perioden.
Och hur lång är den perioden?
– Jag tror att man först måste ge det en viss tid, som kvällen, och låta dem sova, för en del av återhämtningen är att bearbeta känslorna. Om det finns saker man behöver säga till spelarna för att kunna förbättra och korrigera, då måste man se till att de är i ett tillstånd där de kan ta det på bästa sätt.
– Alla kan bli arga, det är väldigt enkelt. Att bli arg vid rätt tidpunkt, på rätt sätt, är den svåra delen. Man måste ge tid för att det ska lägga sig och sedan måste man säga, okej, det här är vad vi behöver göra bättre och om det finns tuffa samtal man måste ha, så måste man ta dem.
– Men det ska vara på en plats där alla vet att vi respekterar känslorna från matchen, vi respekterar återhämtningen från matchen. Sedan kan vi gå vidare och arbeta framåt.
– Ibland kan man som tränare hjälpa spelarna när man pratar med medierna. Det är omöjligt för spelarna att bearbeta vad som har hänt, de har precis spelat en match. Så man kan hjälpa dem genom att säga, okej, vi är inte nöjda med resultatet. Det fanns några positiva saker. Vi måste hålla fast vid dem. Vi måste blicka framåt. Åtminstone är det så vi tänker kollektivt.
– Sedan måste man göra jobbet som behövs. Man kan inte bara säga, ”äh, strunt i det, vi går vidare till nästa”. Spelare på den här nivån vill veta vad som hände, vad vi behöver förändra, vad vi lärde oss av detta, och vad vi behöver göra i nästa match.
Hann du börja tänka: ”Tänk om vi är ett skakigt bygge som inte håller för ett mästerskap”?
– Nej, jag tror att vi hade gjort tillräckligt med arbete med gruppen för att hantera motgångar. Det är hela poängen med att ha en grund, att ha ett fundament. För oundvikligen vet man att man kommer att stöta på motgångar.
– Alla kan säga vad de ska göra och hur de kommunicerar när det går bra. Men enda gången folk får veta hur du är när det inte går bra, det är när det inte går bra. Och då måste man agera och det är en väldigt viktig del av att bygga förtroende i ett lag. Ingen vill att det ska hända, ingen vill ha det resultatet, men faktiskt kan det ibland vara en av de bästa sakerna som händer dig. För då tänker man, okej, herregud, vi klarade av det där. Det är inte lätt att förlora (träningsmatchen) mot Norge på det sätt vi förlorade. Men vi gick inte under då. Det är inte lätt att hantera Nederländerna men sämre lag kommer inte tillbaka från det resultatet. Så det är en viktig del, hur smärtsamt det än är.
Av spelarna var det bara Jesper Karlström och målvakten Kristoffer Nordfeldt som sen inte fick spela mer. Pratade du något speciellt med dem?
– Ja, jag pratade med dem om beslutet och varför. Båda killarna är erfarna spelare, de kan spelet, de känner till situationen och agerade perfekt och professionellt. Precis som jag visste att de skulle göra.
– Det skulle vara svårt att spela med samma elva i alla tre matcherna, det är inte gynnsamt för truppen. Spelarna måste känna att de har en chans att spela. Och självklart, vi måste vara ärliga, om du har förlorat med 5-1 finns det en chans att du kommer att göra en förändring. Annars är det konstigt. Förändringen säger inte varför vi förlorade. Vi förlorade för att vi kollektivt inte var tillräckligt bra och vi behöver lära oss kollektivt.
Matchen mot Japan, då stod Sveriges VM och vägde. Hur upplevde du det läget?
– När man gör sådana förändringar som att byta målvakt och ändrar saker ur ett taktiskt perspektiv, om vi inte hade gått vidare, då kan man få kritik för det. Det är en del av spelet. Man vet att det potentiellt kan gå fel men självklart fattar man sitt beslut baserat på vad man har sett och vad man tror är rätt sak att göra. Tacksamt nog har jag haft en tillräckligt lång karriär för att veta vad jag ska göra. Och jag visste redan under träningen inför Japan-matchen att det fanns en reaktion hos spelarna. En positiv reaktion.
I sextondelsfinalen mot Frankrike var resultatet (0–3) odiskutabelt, men ni hade en del chanser i början. Har du någon gång tänkt ”Tänk om”?
– Ja, jag tycker att fram till den första vattenpausen var vi bra med i matchen. Men efter det tycker jag inte att vi gav tillräckligt med motstånd.
