Zafira Vrba Woodski öppnar försiktigt en resväska och kopplar ihop några sladdar som gömt sig i dess inre.
– Det ser lite ut som en bomb, säger hen skämtsamt.
Först vill maskineriet inte vakna till liv, men när hen håller på att ge upp sprakar det till och ljudet flödar ur högtalarna som är monterade på väskan.
Plötsligt låter det som att vi befinner oss i en operationssal. Ett regelbundet pip hörs från en pulsmonitor, och maskinerna som håller en människa vid liv under narkos brummar dovt i bakgrunden.
I brist på visuella ledtrådar är det upp till betraktaren att tolka vad som hörs. De suggestivt sågande ljuden hintar om att det är en kropp i förändring på operationsbordet.
– Jag har tagit upp ljud från min medicinska transition. Allt från operationsrummen till röstträningen, och har mixat ihop ljuden så att det blir lite som en orkester, säger Zafira Vrba Woodski.
Hen rör vid ett par skruvar som sitter monterade på väskan, och skarpa toner ljuder.
– Det här är också ett instrument som man kan spela på. Kul va?
”Transitioning Orchestra” är bara ett av verken som tagit plats inne på Galleri Vaag intill krogen Mygel i Mellersta hamnen.
Utställningen ”Blodsband” är konstnärens första soloutställning i Malmö, och består av konstverk, monument och altare i olika – mer eller mindre traditionella – former. Längst inne i lokalen finns ett minnesmärke över queerpersoner, där kulört målade möbler dekorerats med olika symboler för sorg: täckta speglar från den judiska sorgetraditionen, det svarta sorgebandet, tårar, och svarta upp- och nedvända trianglar.
De sistnämnda användes av nazisterna för att visuellt särskilja bland andra romer, sexarbetare, lesbiska kvinnor och andra queera och normbrytande personer i koncentrationslägren.
– Man kan sätta sig på bänken och meditera eller be en bön eller sitta i ihågkomst av något. Det är ett sorgealtare.
Förutom en karriär som konstnär och som debattör i frågor som rör transpersoners rättigheter, är Zafira Vrba Woodski även känd som en av Sveriges få dödsdoulor. Hen driver ceremonibyrån High heel funerals, där hen bland annat stöttar hbtqi-personer som är i livets slutskede.
– Jag jobbar mycket med att alla queers ska ha ett giltigt testamente. Vi har ofta familjekonstellationer som arvsordningen inte täcker, och det kan bli väldigt sårigt när någon dör och inte har sina papper i ordning eller inte har pratat om hur den skulle vilja ha det.
Men yrkestiteln till trots är det inte bara sorg i arbetet. Zafira Vrba Woodski arrangerar också firanden och ceremonier, exempelvis när en transperson genomgår olika stadier av en transition.
– Att jag är transperson gör arbetet lättare, för jag är van vid att överskrida världar och givna roller. Det har jag gjort hela mitt liv, det är världens största tillgång. Det är en välsignelse att vara trans… Det är det bästa jag vet!
Zafira Vrba Woodski har många strängar på sin lyra och arbetar också som interfaith minister, alltså religiöst obunden pastor. Det spirituella temat har varit genomgående i livet sedan uppväxten.
– Jag använder det jättemycket, både i mitt konstnärsskap och i mitt dödsdoulande och när jag jobbar med ceremonier. Många gånger är min kreativitet och andlighet samma sak: när jag är i en kreativ eller skapande process är jag i kontakt med det gudomliga, eller vad man nu vill kalla det, fortsätter hen.
De senaste åren har Zafira Vrba Woodski arbetat med projektet ”Transtillstånd”, och har också gett ut en prisvinnande bok med samma titel.
I samband med utställningen släpper hen också diktsamlingen ”Återtagandet av en kropp”, som helst ska läsas vilande. Därför står det också en säng på utställningen.
– Jag brukar tycka att konsten blir bättre om man begränsar den lite, och den vanliga mottagaren jag har är en annan transperson. Men den här utställningen är bredare, och det är boken också. Den är skriven för alla som behövt ta tillbaka sin kropp på något sätt. Från sexuellt våld, som är extremt vanligt, andra typer av våld, från psykisk ohälsa, psykiatrin, från dysfunktionella uppväxter eller ätstörningar. Det är mycket man kan ta tillbaka kroppen från.
”Blodsband” visas på Galleri Vaag till den 8 november.