Man får gå tillbaka till 2006 för att hitta en tidigare mandatperiod där regeringen har kunnat genomföra stora politiska reformer.Detta har ett egenvärde. Ett regeringsunderlag som är kraftigt oense inbördes kommer att vägledas av den minsta gemensamma nämnaren. Den som vill minst får bestämma arbetstakten. Omfattande reformer som kräver en gemensam vision kommer inte att genomföras. Samhällsproblem består eller förvärras. I bästa fall kan en sådan regering ta hand om de frågor som uppstår längs vägen. I sämsta fall tar även krisåtgärder stryk av den politiska oenigheten.
De positiva systemskiften som genomfördes under Reinfeldtregeringens första period (arbetslinjen) och av Kristerssonregeringen (omläggningen av kriminalpolitiken) hade inte kunnat genomföras utan ett gemensamt mål. Och av samma anledning skedde inte heller en enda omfattande reform under Löfven- och Anderssonregeringarna med sina inbördes oenigheter i det parlamentariska kaos som rådde under dessa åtta år.
Den politiska stabiliteten är en av de aspekter som bör väga tungt i morgondagens riksdagsval, men sannerligen inte den enda.
För den som är mån om goda villkor för företagande, fungerande finansmarknader och gynnsamma förhållanden för riskkapitalförsörjning är morgondagens val avgörande. Till att börja med måste man tänka på oppositionspartiernas inställning till arbetstid (slopad karensdag och allmän arbetstidsförkortning). Till det ska läggas en lång rad skatter som de rödgröna partierna i varierande omfattning vill införa eller höja: miljardärsskatt, beredskapsskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt, exitskatt, höjd skatt på sparande och kapital (inklusive ISK), höjd marginalskatt på arbete och bankskatt. Sammantaget har S, MP och V en tämligen obekymrad inställning till Sveriges tillväxt och konkurrenskraft.
Under senare delen av valrörelsen har Socialdemokraternas viktigaste budskap varit: ”Tolv SD-ministrar.” Med andra ord: Den som röstar på något av de borgerliga partierna får en rad statsråd på köpet som kommer från ett parti man ska ogilla. Gissningsvis menar S också att dessa ministrar inte är kompetenta.
Men om man ska tala om kompetens i dessa sammanhang bör den nuvarande regeringens höga kompetens ställas i relation till vad som väntar med en S-ledd regering. Det räcker med att gå tillbaka till den regering som lämnade in passerkorten till Rosenbad efter valet 2022.
Då uppstår denna jämförelse: Vill man ha juristen Gunnar Strömmer (M), som genomfört den största förändringen av kriminalpolitiken på decennier? Eller vill man ha Morgan Johansson (S), som var justitieminister i åtta år och ansvarig för migrationsfrågorna under flyktingkrisen? Han som misslyckades att stävja brottsligheten och tvingades genomleva två misstroendeomröstningar i riksdagen.
Vill man ha Pål Jonson (M), doktor i krigsvetenskap från King’s College i London med examen också från Georgetown i USA och College of Europe i Belgien? Eller vill man ha tillbaka Peter Hultqvist (S) som efter Rysslands fullskaliga invasion tog 47 dagar på sig att ta ställning för en svensk Natoanslutning? Han genomlevde en misstroendeomröstning.
Bör Romina Pourmokhtari (L) vara klimat- och miljöminister, eller är det bättre att få tillbaka twitter-rabulisten Annika Strandhäll (S)? En misstroendeomröstning även där.
Uppskattar vi Ebba Busch (KD) som energiminister, som jobbat stenhårt för ny kärnkraft? Eller vill vi ha tillbaka Khashayar Farmanbar (S) som viftade bort kärnkraften med lösa antaganden att ingen var villig att investera i detta kraftslag, och att ändrad lagstiftning inte skulle vara aktuell förrän ”en bra bit in på 2030-talet”?
De senaste veckorna har en lång rad företrädare för näringslivet varnat för den politik som de rödgröna partierna står för. Sammantaget är det en opinionsmässig kraftsamling utan motstycke.
Företagsledare brukar normalt sett vara återhållsamma med att uttrycka politiska ställningstaganden offentligt. De brukar anse att det kostar för mycket att ge sig in i politiska debatter – relationen med kunder och anställda kan påverkas. Att så många nu ändå gör det är därför en tydlig indikation om att det är ett allvarsval som äger rum i morgon.