Skapa ett konto för att ta del av artikeln
Artikeln är en del av vår exklusiva nyhetstjänst Marknadsnytt. Du får enkelt tillgång genom att skapa ett kostnadsfritt konto.
Hoppa till innehållet
Artikeln är en del av vår exklusiva nyhetstjänst Marknadsnytt. Du får enkelt tillgång genom att skapa ett kostnadsfritt konto.
Dagens digitala assistenter kan besvara frågor och rekommendera nästa steg – men inte samordna beslut, system och undantag genom ett verksamhetskritiskt flöde. Att lägga AI ovanpå arbetssätt som skapades för en annan teknisk verklighet förändrar inte hur arbetet utförs, menar Stephane Faivre-Duboz, EMEA VP på mjukvarubolaget Camunda.
– Man behöver ompröva hela processen, från vilka uppgifter som ska utföras och av vem, till hur besluten ska kunna granskas. Vi kallar det ”the great re-engineering”, säger han.
Camundas AI-baserade intelligenslager ProcessOS, som presenterades vid CamundaCon i maj 2026, kartlägger hur arbetet faktiskt bedrivs och föreslår AI-anpassade arbetssätt. Verktyget bygger, driftsätter och förbättrar sedan flödena, med mänskligt godkännande av varje förändring.
– I dag kan alla införa AI, därför är den avgörande frågan om tekniken kan förändra hur verksamheten arbetar utan att organisationen förlorar kontrollen. Genom att göra besluten spårbara och låta människor ingripa kan Camunda föra AI från enskilda uppgifter till verksamhetskritiska flöden, säger Faivre-Duboz.
När AI får en mer aktiv roll i verksamhetens processer uppstår samtidigt en fråga om ägande. Varje gång en medarbetare korrigerar ett AI-system skapas en liten bit institutionell kunskap – och vem som till slut äger den kunskapen är kärnan i det som Marcus Norberg, försäljningschef på digitaliseringsbolaget Apendo, refererar till ”den omvända informationsparadoxen”: organisationen riskerar att betala för AI två gånger.
– Först betalar man för tekniken, sedan med den kunskap som gör AI användbar. Den mest värdefulla kunskapen skapas ofta i skarvarna: när en människa tar över från en agent, ett beslut följer en ovanlig väg eller en eskalerad process behöver lösas. Om processerna i stället körs i ett oberoende orkestreringslager som organisationen kontrollerar stannar spåren, korrigeringarna och besluten där de hör hemma. Då kan verksamheten också välja var lösningen ska köras och använda rätt modell för rätt uppgift, utan att bli beroende av en enskild leverantör eller betala för mer kapacitet än vad uppgiften kräver, säger han och fortsätter:
– Modellerna förändras och blir alltmer standardiserade, men den kunskap som byggs upp i det dagliga arbetet skapar en långsiktig konkurrensfördel. Att hjälpa kunderna behålla den är kärnan i vår rådgivning kring AI-transformation.
Medan Apendo bidrar med verksamhetskunskap och genomförande samordnar Camunda processerna i ett neutralt lager ovanpå ERP-, CRM- och kärnsystem utan att ersätta dem. Enligt Faivre-Duboz är behovet särskilt tydligt i Norden, där finanssektorn, offentlig sektor och större företag har komplexa systemmiljöer och processer som kräver tydlig struktur, insyn, kontroll och spårbarhet.
– Styrd processorkestrering ger nordiska organisationer handlingsfriheten att byta modell när kraven eller ekonomin förändras och fortsätta bedriva verksamheten oavsett vilket AI-verktyg som används. Då kan AI bli en del av verksamheten i stället för att stanna i pilotstadiet, avslutar han.