Sedan 2022, då ChatGPT lanserades, har människor diskuterat värdet, faran, möjligheterna och besvikelserna med AI.
Ett tag var det vanligt att AI kritiserades för att vara värdelöst och "upphaussat". AI-modellerna hallucinerade, hittade på och begick allvarliga fel. Det var en glorifierad leksak som kunde spotta ur sig generisk konst, text och beräkningar som människor ändå behövde kontrollera.
I andra änden av det här spektret fanns de som varnade för att AI utgör en existentiell risk. Utvecklingen av dess intelligens är exponentiell och vid en viss tidpunkt så blir den självmedveten, får egen agens och kan potentiellt utgöra en fara för människor.
Om scenario ett skulle inträffa så får vi i värsta fall återuppleva IT-bubblan från millennieskiftet, i och med att den globala techsektorn satsat allt och mer därtill (på grund av lånefinansiering) på ett kort: AI kommer att förändra människornas värld.
Om scenario två stämmer så står vi i ett land som Sverige inför ett faktum vi inte har kunnat påverka annat än på marginalen. Varken svenska bolag eller vetenskapliga institutioner kontrollerar utvecklingen av några betydande AI-modeller.
Det finns ett tredje scenario. AI:n är varken värdelös eller kraftigt överskattad. Den är inte på långa vägar kapabel till avancerad självmedvetenhet och autonomi.
AI-modellerna är någonstans däremellan: inte felfria men kraftfulla på ett sätt som många ännu har svårt att greppa, och de förändrar ofrånkomligen den mänskliga tillvaron fundamentalt, på ett sätt som påminner om (eller rentav överträffar) boktryckarkonsten och elektriciteten.
Regeringar ställs inför ett dubbelt tvång. De måste främja automatisering för att klara konkurrensen och en åldrande befolkning. Samtidigt måste de hantera att samma automatisering kan slå undan människors försörjning och sociala ställning i en snabbare takt än historiska tekniksprång.
Så om vi inte styr den globala AI-utvecklingen, vad är poängen med att överhuvudtaget spekulera i vad som sker? Vi måste kunna ställa rätt frågor och vara mentalt förberedda på att vårt samhälle kan ställas inför plötsliga frågor som det idag saknas genomtänkta svar på.
I den nu avslutade valrörelsen spelade AI ingen som helst roll. Det är inte konstigt; dess påverkan på den svenska samhällsekonomin eller vår befolkning är ännu indirekt, mild och bitvis abstrakt. Åren 2022 till 2026 utgör i allmänhetens ögon AI:ns gryning.
Men redan 2025 använde 35 procent av företagen med minst tio anställda i SCB:s undersökning någon form av AI. Bland storföretagen, med minst 250 anställda, var andelen nästan 72 procent. Tekniken är inte längre bara något som väntar runt hörnet.
Nästa valrörelse kan det bli annorlunda. Även under den kommande mandatperioden kan makthavare i Sverige så sakteliga behöva hantera de praktiska konsekvenserna av att vår civilisation – digitaliserad som den redan är – blir alltmer integrerad med AI-tjänster som arbetar åt oss, löser problem och automatiserar tidigare manuellt utförda handlingar.
Människor försvinner inte ur ekvationen men den yrkesverksamma rollen förändras. Internationella arbetsorganisationen, ILO, uppskattar att omkring vart tredje jobb i höginkomstländer finns i yrken som potentiellt kan påverkas av generativ AI. Det betyder inte att vart tredje jobb försvinner. Men det visar hur bred omvandlingen kan bli.
Den första stora effekten kan bli uteblivna anställningar, inte massuppsägningar. Vid valet mellan nyanställning (dyrt) och inköp av verktyg (billigare) så kan det senare ersätta många anställningar som hade gjorts.
En Stanfordstudie av amerikanska lönedata visar att sysselsättningen bland 22–25-åringar i AI-exponerade yrken ligger 19 procent under den för jämnåriga i yrken som inte påverkas av Ai. Skillnaden uppstår främst genom färre nyanställningar, inte fler uppsägningar. Den första som drabbas behöver alltså inte vara den som blir uppsagd utan den som aldrig får sitt första jobb.
