Under hela året har Tidöregeringen varit utdömd i opinionsmätningar. Och om någon tvivlade på att regeringen skulle förlora valet med god marginal var det bara att titta på Liberalernas opinionssiffror. Utan Liberalerna skulle en fortsatt Tidöregering nämligen vara omöjlig.
När nu valresultatet börjar landa framträder en annan bild: Tidöregeringen tycks som det verkar inte ha stöd att fortsätta regera landet men det ser inte ut att finnas mandat för en stark S-regering heller.
Ska man döma av valresultatet straffas inte Liberalerna för sitt samarbete med SD; de belönas för sin partiledares principfasta och tydliga ledarskap i valets slutspurt och för att det till slut blev tydligt vilket regeringsalternativ man fick om man röstade på partiet.
Många av väljarna som strömmade till under slutspurten är vanligtvis M-väljare. Det återstår att se om de blir permanenta L-väljare. Det för oss till det parti som gör ett oväntat starkt val men trots detta eventuellt inte ser ut att kunna fortsätta regera landet.
Moderaterna hade, om det inte hade försvunnit stödröstare till L, varit ännu större än vad de är idag. Kristerssons parti har inte straffats för sitt regeringsinnehav utan snarare belönats – framförallt av SD-väljare som bytte parti mellan 2022 och 2026. Det sker inget stort tapp i storstadsregionerna medan partiet kraftigt ökar i norra Sverige och på landsbygden.
Det ökade stödet för både L, KD och M är ett tecken på att de borgerliga väljarna inte vill att deras partier ska trixa med systemet för att hålla ett eller annat parti utanför. De belönas för att samarbeta och kompromissa och gå in för att genomföra sin politik. Att Tidöregeringen varken har plågats av några stora skandaler eller misskött ekonomin lär också spela in, liksom att den faktiskt har uppfyllt sina huvudsakliga vallöften från 2022.
Det är faktiskt första gången mindre partier i en koalitionsregering belönas för sitt deltagande. Till stor del är detta tack vare Ebba Busch och Simona Mohamsson vars förtroende ökat rejält under själva valrörelsen.
Analysen - som i fyra års tid torgförts av bland annat Dagens Nyheters ledarsida - att M och övriga borgerliga partier helt skulle marginaliseras av SD när partierna närmade sig varandra politiskt och kompromissade visade sig alltså inte alls stämma och kan nu förhoppningsvis helt begravas.
På vänstersidan är den stora förändringen V:s ökning i storstadsregionerna. V ökar kraftigt i kommuner som Malmö, Helsingborg och Botkyrka. I den göteborgska stadsdelen Hjällbo dubblerar partiet sitt väljarstöd från 23 till 46 procent. Att partiet avslöjades med att ha en rad kandidater som spred antisemitiska konspirationsteorier tycks inte ha spelat någon som helst roll för väljarstödet.
Men till skillnad från exempelvis Frankrike har inte den politiska tyngdpunkten till vänster helt förskjutits, S är alltjämt största vänsterparti med god marginal.
För S och SD väntar nu en rätt plågsam och säkert bitvis förvirrande eftervalsanalys. SD backar för första gången någonsin. Det sker efter att partiet faktiskt har haft politiskt inflytande för första gången. Det är egentligen inte så konstigt.
Partier med högerpopulistisk profil lever ofta på det oförverkligade löftet om att kunna lösa många stora problem på kort tid. När de politiska förhandlingarnas verklighet ger sig till känna tröttnar många väljare, trots att partiet de röstat på i detta fall i praktiken fått igenom väldigt mycket av sin politik.
Socialdemokraterna tappar mest i valet, 2,3 procentenheter. Det kan inte jämföras med de katastrofval som systerpartier likt tyska SPD genomfört på kontinenten men det är fortfarande partiets sämsta valresultat sedan rösträtten infördes.
Trots att Magdalena Andersson ser ut att ha bäst förutsättningar att bilda regering är det ett skadeskjutet S som kommer få göra det. S är beroende av både C och V för en sådan regering och det är inget avundsvärt dilemma att behöva lösa. Framför oss väntar sannolikt flera talmansrundor och det är inte alls otänkbart att S kan tvingas sträcka ut handen till borgerliga partier för att kunna få till en stabil S-regering.