Simona Mohamsson var körd. Gravplundrare från den borgerliga mitten hade redan börjat cirkla runt resterna av Liberalerna. Då skedde ett smärre mirakel.
– Jag ledde ett parti som var totalt uträknat för ett år sedan. Och nu har hela valrörelsen handlat om Liberalerna, säger Mohamsson.
Anna Gullberg har följt partiet från insidan, från djup kris till Simonafeber.
– Hon är vår Simba! ropar Romina Pourmokhtari från valvakans scen på Vasateatern i centrala Stockholm.
Simba, Lejonkungens arvtagare, redo att med självsäkerhet inta tronen. Och i publikhavet står Lars ”Leijonkungen” Leijonborg, nöjd med att göra återkomst i partiet.
– Hon kom in i det här partiet och hade det svårt och tufft. Sen tog det ett halvår så kändes det lite som att hon slängde papperet och bara: Fuck it, nu kör vi! Och så har det blivit, säger riksdagsledamoten Martin Melin.
Valkvällen börjar försiktigt.
Inte förrän Valu visat en riktning klockan 20 släpper det. Liberaler skriker, gråter, skrattar, hoppar och kramas på golvet framför scenen.
Men sen slår insikten igenom. Det är långt ifrån klart.
När valprognosen presenteras av Fouad Youcefi i SVT:s valvaka stämmer även de mest pessimistiska in i jublet. Strax före midnatt dansar Simona Mohamsson in på scenen till Håkan Hellströms ”Din tid kommer”, och hela valvakan ropar hennes namn.
– Det här är historiskt! jublar partiledaren för Sveriges mest sargade parti.
Men Mohamsson tar inga intervjuer på plats från den rekordstora skaran journalister som är samlad, kanske beror det på att den parlamentariska situationen är alltför oklar.
Kvällen innan viskade en källa att L förberett fyra möjliga tal för Mohamsson. Fyra möjliga scenarier som måste täckas. Talskrivaren fick en svettig natt.
Fokus blev: L är kvar, den röda linjen hålls.
Men så mycket sägs inte.
Den kampanjen var så jävla dålig
Nöden, den kallas ”uppfinningarnas moder”. Kanske är nöden också en liberal motor?
– Det är många som har gått med i Liberalerna av motgångsskäl. Det är väldigt intressant faktiskt, säger arbetsmarknadsminister Johan Britz och skrattar.
Det var så han kände kallelsen till partiet.
– Jag gick med i Liberalerna efter valet 1998 när Lars Leijonborg gjorde ett katastrofval. L gick till val på ett mänskligare Sverige och Lars satt på jättestora affischer i tunnelbanan, han var fotad med en softlins eller nåt sånt. Han såg frireligiös ut.
Johan Britz sitter på en bänk utanför röstlokalen i Norra Real, i Vasastan där Liberalerna har sitt starkaste fäste.
Minnet av katastrofkampanjen är outplånligt.
– Alltså, jag tyckte den här kampanjen var så jävla dålig. Då tänkte jag att det här partiet måste jag fortsätta rösta på och engagera mig i. Och så slutade det med att jag sju år senare var Lars presschef!
Valet 2026 har Lars Leijonborg dammats av igen, och finns på listorna med Britz och de andra som vann den inre striden om Liberalerna, den om samarbetet med SD.
Historien skrivs av vinnarna.
Landsmötet i Karlstad, november 2025, stod det första slaget för den färska Simona Mohamsson. Efter en hård debatt fattades beslut att gå till val med nytt Tidöavtal, men utan SD i regering.
Det var ett steg på vägen för den del av partiet som inte såg ett möjligt borgerligt styre utan SD, och en fortsättning på ilskan hos den del som inte såg en framtid för liberalismen med något som helst samröre med SD.
Istället för lugn och ro för den nya partiledaren fortsatte striden. Och bråket om den nya obegripliga linjen upphörde aldrig.
Från november fram till mars stretade hon i motvind.
– Vår parlamentariska strategi har varit en blöt filt över vårt parti, säger Mohamsson när hon tänker på sitt första tuffa år som partiledare.
Partiet hade inget trovärdigt svar på regeringsfrågan och hamnade därmed i en ”evig diskussion”, menar Johan Britz.
