Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Nara Smith har burit och fött fyra barn sedan pandemin. Med mjukt viskande och hyperfeminina videor där hon gör strössel och bubbelgum från grunden har hon blivit ett internetfenomen.
Lagom till Gloria Steinems bortgång gästade hon podden ”Call her daddy” och avsnittet fick rubriken ”Stop calling me a tradwife” – trots att tradwife var en hashtag som hon själv använde under sitt genombrott.
Nu påstår hon att det är av hälsoskäl som hon lagar all mat från grunden. Hon hävdar även, i detta försök till rebranding, att hennes föräldraskap delas ”femtio-femtio”, vilket såklart är både en matematisk och fysiologisk omöjlighet.
Smiths globala genombrott gör att hon nu är omgiven av en stor mängd personal, både sådan som tar hand om ungarna och sådan som sköter hennes pr. Uppenbarligen är deras analys att det finns mer att hämta i high fashion (Smith sockerbakar numera i couture från Schiaparelli) än i syltkok. Säkert.
För vissa kvinnor tar livet ett skutt. Det går då att i efterhand knåpa ihop en politiskt passande historia om hur de fick karriär och familjeliv att fungera ihop. Berättelser som distraherar från det obekväma faktum att heltidsarbete och moderskap mycket sällan går att kombinera.
Ja, nu sa jag det.
Några andra har lyxiga arbetsplatser, där trixande med flextid, friskvårdstimmar och distansmöten skrapar ihop till en hel tjänst.
Jag är själv en av dem som gärna påmint om att ett spädbarn sover 13 timmar; på denna tid kan det faktiskt gå att trycka in både en arbetsdag och en nästan hel natts sömn! Jag har menat att om man slutar scrolla och fäster blicken vid horisonten så finns inga gränser för vad man kan göra och hinna. Jo, det fanns det.
Men kvinnor har ju jobbat i ett århundrade, vad snackar jag om? Nja, närmare en tredjedel av svenska kvinnor med små barn jobbar deltid. Vissa ser till att plugga när barnen är små – ”heltid”, jovisst, men oftast med friare tider och slappare villkor. Några andra har lyxiga arbetsplatser, där trixande med flextid, friskvårdstimmar och distansmöten skrapar ihop till en hel tjänst. Ett fåtal kanske har en engagerad släkting som fyller ut tidsluckorna.
Och om inget av de alternativen finns? Ja, då gör man som alla de tiotusentals svenskor som travat till vårdcentralen och fått utmattningsdiagnos. Symtomen är såklart inte fejkade, men sjukskrivningen har den lilla fördelen att den frigör tid utan att sänka SGI. Riskgrupp? Småbarnsmammor med jobb utan möjlighet till hemifrånarbete. Inte för att de är lata eller inkapabla, utan för att förväntningarna inte utgår från verkligheten.
Jag jobbar, absolut. Heltid? Absolut inte. I åratal har jag berättat för uppdragsgivare och kollegor att snart kommer jag ha mer tid; om bara ett litet tag kommer jag slippa fatta beslut baserade på ren överlevnadsinstinkt. Jag har sagt det för att jag velat att det ska vara sant, för att jag ju lärt mig att det borde vara det. Och för att det känts illojalt att måla upp de faktiskt helt oskyldiga barnen som motståndarna till något i vår värld så heligt som kvinnors karriärmöjligheter.
Likväl är situationen ungefär som den tennisspelaren Naomi Osaka beskriver: moderskapet är heltidsarbetet, grand slams är ett side hustle.
Problemen som formulerades för decennier sedan är alltså lösta på papper men inte i praktik. Den förälder som kan få till en god anknytning och harmonisk familjerytm med barnen på förskola femtio timmar i veckan har jag hittills inte mött, Myrdals mathissar byggdes inte.
Hushållen har mer pengar än någonsin men dygnets timmar är desamma. Och att ha en identitet, ja, ett liv, är fortfarande starkt kopplat till yrkeslivet. Visst har diskmaskinen och nätapoteken frigjort tid – samma tid som ätits upp av pendlingsavstånd och alltmer isolerade familjer.
Kan man inte bara låta barnen damma runt då, oövervakat? Det fungerar ju i både Astrid och Barbro Lindgrens barnböcker! Men hade min femåring dykt upp halvnaken hos grannarna och berättat att hon inte får någon mat hemma så hade de inte gett henne pannkakor i en liten korg under glada tillrop – de hade soc-anmält. Samhället har helt enkelt förändrats.
De decennier då dubbla heltider varit norm är de då barn försetts med obegränsad skärmtid så att föräldrarna ska hinna jobba klart. Det är åren då unga fått allt från analfabetism till tarmcancer av ultraprocessad mat. ”The truth will set you free, but first it will piss you off”, skrev Gloria Steinem. Sanningen är att föräldraskap tar tid.