Klimatet förändras i en takt som den politik som bedrivs i Sverige inte hänger med i. Oavsett hur regeringen ser ut efter söndagens val måste den ta till sig den senaste forskningen och börja planera för de konsekvenser som redan påverkar industri, livsmedel, vatten och säkerhet.
De senaste åren har präglats av nya värmerekord och extremväder i form av värmeböljor, torka och skyfall. Effekterna av väderfenomenet El Niño som håller på att utvecklas över
Stilla Havet har redan börjat märkas på många håll i världen som en försmak av vad som väntar i en allt varmare värld.
Sverige måste börja planera för en värld där 1,5 graders uppvärmning inte längre är ett framtida riskscenario utan en konkret del av samhällets förutsättningar.
Men istället ökar gapet mellan klimatets utveckling, forskarnas varningar, människors oro och samhällets engagemang på ena sidan och den politik som genomförs på den andra.
Centrum för klimatpolitisk forskning har i över 20 år studerat klimatfrågan ur olika perspektiv. Våra forskningsresultat pekar mot en viktig slutsats: Sverige saknar ett systemperspektiv.
Klimatfrågan är inte bara en fråga bland andra – den behöver integreras i flera politikområden. Här är några exempel:
• När värme och torka påverkar skördar är det en fråga för landets livsmedelspolitik.
• När vattenbrist och förändrade nederbördsförhållande påverkar dricksvatten, jordbruk och energiförsörjning blir det också en fråga för vatten- och energipolitiken.
• När skyfall, översvämningar och värmeböljor belastar sjukvård, vägar, järnvägar och elnät blir det också en fråga för beredskaps- och säkerhetspolitik.
• När klimatförändringen påverkar globala råvaruflöden, handelsvägar och energipriser ƒär det också en fråga för handels- och industripolitik.
• När klimatrelaterade katastrofer ökar behovet av humanitärt stöd är det också en fråga för utrikes- och biståndspolitik.
Listan kan göras längre. EU-myndigheten Europeiska miljöbyråns klimatriskanalys identifierar 36 allvarliga klimatrisker för Europa. De rör bland annat energi- och livsmedelssäkerhet, infrastruktur, vatten, finansiell stabilitet och människors hälsa. Flera av riskerna har redan nått kritiska nivåer.
Klimatförändringen förändrar förutsättningarna för nästan allt som politik ska åstadkomma. Ett land som vill vara motståndskraftigt mot framtidens kriser kan inte behandla klimatförändringen som en separat och nedprioriterad fråga.
Trots att Sveriges regering har lovat väljarna en ambitiös och effektiv klimatpolitik, har utsläppen ökat på senare tid. Det har lett till att gapet till klimatmålen har växt under den gångna mandatperioden. Det statliga expertorganet Klimatpolitiska rådet konstaterar att nödvändiga beslut har skjutits upp och att Sveriges politik har präglats av osäkerhet om målen och av ryckiga styrmedel.
Samtidigt ser vi en ökad grad av polarisering kring klimatfrågan. Forskning, till exempel av Jamie Druckman, professor i statsvetenskap, och nationalekonomen Gustav Agneman, visar att politisk polarisering kan undergräva stödet för klimatåtgärder och att klimatfrågan i hög grad har kommit att sorteras efter var människor anser sig höra hemma politiskt.
Det är ett problem, eftersom en effektiv klimatpolitik kräver långsiktighet, stabilitet och förmåga att skilja mellan det som fungerar och det som bara signalerar grupptillhörighet. Därför har politiker ett särskilt stort ansvar att ta klimatforskningen på allvar och att inte sprida missvisande påståenden som fördröjer omställningen.
Sverige har fortfarande goda möjligheter att bygga ett samhälle med låga utsläpp och hög motståndskraft. Det finns ett starkt kunskapsunderlag och ett stort engagemang hos medborgare, den ideella sektorn, kommuner och företag.
Nästa regering måste förhålla sig till att landets klimatpolitik är uppbyggd kring en temperaturgräns som världen nu är på väg att passera. Därför bör regeringen redan tidigt under den kommande mandatperioden väva in klimatfrågan i all samhällsplanering.
Bryt polariseringen och bygg en klimatpolitik som ser helheten.
Framför allt behöver klimatpolitiken vara ett område där det går att vara oense om hur målen ska nås, utan att vara oense om den verklighet som klimatpolitiken måste förhålla sig till.
SKRIBENTERNA
Naghmeh Nasiritousi, Madelene Ostwald och Erik Kjellström, forskare och rådsmedlemmar vid Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.