INSÄNDARE. Demokratins styrka ligger i att vi får tycka olika och ändå kan mötas vid samma fikabord. inför nästa val bör vi läsa, fråga, ifrågasätta, lyssna och rösta självständigt utan att lyssna för mycket på influerare, skriver Julia Ljungberg, masterstudent i politisk kommunikation.
Vi lever i en demokrati där det fria valet, den fria tanken och rätten till en egen åsikt hör till själva fundamentet. Ändå tycks vi ha fått allt svårare att acceptera en ganska självklar konsekvens av detta: att andra människor ibland kommer fram till helt andra slutsatser än vi själva.
Prova att sätta två politiska motpoler vid samma fikabord. Det dröjer sällan länge innan temperaturen stiger. Det märkliga är att politiska samtal så ofta tycks förutsätta att någon ska vinna. Den andre ska övertygas, avslöjas, tillrättavisas eller helst ”vändas”. Att två personer skulle kunna lämna samtalet med samma politiska uppfattningar som när de kom, men med större förståelse för varandra, framstår nästan som ett misslyckande.
Samtidigt har vad vi röstar på blivit en sorts moralisk identitetshandling. Den politiska ståndpunkten förväntas säga något avgörande om vem du är som människa. Men gör den verkligen det?
Om vi nu absolut måste dela in människor i goda och dåliga borde det rimligen finnas bättre måttstockar. Hur behandlar du människorna omkring dig? Ställer du upp när någon behöver hjälp? Är du en omtänksam vän, partner eller förälder? Kan andra lita på dig? Sådant säger mer om en människa än vilken valsedel de väljer på valdagen.
Denna problematik förstärks av det medielandskap vi befinner oss i. Algoritmer lär sig vad vi gillar, vad som gör oss arga och vad som får oss att stanna kvar framför skärmen. Vi serveras mer av sådant vi redan reagerar på och riskerar att möta allt färre genomtänkta argument från människor som faktiskt tycker annorlunda.
Mitt i detta flöde träder kändisar, influerare och självutnämnda opinionsbildare fram och berättar inte bara vad de själva tycker och röstar på, utan också ibland hur deras följare borde tycka och rösta.
Självklart har en kändis samma rätt som alla andra att uttrycka en politisk uppfattning. Problemet uppstår när kändisskapet i sig får fungera som politisk auktoritet. Att vara fantastisk på musik, underhållning, mode eller sociala medier innebär inte automatiskt att man har bättre svar på frågor om svensk politik. Ändå kan miljontals följare mötas av budskapet: Rösta som jag.
Jag skulle önska att fler använde sitt inflytande på ett annat sätt, där budskapet i stället var: Läs på. Lyssna på människor som tycker annorlunda. Granska argumenten – också argumenten från den sida du redan sympatiserar med. Bestäm vilka samhällsfrågor som är viktigast för dig. Bilda dig sedan en egen uppfattning och rösta därefter.
Det kräver förstås något av oss. Det är bekvämt att lyssna på människor som bekräftar det vi redan tror, men betydligt svårare är det att sitta kvar när någon uttrycker en åsikt som provocerar oss, men kanske är det just det vi behöver öva oss på? Nästa gång en åsikt får dig att koka, prova en fråga innan du avfärdar personen: Varför tycker du så?
Inte för att hitta nästa lucka i resonemanget. Inte för att samla ammunition till ett motargument. Utan för att faktiskt förstå svaret.
Be personen utveckla. Berätta sedan hur du själv resonerar och vilka erfarenheter som har format din syn. Kanske kommer ingen att byta åsikt. Det behöver heller inte vara poängen. Ett demokratiskt samtal måste inte sluta i konsensus för att vara värdefullt.
Tvärtom kan vi lära oss något betydligt viktigare: varför två rimliga människor kan betrakta samma samhälle och ändå komma fram till olika slutsatser.
Inför nästa val finns en fråga som kanske är viktigare än den som skriks högst i våra flöden: Vem röstar du egentligen för? Röstar du utifrån dina egna värderingar och prioriteringar? För att passa in bland vännerna? För att människorna i ditt digitala flöde tycker likadant? Eller för att någon du beundrar har talat om för dig vad en ”bra människa” förväntas rösta på?
Demokratins styrka ligger inte i att vi tycker lika. Den ligger i att vi får tycka olika – och fortfarande kan mötas vid samma fikabord.
Så läs. Fråga. Ifrågasätt. Lyssna. Och inför nästa val: Rösta som dig själv!
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare