Så fick vi ett valresultat som kommer vara fullständigt klart först på onsdag. Men fem saker vet vi redan nu som med demokratins logik bör få betydelse.
Väljarna har tydligt sagt nej till en vänsterpolitik. Sveriges Riksdag har fått en klar icke- socialistisk majoritet på över 55 procent. Väljarna har därmed gett besked om att de inte vill ha en vänstergir av socialdemokratisk modell, med politisk kontroll över företagens investeringar samt en avveckling av det företagande som formar en femtedel av vår välfärd. Väljarna nej till skattehöjningar på arbete, företagande, sparande och investeringar måste nu respekteras.
Socialdemokraterna har gjort sitt sämsta val sedan 2008. Vänsterpartierna når därför endast tillsammans de siffror kring knappt 45 procent som var det normala för Socialdemokraterna under 1970-talet.
V och Mp har däremot gjort bland sina bästa val. De står nu inför kommande förhandlingar starkare än någonsin i vänsterblocket, trots Vänsterpartiets infektion av antisemitism och våldshyllningar.
De blågula partierna - M, Kd,L och Sd - är väsentligt större än de röda. De får drygt 49% att jämföra med vänsterblockets dryga 42%. I Riksdagen betyder det en skillnad på mer än 25 mandat.
Det är Moderaterna som av de icke-socialistiska partierna är största parti. Det innebär att ingen kan hävda att Sverigedemokraterna är det dominerande partiet. Detta måste nu bli till en av många utgångspunkter för förhandlingarna i Sveriges Riksdag.
De måste i första hand handla om politiskt ansvar för Sverige i en akut svår tid som gör politiskt kaos oacceptabelt. Rysslands krig i Ukraina och hot mot övriga Europa ger det i särklass farligaste säkerhetspolitiska läget i modern tid. Nu gäller fortsatt upprustning, att utveckla svensk försvarsindustriell kompetens samt arbeta för att Europa ska öka stödet till Ukraina. Vi behöver en regering som kan fullfölja den politik som gjort oss starka i Nato och som gör att vi aktivt kan bidra till att stärka Natos europeiska ben.
Det är svårt att övervärdera betydelsen av politisk stabilitet och säkerhetspolitisk förmåga som svensk utrikes och säkerhetspolitik nu behöver. Medan regeringens partier i sin helhet har stått bakom detta präglas vänstern av djupa motsättningar.
En del av vår säkerhetspolitik är numera frihandelns utvidgning. Sverige kan ta initiativet till att EU ingår i ett globalt avtal med länderna i Stillahavsländernas handelssamarbete som Kanada och Storbritannien redan i dag är medlemmar av. Det kräver en regering som är drivande för frihandel, inte splittrad eller tveksam.
När det gäller ekonomin är väljarnas besked som tydligast. Där står två politiska alternativ mot varandra som ingen förhandling kan trolla bort. Med lägst inflation i EU och en hög tillväxttakt har Sverige stora möjligheter att bli Europas ledande ekonomi. Vår kapitalmarknad är en unik styrka och kan utvecklas till en gemensam nordisk. Vi kan bli Europas ledande företagar- och innovationsland, med den geopolitiska kraft det ger.
Det kommer aldrig vara möjligt med en regering som förhandlas fram utifrån krav på avskaffad karensdag, kortare arbetstid, höjda skatter på arbete, sparande och investeringar, statlig investeringsbank, stopp för kärnkraft liksom en avveckling av den femtedel av svensk välfärd som utgörs av privat företagande. De enskilda eftergifter som kan uppnås kommer inte förändra att Sverige blir ett land som går i fel riktning. Det har betydelse för välfärden och för en av våra svåraste samhällsfrågor.
Det är bara genom arbete och företagande som vi kan bryta bidragsberoende, segregation och utanförskap och göra alla delaktiga i ett starkare Sverige. I Sverige måste alla ses som individer med de krav det ställer. Det innebär noll acceptans för hedersförtryck och att vi lämnar bakom oss den kategorisering av människor som präglat debatten.
Invandringspolitiken ska bygga på rättsstatens stramhet men aldrig på fientlighet gentemot de människor som kommit hit.
Valresultatet visar att det är dags lämna vänsterns kollektivism bakom oss för att med praktisk regeringspolitik och en frihetlig agenda frigöra en politisk kraft som kan samla hela det svenska samhället till ett Sverige där samhället är större än staten.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigareEuropaparlamentariker, bland annat med ansvar för förnyelsen av banklagstiftningen