Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En kamera panorerar över en ödslig lokal där pannacotta i glas står uppradade och orörda på ett bord i en valvakelokal någonstans i Stockholm. ”Aah, det där ser ju gott ut”, säger programledare Anders Holmberg oentusiastiskt innan man klipper tillbaka till studion. Klockan är knappt halv sju men på SVT har valvakan redan varit igång en kvart – 1 timme och 45 minuter innan vallokalerna stängt. Då ligger det i farans riktning att man får ägna sig åt att livekommentera efterrätter.
Valvaka, alltså, krönet på demokratins stora dag. Tidigare under dagen har familjen och jag gått och röstat på Latinskolan i Malmö och suttit en stund på en bänk utanför för att titta på folk. Påfallande många är uppklädda: kostym, välkammade barn i släptåg, klappret över asfalten av det som här i Skåne kallas klackaskor. En gammal dam ler stort mot mig och min dotter. Vi ler tillbaka. ”Högtidligt” skulle jag kanske inte kalla det, men det ligger en laddning i den varma höstluften. Ett ytterst välvilligt omdöme om SVT:s valvaka vore kanske att man försöker matcha denna stämning genom att … maxa?