När fler medarbetare arbetar i utspridda och ofta mindre säkra miljöer, samtidigt som de använder AI-baserade enheter och tjänster, ställs organisationer inför nya utmaningar. Det handlar bland annat om dataskydd, behörighetsstyrning, digital motståndskraft och förtroende.
Cybersäkerheten har länge utformats kring kontoret och det fysiska och digitala skydd som omger arbetsplatsens fyra väggar. Det räcker inte längre. I dag sker arbetet i många olika miljöer och på enheter som behandlar data via molntjänster, internet, AI-verktyg, applikationer och lokalt på hårddisken.
Pelle Aardewerk har mer än 25 års erfarenhet av cybersäkerhet och ger råd till bland andra säkerhetschefer, beslutsfattare, revisionskommittéer och myndigheter. Han har sett hur frågan skiftat från att främst handla om att skydda företagets datorer till att skydda hela organisationens förmåga att fortsätta bedriva sin verksamhet.
– Hundraprocentig säkerhet är inte längre ett realistiskt mål. Företag måste stoppa så mycket som möjligt, men samtidigt utgå från att något kan ta sig igenom. Därför behöver fokus flyttas från att enbart upptäcka hot till att även förebygga dem. Det kan exempelvis handla om att isolera en opålitlig fil eller webbläsarsession innan hotet kan spridas och utvecklas till en verksamhetskris. Samtidigt måste organisationen bygga upp sin digitala motståndskraft, säger Pelle Aardewerk.
HP
Traditionella metoder för att upptäcka hot räcker inte längre
HPs rapport Threat Insights bygger på information från miljontals enheter som använder företagets säkerhetslösning Wolf Security. Varje kvartal samlar HP in och analyserar information om attacker som har passerat traditionella, detekteringsbaserade skydd, men som har stoppats och kunnat följas genom isolering i virtuella mikromaskiner.
Bilagor, nedladdningar och webblänkar betraktas som opålitliga och öppnas därför i en skyddad virtuell miljö. Angriparen får intrycket att attacken har lyckats och fortsätter agera. Det gör att organisationens säkerhetsteam kan samla in detaljerad information och studera angriparens nästa steg, samtidigt som hotet hålls isolerat från resten av systemet.
Rapporten visar framför allt hur AI gör det möjligt att utveckla nya attacker snabbare och till en lägre kostnad. Angripare kan formulera nätfiskemeddelanden på några sekunder, återanvända delar från tidigare attacker och paketera om angreppskampanjer på mycket kort tid.
Den visar också hur cyberkriminella utnyttjar processer och verktyg som egentligen är avsedda att stärka säkerheten. Missbruk av fjärråtkomstverktyg som LogMeIn och ScreenConnect, samt så kallade ClickFix-kampanjer, kan få ett angrepp att se ut som helt legitim aktivitet.
– Att utnyttja lösningar som är avsedda att stärka säkerheten är både avancerat och skickligt genomfört. Ett av de mest effektiva sätten att skydda sig mot den här typen av intrång är att begränsa vad som kan hända efter att någon har klickat. Där spelar isoleringsteknik en viktig roll, förklarar Pelle Aardewerk.
Motståndskraft och återhämtning blir frågor för företagsledningen
Om ett intrång kan stoppa samhällsviktig infrastruktur, kundtjänster eller betalningar, eller ge obehöriga tillgång till känslig information, är det inte bara en teknisk incident — det är en affärsrisk.
EU:s beroende av teknik från länder utanför unionen är en av flera faktorer som ligger bakom nya och skärpta cybersäkerhetsregler som NIS2, DORA och Cyber Resilience Act (CRA).
Företagsledningen behöver därför ta ett bredare grepp om säkerheten än att enbart fokusera på tekniken. Vilka processer får inte stanna? Vilka identiteter, data och immateriella tillgångar är mest kritiska? Hur långt kan en angripare nå från en komprometterad enhet? Och hur snabbt kan verksamheten återställas?
Tiden det tar att säkra och återställa verksamheten blir därmed ett affärskritiskt nyckeltal. Säkerheten behöver genomsyra hela verksamheten, från design och leverantörskedja till personal, drift och återställning. Även inköp bör ses som ett cybersäkerhetsbeslut och inte enbart som en fråga om pris och prestanda.
– Beslutsfattare behöver inte förstå alla tekniska detaljer. Däremot måste de förstå organisationens exponering och vilka konsekvenser ett intrång kan få för verksamheten. Då kan organisationen förbereda sig för att fortsätta arbeta och återhämta sig när något går fel, säger Pelle Aardewerk.
Lösningen är inte att bromsa användningen av AI eller den fortsatta digitaliseringen. Säkerheten måste i stället utformas så att nya verktyg kan införas utan att varje nytt arbetsflöde skapar risker som organisationen inte kan hantera.
Det kräver skydd i flera lager. Onödiga behörigheter behöver tas bort, installationer av programvara kontrolleras och riskfyllda aktiviteter isoleras. Operativsystem, hårdvara och fast programvara behöver också skyddas. Planer för incidenthantering och återställning måste dessutom uppdateras och testas tillsammans med leverantörer innan de behöver användas i ett skarpt läge.
– De mest motståndskraftiga företagen är inte de som tror att de kan stoppa allt. Det är de som vet vad som behöver skyddas mest, kan begränsa konsekvenserna och har övat på hur organisationen ska återhämta sig på ett effektivt sätt, avslutar Pelle Aardewerk.