Vi går mot en dramatisk höst – och förmodligen fyra långa år i Sveriges riksdag.
Det är de enda slutsatser som går att dra under valnatten.
Oppositionen ser just nu ut att få en minimal majoritet, ett enda mandat, men liksom 2022 kommer ingen våga ropa hej förrän tidigast på onsdag.
Magdalena Andersson lär för all del inte ropa slutgiltigt hej då heller.
S, som legat på skyhöga nivåer under mandatperioden, landar på sitt sämsta resultat hittills. Anderssons läge som regeringsbildare skulle dessutom bli maximalt knepigt, även om de sista mandaten faller rätt för S.
Vänsterpartiet gör sitt bästa resultat på 24 år och går tydligt stärkt ur valet.
Försöken från S och C att trycka ner Nooshi Dadgostar har misslyckats – i stället lär vänsterpartisternas stridsvilja ha stärkts, liksom ledningens interna mandat i kampen för ministerposter.
Hur S, C, MP och V skulle få ihop ett fungerande samarbete var svårt att förstå redan innan valet. Det är inte lättare nu, och det kommer inte vara lättare på onsdag heller.
Den stora överraskningen i årets val är de borgerliga partiernas starka resultat.
Moderaterna gör sitt första framgångsval sedan 2010, trots att borgerliga stödröstare strömmat till Liberalerna i långt större skaror än vad som egentligen behövdes.
M blir markant större än Sverigedemokraterna, som i stället gör sitt första förlustval.
Kristdemokraterna ökar också, vilket innebär att den sittande regeringen faktiskt stärker sitt väljarstöd över hela linjen.
På andra sidan den så kallade blockgränsen ökar Centerpartiet. Det innebär att samtliga borgerliga partier går framåt – det har aldrig hänt i ett svenskt riksdagsval sedan enkammarriksdagen infördes 1971.
Valvinden är borgerlig. Vem hade trott det – för några timmar sedan, eller någon annan gång under de senaste fyra åren?
Ulf Kristersson och hans vänner lär försöka använda den valvinden till att sätta press på Centerpartiet.
Centerns eget regeringsalternativ, den ”breda mitten” med S, C, KD och MP, har lite i skymundan avvisats av väljarna. Konstellationen får bara 47 procent och skulle aldrig ens kunna tillträda.
Finns det någon annan väg framåt?
Elisabeth Thand Ringqvist var påtagligt avvaktande i sitt tal på C:s valvaka. Det kommer att bli en lång regeringsbildning, lät hon förstå, och det var förmodligen kvällens enskilt mest träffsäkra prognos.
I svag konkurrens, ska sägas.
Ulf Kristersson lär inte ge upp hoppet om regeringsmakten förrän en riksdagsmajoritet röstat fram någon och något annat – och förmodligen inte då heller.
Den som gillar riksdagsdramatik lär ha roliga år framöver.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen.