Regeringen har sjösatt en statlig utredning där en sammanslagning av de två svenskämnena till ett ämne kan komma att föreslås. I ett sådant förslag kan SVA, svenska som andraspråk, erbjudas under kortare tid som ett tillfälligt stöd innan eleven slussas ut och läser enligt kursplan för svenska.
Mohamsson berättar att hon inte behövde någon SVA-undervisning då hon kom till Sverige som 8-åring, utan direkt kunde läsa svenska som sina förstaspråkstalande klasskamrater. Att generalisera sådana individuella erfarenheter är dock vanskligt. Andraspråksutveckling är en lång process. Det tar i genomsnitt mellan två och tre år för en elev att utveckla ett fungerande vardagsspråk. Att utveckla ett skolspråk tar ännu längre tid.
Mångårig forskning om andraspråksundervisning har visat att elever som lär sig skolans undervisningsspråk som ett andraspråk har särskilda behov som måste beaktas för att ge likvärdiga möjligheter till lärande och skolframgång. Det krävs explicit grammatikundervisning, utveckling av språklig medvetenhet, uttalsundervisning och arbete med ordförråd. Det är sådant som utmärker skolämnet SVA och som elever med svenska som andraspråk riskerar att gå miste om ifall ämnet läggs ner. Vi anser därför att SVA ska finnas kvar som eget skolämne, likvärdigt med skolämnet svenska.
Mohamssons målbild – ”alla har rätt att lära sig svenska på samma sätt” – är olycklig
Vem som ska och inte ska läsa SVA behöver, som Mohamsson poängterar, ses över. Ett bedömningsmaterial på vetenskaplig grund behöver användas. Hälften av de som läser SVA är födda i Sverige.
Mohamsson kopplar detta till ”kravlöshet” och ”en sorts rasism som baserar sig på låga förväntningar” – en syn på SVA som lärare i ämnet knappast håller med om. Även elever som är födda i landet och som talar andra språk än svenska i hemmet kan tjäna på en pedagogik som tillvaratar deras flerspråkiga resurser.
Mohamsson beskriver det som att dessa elever blir satta i en ”frysbox”. Det är, tycker vi, ett nedlåtande sätt att beskriva SVA-ämnet och de lärare som arbetar med att skapa goda förutsättningar för sina elever.
Ta olika vägar
Mohamssons målbild – ”alla har rätt att lära sig svenska på samma sätt” – är olycklig. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Det innebär att man måste beakta att elever kan behöva ta olika vägar för att nå samma mål. Likvärdig undervisning är inte nödvändigtvis detsamma som samma undervisning. Mohamsson säger också att ”språket kan inte vara en lyxvara”. Om hon menar att alla elever ska ha tillgång till ett utvecklat svenskt språk är vi eniga. Hur detta ska gå till verkar vi däremot inte vara överens om.
Måluppfyllelsen i SVA är, som konstateras i DN-artikeln, låg och det gäller även andelen behöriga lärare. Men är detta skäl till att lägga ner ämnet? Borde inte det snarare föranleda, ökade resurser och påbyggnadsutbildningar för lärare? Andraspråksdidaktisk kompetens kommer alltid att behövas i våra skolor, oavsett hur svenskundervisningen framöver kommer att struktureras.
Karin Senter, lektor i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Annika Norlund Shaswar, professor i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Nathalie Andersson, doktorand och universitetsadjunkt i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Ellen Bijvoet, docent i tvåspråkighet, Uppsala universitet
Christiane Ederyd, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Maria Eklund Heinonen, docent i svenska, Södertörns högskola
Anna Flyman Mattsson, docent i svenska som andraspråk, Lunds universitet
Kenneth Hyltenstam, professor emeritus i tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet
Camilla Håkansson, fil dr svenska som andraspråk, Göteborgs universitet
Anna Ingves, doktor i nordiska språk, Uppsala universitet och Helsingfors universitet
Carla Jonsson, professor i pedagogiskt arbete, Umeå universitet
Marie Josefsson, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Liselotte Kihlbom, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Sofia Lindén, universitetslektor i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Dorota Lubińska, doktor i tvåspråkighetsforskning, universitetslektor i språkdidaktik, Stockholms universitet
Zoe Nikolaidou, docent i svenska, Södertörns högskola
Sara Nittve, doktorand och universitetsadjunkt i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Lotta Olvegård, universitetslektor i svenska som andraspråk, Göteborgs universitet
Clara Palm, universitetslektor i svenska som andraspråk, Göteborgs universitet
Madeleine Perrault, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Maria Rydell, docent i nordiska språk och lektor i svenska som andraspråk
Anna Sahlée, universitetslektor i nordiska språk, Uppsala universitet
Catarina Schmidt, docent i pedagogik, Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping
Karin Sheikhi, lektor i svenska som andraspråk med didaktisk inriktning, Stockholms universitet.
Boglárka Straszer, professor i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Elzbieta Strzelecka, fil. dr. i nordiska språk universitetslektor i Svenska språket, Mittuniversitetet
Eva-Lena Stål, Fil. dr i didaktik med inriktning mot ämnesdidaktik i svenska, Högskolan i Gävle
Gudrun Svensson, docent i svenska som andraspråk, Linnéuniversitetet
Eva Sundgren, professor emerita i svenska, Mälardalens universitet
Ann-Christin Torpsten, docent i pedagogik, tidigare verksam vid Linnéuniversitetet
Robert Walldén, gästprofessor i svenska som andraspråk, Linnéuniversitetet och professor i svenska med didaktisk inriktning, Malmö universitet
Francesco Vallerossa, universitetslektor i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Jennie Warström, doktorand och universitetsadjunkt i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Åsa Wedin, professor emerita i svenska som andraspråk, Högskolan Dalarna
Anna Winlund, Universitetslektor i svenska som andraspråk, Göteborgs universitet