Nu måste näringslivet sätta press på Ulf Kristersson.
De sista veckorna före valet flög Moderaternas hjältar in, en efter en. I augusti varnade den tidigare finansministern Anders Borg för ödesvalet som väntade. Han hade räknat: konsekvenserna av Vänsterpartiets och Miljöpartiets ekonomiska politik skulle bli omfattande.
Skulle verkligen Socialdemokraterna klara av att hålla tillbaka vänsterflankens idéer? Det oroade honom.
Sedan anslöt Jacob Wallenberg, Sveriges viktigaste företagsledare och ordförande för Svenskt Näringsliv, och berättade att han var ”djupt oroad” för vad Sverige stod inför om oppositionen vann. Och han pekade ut precis samma områden som Borg: färre arbetade timmar och högre skatter riskerade att bli förödande för näringslivet.
Nu ser alltså deras skräck ut att bli verklighet.
De dåliga nyheterna för Wallenberg och Borg är att Tidöpartierna är på väg att förlora. De goda nyheterna är att det inte behöver betyda att vänsterpartierna de varnat för ska få inflytande. För det är nämligen upp till Moderaterna nu.
Magdalena Andersson har under hela valrörelsen varit tydlig med att hon är intresserad av att samarbeta också med M. Och hittills har Ulf Kristersson närmast hånfullt avfärdat sådana idéer. Men snart är förlusten ett faktum. Det som återstår då att välja mellan är en tillvaro i opposition – där V och MP kan vara med och styra Sverige. Eller: En ny väg.
För om Borg, Wallenberg och de miljardärer som kampanjat vid Moderaternas sida menar allvar med sin oro, så finns det bara en rimlig sak att göra: Sätta press på Moderaterna.
Se till att Ulf Kristersson tar ansvar – och gör upp med Magdalena Andersson.
Men i sitt tal vid midnatt pratade han i stället om den ”ickesocialistiska majoritet” som nu finns i riksdagen – Moderaterna tror alltså att Centerpartiet ska kunna lockas över till Tidösidan.
Det kommer inte att hända. Centerpartiets väljare har precis visat att de uppskattar ett liberalt parti med ryggrad nog att säga nej till ett projekt som består av utvisningar, en nedmonterad klimatpolitik och ledare som misstänkliggör delar av befolkningen.
Ulf Kristersson borde i stället slå fast att han har förlorat – och dra nya slutsatser av det. Vill han inte att Nooshi Dadgostar ska få inflytande över nästa budget? Då behöver han bara slå en signal till Magdalena Andersson.
Jag hoppas att Wallenberg och Borg talar om det för honom nu.