Det krävs inte ens helt självkörande lastbilar för att börja förändra logistiksektorn. Ett kinesiskt logistikföretag uppger för The Economist att avancerat förarstöd gör det möjligt att klara sig med 30 procent färre förare. Människor sitter fortfarande bakom ratten men personalbehovet minskar ändå.
Det är för tidigt att slå fast hur många jobb som försvinner och hur många som tillkommer. Det är däremot inte för tidigt att förbereda sig på att omställningen kan bli både snabb och drabba väldigt många människor.
För ett företag kan automatisering vara rationell även om en del av kostnaden för arbetslösheten hamnar hos andra. Vinsten stannar i företaget, medan kostnaderna för försörjning och omställning kan hamna hos samhället.
I Kina pressar myndigheter företag att skapa nya arbeten när automatiseringen slår ut gamla. Ungdomsarbetslösheten är redan hög i Kina och det finns en oro inom kommunistpartiet för att högre arbetslöshet i ett land med svag välfärdsstat leder till oroligheter och missnöje med kommunistpartiet.
I Sverige finns inte samma politiska kommandon till företagen. Här blir frågan i stället om våra omställningssystem räcker när många yrkesgrupper påverkas samtidigt. Och det gäller både manuella yrken och de stillasittande kognitiva.
En uppenbar linje som många partier kommer att börja driva som svar på användningen av AI de kommande åren är ”omskolning”. Vid tidigare strukturomvandlingar, som nedläggningen av de västsvenska varven eller tekoindustrins nedläggning i Borås, bidrog det offentliga med utbildningsplatser och övergångsstöd.
Antagandet många politiker nog gör är att detta nya verktyg inte väsentligen skiljer sig från tidigare teknik som fundamentalt har förändrat samhället. De miljontals svenskar som var involverade i jordbruket blev inte permanent arbetslösa, de hittade nya arbeten i städerna.
Men till vilka yrken ska människor tränas i framtiden? Om en industrisektor tidigare konkurrerades ut eller flyttades så fanns det andra alternativ att söka sig till. Men det som nu sker är inte sektorbegränsat. AI:s användning innebär effektiviseringar inom i stort sett alla sektorer av arbetsmarknaden, med ett fåtal undantag.
En basinkomst kan ersätta en del av lönen. Men den ersätter inte självklart yrkesidentitet, karriärmöjligheter eller känslan av att behövas. Särskilt känsligt kan det bli för högutbildade som gjort vad samhället uppmanat dem att göra, men ändå upptäcker att deras kunskaper inte längre efterfrågas på samma sätt.
Politiker kommer inom kort att behöva hantera en eventuellt radikalt förändrad samhällsekonomi och med den möjligheterna för staten att finansiera sin verksamhet.
Välfärdsstaten kan få högre utgifter för omställning samtidigt som dess viktigaste skattebas försvagas. Om löneinkomster trängs undan blir system som finansieras genom arbete mer sårbara, även om ekonomins produktionsförmåga ökar.
Nästan 60 procent av statens inkomster i Sverige kommer från skatt på arbete. Om produktivitet och välstånd flyttar till företag som i större utsträckning tjänar pengar på kapitalvaror, det vill säga sina AI-verktyg, så ställer det staten inför ett dilemma: Ska kapital fortfarande beskattas lägre än arbete, vilket är fallet idag? Går det ens att få in motsvarande skatteintäkter på kapital?
Ekonomer vid Internationella monetära fonden (IMF) avråder från särskilda AI-skatter som riskerar att bromsa produktiva investeringar. De förordar i stället stärkt beskattning av kapitalinkomster, bland annat genom effektivare beskattning av företagsvinster och kapitalvinster.
För Europa tillkommer ett problem. Om en stor del av vinsterna hamnar hos utländska teknikleverantörer medan kostnaderna för omställningen uppstår här blir fördelningsfrågan också internationell. Hur ska välfärden finansieras när vinsterna och kostnaderna hamnar i olika länder?
AI kan därmed göra gamla politiska frågor akuta på nya sätt. Vad ska människor arbeta med? Hur ska välfärden finansieras? Och hur fördelas vinsterna när en mindre del av produktionen kräver mänskligt arbete?
Sverige styr inte den globala AI-utvecklingen. Men vem som bär kostnaderna och får del av vinsterna är politiska frågor som även Sverige och Europa måste hantera. Nästa regering behöver svar även på frågor som knappt ställdes i valrörelsen.