”En kultur som har inneburit att man har fri eldgivning i media”, så beskrivs Liberalerna.
– I det här partiet har vi så länge jag har varit aktiv, 25 år, hela tiden försökt balansera två olika bilder av verkligheten, två olika bilder av vad partiet är. Kanske också två olika typer av väljargrupper. Och ibland har det gått bra, men oftast har det varit mycket, mycket svårt, säger Britz.
– Det har gjort att Liberalerna har hamnat i en knepig politisk situation och en väldigt besvärlig medial situation.
Medan Liberalerna bråkade vidare fortsatte opinionssiffror att sjunka, tills de nästan inte kunde bli lägre utan att hamna på minus.
Den 14 januari samlar Johan Britz sina medarbetare till ett krismöte. Om ett par timmar ska L:s senaste katastrofsiffror presenteras, och han vill förvarna personalen.
– Det är en sak att få en låg opinionsmätning men ändå känna att vi har rätt plan framåt. Så har det varit efter beslutet. Men när man sjunker under två, och man känner att vi inte har en plan som kan vända detta. Då känns det tufft, säger Britz.
– Vi är på mitt arbetsrum då jag berättar att det här kommer hända och det kommer kännas jobbigt. Vi försökte förbereda oss mentalt på situationen.
Situationen; 1,8 procent i SVT/Verians mätning.
Då nådde Britz också sin personliga botten.
Hur fan ska det gå för Liberalerna?
Beskedet i mars, att gå till val med hela Tidö inklusive SD, det föregicks av veckor av interna diskussioner i den innersta partiledningen.
Och när det till sist presenterades för partistyrelsen visste Mohamsson att det skulle bli tufft.
– Det finns ingen annan än partiledaren som kan bestämma en riktning. Men det kommer ju alltid med konsekvenser, säger Simona Mohamsson.
Konsekvenserna – de blev stora, ledde till splittring mellan gamla partivänner, dramatiska utspel och avhopp.
Någon sa: Nu är det kört
Skolminister Lotta Edholm har inte ångrat beslutet, men inte heller glömt den svåra tiden i våras.
– Jag tyckte att vi var tvungna att göra det ställningstagandet. Men det är klart att det är jobbigt när gamla partikompisar tycker att man gör fel, säger Lotta Edholm.
Johan Britz såg ingen annan utväg.
– Vi var i läget att det här är kört om vi inte gör någonting. Jag tror faktiskt att det var någon som uttryckte det så: Vi måste utgå från det. Att nu är det kört, säger han
– Då tog modiga Simona taktpinnen.
I rummet där partistyrelsen möttes utkristalliserades två reaktioner. Lättnad, till och med glädje. Och en stor besvikelse. Efter omröstningen valde flera att lämna partistyrelsen, och meddela att de inte kandiderar för L igen.
Men inte förrän det rasat ett sista inbördeskrig där förlorarna i partistyrelsen till sist tonade ut i medierna efter ett extra landsmöte 22 mars där Mohamssons förtroende bestod.
Stämningen är upphetsad på Norrmalmstorg i centrala Stockholm, dagen innan valet, så kaotisk att den rutinerade Säpokillen bredvid mig ser ut att få en migränattack.
Bakom baren på Vaudeville står Simona Mohamsson med KD:s partiledare Ebba Busch och langar ”stödöl” över disk.
Det ser ut som en lördagskväll för 30 somethings i innerstan, men känns som Roms sista dagar, eller orkestern som spelar på Titanic. Politiska journalister, borgerliga partister, ministrar, tankesmedjor på högerkanten, alla dyker upp i minglet. Det här kan vara sista tillfället att festa som ett stolt riksdagsparti.
Men det kan också bara vara förfesten.
Korvgeneralen Marcus Nilsen, till vardags politisk sakkunnig för L, budgeterar för nattens final – midnattskorven vid Stureplan.
– Det går nog åt runt tusen korvar i natt, funderar Marcus Nilsen.
Statsministern och Tidövännen Ulf Kristersson är en av de mumsande gästerna. Men inte Jimmie Åkesson, trots förhoppningar om att han skulle dyka upp.
