DN Debatt. ”Valrörelsens poesi är över – dags att regera på prosa”
DN DEBATT.
Valrörelsen är slut. Gudskelov. För den har varit en av de sämsta jag upplevt. Båda sidor har strösslat pengar över svenskarna, swishat iväg löften som aldrig kommer att kunna uppfyllas. Första uppgiften för den regering som nu tar vid, hur den än ser ut, blir att börja bryta sina löften till väljarna, skriver ekonomen Klas Eklund.
New Yorks förre borgmästare Mario Cuomo sade en gång ”You campaign in poetry. You govern in prose”. Så sant. Valrörelser kännetecknas ofta av valfläsk och överdrifter. Men när valdagen kommit och gått anländer verkligheten. Då gäller det att bilda regering och ta ansvar. Ska landet styras med framgång måste det ske i prosa – inte i poesi.
Tack och lov. För den gångna valrörelsen har varit en av de sämsta jag upplevt. När det gäller den ekonomiska politiken har båda sidor glatt delat ut pengar. Det blå laget har sänkt matpriser och bensinpriser – som av en tillfällighet just över valet. Moderaterna (!) lovar gratis dagis. Kollektivtrafikens avgifter har sänkts, lagom till valet. Man flummar om att ”effektivisering” ska betala löftena – utan att redovisa hur.
Från den andra sidan lovas extra barnbidrag till semester och jul – till alla familjer, oavsett inkomst. Här står finansieringsalternativen står som spön i backen, men tyvärr med risk för oönskade konsekvenser: bankskatt, förmögenhetsskatt, 3:12-skatt, exitskatt – dock utan seriösa kalkyler på hur de slår.
Företagarnas vd har kallat löfteskarusellen ”swishpolitik”: politiker kompenserar hushåll för varje prisökning. Finanspolitiska rådets ordförande har på denna sida dömt ut löftena som ett sätt att ”vädja till väljarnas kortsiktiga ekonomiska egenintressen”. I en intervju i SvD hävdade rådets tidigare ordförande att löftena tyder på ”intellektuell regrediering” och uppmanade politikerna att skärpa sig.
Nu är det dags. På måndag måste politiken börja gå från poesi till prosa. Realförhandlingar tar vid och fungerande ekonomiska program ska läggas fram.
Det behövs. Omvärlden är kärv. Ryssland trappar upp anfallen mot Ukraina och hybridkriget mot Nato. Det planerade drönarattentatet mot flygplatsen i Leipzig är ett otäckt förebud. Vi lever i förkrigstid. Om några år kan Ryssland testa alliansen genom angrepp på våra baltiska grannar.
Detta påverkar den ekonomiska politiken. Försvarsutgifterna ska höjas till 3,5 procent av bnp; med infrastruktur kan siffran stiga till 5 procent. En väldig uppgång. Men räcker den? Jag tror att vi måste ta höjd för att krigshotet kan kräva ännu mer.
Men var kommer pengarna ifrån? Nu lånar man förtjust. Någon gång i framtiden – oklart när, oklart hur – måste dock upplåningen ersättas av löpande inkomster. Rimligen betyder det högre skatter eller kraftigt minskade utgifter på andra områden. Vilka? En ny regering bör upprätta en trovärdig plan för hur rikets säkerhet ska finansieras.
Fram till för ett par år sedan hade Sverige ett ”ramverk”, som gav stadga åt budgeten. Mot slutet var det onödigt stramt – men nu har det raserats, både av ofinansierade vallöften och genom att stora kommande utgifter lagts utanför budgeten. Men oavsett redovisningsmässig fingerfärdighet måste pengarna tas någonstans ifrån.
En ny regering måste återupprätta förtroende för den långsiktiga stabiliteten, nå bred enighet om vilka utgifter som kan tillåtas ligga utanför budgeten, hur länge, och hur Sverige åter ska svänga in på en hållbar finanspolitisk bana.
En del av den strategin rör skatterna. Här har valrörelsen bjudit på än mer tomhet. Ta diskussionen om kapitalbeskattning. På den blå sidan säger man att vänsterns förslag skulle driva alla driftiga personer ur landet. På vänstersidan svarar man käckt att ”det drabbar ingen fattig”.
Båda sidor förenklar. Sverige har hög skatt på arbete och låg skatt på egendom. Det är inget märkligt att då fråga om skatteuttaget på kapital kan höjas. Just detta diskuteras runtom i världen i takt med att AI vidgar ojämlikhet i förmögenhet och inkomster. (Förresten: var det någon som under valrörelsen hörde något om hur Sverige ska möta och hantera AI framöver? Nähä, inte det, nej). Ekonomins förmåga att skapa nya jobb hänger på att inkomsterna från högre produktivitet sprids till många och inte tillfaller en liten grupp tech bros.
Frågan är alltså rimlig och ofta ställd. Men vänsterns hagelskur av skattehöjningar skulle, om de staplas på varandra, skada investeringar och sparande. Här måste en ny regering fundera mer systematiskt på hur skatteintäkterna framöver bör fördelas mellan kapital, arbete och konsumtion.
Många ekonomer skulle nog säga att vägen framåt är lägre skatt på arbete, något högre på kapital och klart högre på konsumtion. Det skulle vara ett system som är mer hållbart för miljön och samtidigt gynna arbete och förkovran. Sverige har ett komplext och illa fungerande system för moms. Men i stället för att diskutera hur momsen skulle kunna göras mer enhetlig har valrörelsen swishat iväg mer pengar till konsumenterna genom att differentiera momsen ännu mer.
Lika sorgligt har diskussionen om skatten på ISK förts. Tusen och ett förslag om nya skattesatser – högre och lägre, på olika nivåer och med olika trappsteg. Alla tycks helt ha glömt själva poängen med ISK; att det är ett alternativ till vanlig reavinstskatt. ISK ska vara en enkel schablonskatt (man måste betala skatt även när börsen går ner, men gynnas när den går upp). Den centrala funktionen har glömts när politiker av olika färg utifrån sina respektive ideologiska käpphästar vill skärpa eller lindra skatten på aktiesparande över huvud taget.
En ny regering måste ta ned tonläget om enstaka förslag och skapa förutsättningar för en större skattereform – med ett enklare och mer robust system. Ett som dessutom skulle kunna skalas till högre intäkter om kriget närmar sig. I en sådan reform blir det lättare att diskutera skatt på kapital i mer sansat tonläge: hur få de rikaste att bidra mer till landets försvarsförmåga – utan en skattekonstruktion som leder till utflyttning?
I den diskussion på prosa som nu måste börja blir det centrala hur Sveriges utvecklingsförmåga och motståndskraft ska kunna stärkas. Inte hur kortsiktiga swish-manövrer ska säljas in för röstmaximering.