– Vi kan lära oss mycket av den matchen när det gäller hur vi vill spela och vad vi behöver göra för att vinna den typen av matcher. Vi tappade bollen för lätt. Vi spelade för långt för ofta. Vi försvarade för lågt för mycket. Och i slutändan, med den kvalitet de har, måste man kunna såra dem någonstans. Det kunde vi inte. Ironiskt nog tycker jag att vi spelade bättre mot Nederländerna och om vi ska förlora, förlorar jag hellre som vi gjorde då.
På presskonferensen dagen efter pratade du om Frankrikes spelare, hur bra de är, vilka stjärnor de har. Men du hade spelare som är på väldigt hög nivå men inte var med i VM. Som Williot Swedberg, Hugo Larsson och Roony Bardghji. Hur tänker du där. Att ta ut de ”bästa spelarna” eller spelarna som du tror bildar ”bästa truppen”?
– Från början var mitt jobb att snabbt lista ut hur vi skulle vinna playoff-matcherna. Och sedan skapa ett lag eller en grupp som man tror kan tävla i VM. Om man ser tillbaka på playoff-matcherna, spelade de killarna du nämnde noll minuter. Så min tanke var att gå vidare med de spelare som hade hjälpt oss i playoff.
– Hugo var lite skadad under det första lägret och Williot var sjuk i kvalmatcherna, så de hade lite otur. Men icke desto mindre gick jag mer på ett kontinuitetsperspektiv. Och till ett VM tror jag att man måste ha folk som förstår eller kan hantera att de kanske inte får spela en enda minut.
Så det sociala spelade in för VM-uttagningen?
– Jag tror att det är viktigt. Det är inte en personlighetsfråga, det handlar mer om att ha en ålder och en erfarenhet för att hantera situationen.
Om vi stänger VM, hur var det att kliva ut ur VM-bubblan?
– Du kan tänka dig, det var inte lätt. Man går från att vara helt inne i det. Äta, sova, tänka hela tiden, med de här människorna, till att sedan ”poff”, förlora en match och allt är borta. Och då måste man flyga tillbaka och anpassa sig till den verkliga världen igen. Men det är, antar jag, en del av skönheten och upplevelsen i det och jag försöker vara tacksam för allt.
Vad gjorde du på semestern?
– Ironiskt nog hamnade vi i Frankrike. Jag var där när de blev utslagna. Vi hade ett par veckor och bara tog det lugnt med familj och vänner, vilket var trevligt.
Om vi tittar fram mot höstens Nations League, vad är det viktigaste i nästa steg för att utveckla ert lag?
– Vi kan förbättra oss på alla områden. Om vi släpper in fem mål och om vi släpper in tre mål, finns det ett uppenbart försvarsproblem. Tyvärr är det inte så enkelt som att, ”okej, vi behöver göra si eller så”. Det handlar om hur vi får rätt balans.
– Vi kan vara bättre med bollen, ha mer kontroll och få motståndaren att känna sig mer obekväm. Och när vi förlorar bollen göra det närmare deras mål, istället för att fortsätta försvara mot vårt eget. Så det är något jag tror att vi kan göra bättre.
– Sedan måste vi hålla fast vid de saker som var riktigt bra. Vi agerade som ett lag hela vägen och jag tror att det är något som våra supportrar kände igen och var stolta över.
Målvaktsfrågan, då? Vem är nummer ett?
– Tja, jag menar, Jacob (Widell Zetterström) var nummer ett i den senaste matchen och jag tycker att han spelade bra.
Dejan Kulusevski är nära comeback efter sin långa skadeperiod. Hur ser du på hans närmaste framtid?
– Han är i sista fasen av sin rehabilitering. Men när man har varit borta så länge måste han och Tottenham fatta rätt beslut. Om han är redo och tillgänglig, är det fantastiska nyheter för oss, för han är en topp-, toppspelare. Men man kan inte bara gå från sjukgymnasten rakt in i laget. Man måste anpassas in i det. Det är samma sak med matchminuter, vilket ofta är en knepig del att hantera, men vi kommer att göra allt vi kan för att hjälpa honom och stödja honom.
Kan du tänka dig att ha med honom i gruppen även om han inte är aktuell att spela så att steget in i laget sedan blir mindre?
– Det viktigaste är vad som är rätt för Dejan. För det kommer att vara rätt för oss.
Fakta.Nu väntar Nations League för herrlandslaget
Efter gruppsegern i C-divisionen i Nations League 2024 – räddningsplankan som senare tog Sverige till VM – har Blågult flyttats upp till B-divisionen när turneringen i höst går in i nästa upplaga.
Sverige har lottats i en grupp med Polen, Rumänien och Bosnien-Hercegovina. Gruppspelet avgörs i två landslagsfönster, det första ovanligt långt, enligt följande spelschema: