Från och med den 19 juli i år är det förbjudet för stora företag i Sverige att förstöra osålda kläder, skor och accessoarer. Syftet med förbudet är att få bort överproduktionen, men branschen är inte odelat positiv till hur det nya regelverket kom till.
Något lite speciellt med lagen, som är en av de första delarna i EU:s ekodesignförordning, ESPR, är enligt Magnus Nikkarinen, hållbarhetsansvarig på Svensk Handel, att den togs fram utan några genomgående beräkningar.
”Vi på Svensk Handel har lyft fram att det vore positivt om man får bättre koll på hur det ser ut, för att sedan då kunna agera. Vad man gjorde var att ta ett politiskt beslut att hoppa över det första steget i processen när det kommer till kläder, man gick direkt på förbud”, säger Magnus Nikkarinen.
Någon siffra på hur många osålda produkter som förstörs finns med andra ord inte.
Rebecca Uggla, sakkunnig i resurseffektivitet, hållbar konsumtion och produktion med fokus på textil på Naturvårdsverket, säger att avslöjanden i media och visselblåsare delvis har legat till grund för det snabba agerandet.
”Man tyckte i rådsförhandlingarna att det fanns tillräckligt mycket belägg för att det här är ett allmänt förekommande problem i textil- och modebranschen, trots att det inte är något företagen redovisar”, säger hon.
Förstörelse innebär till exempel att man skickar produkter till förbränning eller materialåtervinning. Godkända sätt att hantera osålda produkter är bland annat att donera eller sy om dem till nya klädesplagg.
Företag kan få förstöra osålda produkter i undantagsfall, till exempel om de är farliga eller ohygieniska och inte kan åtgärdas.
Enligt Magnus Nikkarinen är detta ett område som svenska bolag redan är ganska duktiga på.
”Vår bedömning är att svenska och väletablerade företag inte har någon större volym av osålda produkter som man inte vet vad man ska göra med. Med hjälp av bland annat försäljningsdata och uppskattningar försöker de optimera lagren efter säsong”, säger han.
Trots att branschen uppskattar att svenska bolag inte kommer att påverkas i någon större utsträckning så innebär förändringen merkostnader i form av ökad administration.
”Man har en bra dokumentation sedan tidigare, men det är klart att det blir en kostnadsökning när det ska rapporteras in till myndigheter och sammanställas mer formellt. Det är ytterligare en pusselbit till den ökade administrativa bördan som kommer till följd av hållbarhetslagstiftningarna som nu håller på att implementeras”, säger Magnus Nikkarinen.
Vad straffet blir för företag som bryter mot förordningen är ännu inte bestämt.