Lars Leijonborg serverar statsministern en nattlig korv, och spiller ketchup på honom. Senare skojar han om att L fick röster, M fick en korv.
Men fakta är att L kampanjat stenhårt och serverat sina stödkorvar på de mest moderattäta platserna.
Liberala korvar har flugit över landet i valspurten. Enbart i Stockholm kommer L att ha langat 3 500 korvar med bröd, i runda slängar hårt processat valfläsk för 100 000 kronor. ”Hela valbudgeten lades på korv” skojar någon, men kanske innehåller den korvsmeten ändå små spår av sanning. Liberalerna är riksdagens fattigaste parti, till skillnad från Centerpartiet, som är det rikaste.
Liberalerna den här kvällen visar också att de är ”nya Liberalerna”.
De gamla Luf-rivalerna och nära vännerna Simona Mohamsson och Romina Pourmokhtari har inte bara vässat sina argument på varandra, de är också ett radarpar. De har väntat på sin chans sedan Luf-tiden.
– Vi har länge stått i startgroparna och varit peppade på att vara med och forma Liberalerna som parti. Vi håller inte med om den gamla bilden av att L skulle vara något slags mellanmjölk och bromskloss. Vi vill vara motor, säger Romina Pourmokhtari.
– Jan Björklund hade ju uttrycket att det bästa på kanelbullen är det i mitten. Men vi lämnar med varm hand över ”mysmitten” till Elisabeth Thand Ringqvist.
Pourmokhtari, som länge sagt nej till SD i regering, landade till sist i att det var en fråga som inte gick att runda. L hade bestämt sig, och hon valde partilinjen.
Under den här valrörelsen har hon och Mohamsson gång på gång knackat dörr i moderatfästet Danderyd, där L har ett starkt stöd sedan tidigare, och träffat väljare som vill ha borgerlig politik, men som inte vill se SD i regering.
– Då fick jag och Simona förklara. Vi har inte varit med om svensk politik utan Sverigedemokraterna, säger Pourmokhtari.
Och inför SD känner Mohamsson sig lugn.
– Jag är inte rädd för att gå in i ett förhandlingsrum med Jimmie Åkesson för jag litar på mitt hjärta och min hjärna, säger hon.
I Danderyd har radarparet varit många gånger under valrörelsen.
Det märks en kväll i valveckan när Expressen följer med till Djursholm.
– Det finns ju några bostäder där vi knackade på förra gången, där jag har lovat att komma tillbaka för Aperol. Någon vill ha tacomys med mig och någon vill ses över en kopp kaffe. Så vi har lite att göra sen, säger Mohamsson.
– Gänget, är vi peppade? Känner ni en medvind? Eller hur? Det är match på riktigt. Och jag vet att ni är säkert supertrötta. Jag ber er nu att lägga in ytterligare en växel.
Redan i det första huset hittar Mohamsson ett fan. Där öppnar Marie Broman, på besök hemma hos sin dotter och svärson.
Hon ser förtjust ut, och berättar hur hon fått flera släktingar att välja L i år.
– Du är alltså vår bästa valarbetare! säger Mohamsson. Jag undrar, är det någon speciell fråga som är viktig för dig?
– Lugn och ro, ordning och reda för att få tillbaka Sverige igen, säger Marie Broman, innan hon gör som alla andra i de jättelika Djursholmsvillorna – ber om att få ta en selfie med partiledaren.
Det blir 20 000 raska steg och innan kvällen är slut har Romina Pourmokhtari hunnit färdigställa sitt inlägg till Instagram. Där roastar hon Leif GW Persson, medan hon lugnt tuggar på ett äpple, en blinkning till äppelleveransen som upprörde professorn.
Hon har gått kurs i alla sociala plattformar, älskar Instagram men tycker Tiktok är svårt.
– Det är för ungt för mig. Jag fattar inte det här six-seven, säger Pourmokhtari.
– På Instagram, där kan jag få uppåt 600 000 visningar. Det är ju jättemånga, det är ju som en Aktuelltsändning. Det är ju hur många som helst!
Mohamsson har marscherat raskare än alla andra den här kvällen, men fortsätter le som ett batteri utan urladdning.
– Simona! Hennes ork, hennes energi. Hon har hållit ut i en väldigt tuff period, säger Romina Pourmothari.
Liberalen Ulla Orring, 99, kan kalla sig Sveriges nu äldsta levande riksdagsledamot. Hon har levt längre än Liberalerna i sin nuvarande konstruktion, och var åtta år när Folkpartiet bildades 1934.
– Jag är så tacksam och glad för mitt långa liv inom politiken. Jag har fått kämpa för kvinnors rättigheter, säger hon.
Vad är så viktigt med liberalismen?
– Frihet! Tro på människan! Tro på kvinnors styrka och kraft! säger Orring som kom in som ersättare i riksdagen under Ola Ullstens minoritetsregering, samme Ullsten som var hennes granne och nära vän. Hon var ordinarie riksdagsledamot för Västerbotten 1985-1994, med Bengt Westerberg som partiledare.
Dagarna före ödesvalet sitter Orring i sin fåtölj på äldreboendet i Umeå och hoppas. På att hon ska fira hundraårsdag två dagar efter valet. Och på att det enda parti hon röstat på ska klara sig i riksdagen.
– Vi kommer vara kvar! Jag önskar jag var 20 år yngre så jag kunde vara aktiv, säger hon.
Sveriges äldsta liberal röstade för sitt parti, trots rädsla för att SD ska få påverka.
– Simona kommer klara det. Det är inte så lätt att vara i politiken, man får ta sina smällar. Men man får jobba för sin sak, stiga fram ur skuggan och ta ansvar, säger Ulla Orring.
Att Mohamsson knackat dörr gillar hon. Men hon är inte så förtjust i SD.
– Jag vill inte kritisera mina efterföljare, de har andra premisser att arbeta efter än jag. Men jag tycker att man ska akta sig noga för att samarbeta med det som inte är rent. Liberala villkor ska vara styrande.
Simona Mohamsson vaknar klockan 07 på valdagen. Hon har sovit fem timmar, den där stödölen som blev stödkorv drog ut till två på natten.
När rösterna räknats vet hon att hon gjort allt. Och att hon visat kritikerna vad hon kan.
– Jag har väldigt ofta motbevisat vad människor tänker och tycker om mig, säger hon.
– Jag tror att det finns en hel del som har kommit fram och känt igen sig i min resa in i svenska samhället. Min klass- och livsresa.
Partiledarskapet har tvingat henne att göra många livsförändringar och omprioriteringar.
– Men det har varit självklart för mig att räcka upp handen och ta ansvar. För jag tycker att det är det man gör när man älskar sitt parti. Och det gör jag, säger Simona Mohamsson.
Tommy Körbergs ”Stad i ljus” ekar i Vasateatern när lamporna tänds till ett nytt ovisst politiskt landskap. Efterfesten firar den yngre falangen på Timbro, ryktas det.
Vid utgången står två L-arbetare och begär in ackrediteringsbanden som medierna burit runt halsen under kvällen. De ska återanvändas. ”Vi är trots allt Sveriges fattigaste parti” säger en av dem bestämt.
När då, om fyra år, tänker jag. Ska de hålla i plastbanden så länge?
Sen kommer jag på det. Nyval. Det kanske finns med som ett av scenariorna i det liberala excelschemat? Då kan banden snart komma till pass.
Andra har också läst
- Valet 2026: Sverige röstar – se grafiken- ✓ Bygg din regering ✓ Mandaten ✓ ✓ Här är partierna störst
- Camilla, 23, slåss för sin niqab: ”Ebba Busch är ute och cyklar”- ”Ebba Busch är ute och cyklar”
- Ulf Kristerssons okända notor för privata festerna- 68 timmars jobb för statsministerns födelsedagskalas
- Här sprider V-kandidater judehat på nätet – igen- Dadgostar var trygg med listorna – nu tvingas partiet ta bort åtta namn till
- Jimmie Åkessons drag: Servera SD-väljarna sprit- Inifrån ”rock'n'roll-bussen”: Kaffe och snus • ”Vi kan ta hem det här”
- Unika bilderna: Här är partiledarnas valspurt- Följ med partiledarna bakom kulisserna