Bong är Sydsvenskans krogkritiker.
Ett danskt besök på omakaserestaurangen Umenoya i Malmö resulterade i en bitande sågning i tidningen Politiken häromveckan. De parfymerade vinerna fick krogrecensenten att vilja borsta tänderna, det var för mycket shiso och dessutom för dyrt med drygt 2 000 svenska kronor för två personer.
Inte heller vi var särskilt imponerade av dryckesmenyn vid vårt besök, även om vi hade en annan åsikt om maten, men att som dansk klaga på priset är lite väl magstarkt.
Kritikern avslutade dock texten med att tipsa om att det finns andra gastronomiska guldkorn i Malmö, värda en tur.
På samma vis tar vi gärna tåget till Köpenhamn, för att hålla oss uppdaterade kring vad som finns på andra sidan av bron. Tyvärr går nästan alla finkrogar bort, med tanke på den usla valutakursen, men det är ändå inte heller där det mest utflippade händer.
Det roligaste i Byen är istället de nischade småställena drivna av passion och lust. Ofta hittar man dem inom de asiatiska köken – något det råder skriande brist på i Malmö, trots ställen som Umenoya.
Även om Goose Deli inte är splitternytt, är det något med den krångliga adressen som gör att det fortfarande känns som ett äventyr att åka dit. I en hörnlokal i nordväst, nästan uppe vid Bispebjerg Kirkegård, ligger denna dansk-kinesiska kombination av deli, bageri och fermenteringslabb.
Vi kommer för tidigt för lunchen, där det bland annat serveras congee och ”en köttbullsmacka, fast köttbullarna är utbytta mot fläskdumplingar”, men i gengäld är bakverken ännu inte utsålda.
De flesta är baserade på smördeg – inget nytt där – men smakerna är någonting utöver det vanliga. Godast är snurran fylld med en karamellig smörkräm smaksatt med five-spice, den kinesiska kryddblandningen på stjärnanis, nejlika, kanel, sichuanpeppar och fänkålsfrön. Vi kan inte svära på att alla är med här, men smaken är himmelsk.
Värt en resa? Absolut.
Nästa stopp är Et Cetera, en liten blandasiatisk kantin där man kan äta frukost och lunch. Även här finns risgröten congee, men vi testar en tamago sando som är helt okej, med sin majonnäsiga äggröra mellan två skivor lent mjölkbröd.
Men det som verkligen gör oss tokiga i det här stället är jianbing, en sorts vanvettigt god, crêpes-liknande kinesisk gatumat. Den papperstunna pannkakan har fyllts med lätt uppvispat ägg som fått stelna i pannan, five-spice-kryddad tofu, friterad wontondeg och sichuanchiliolja och smakar som en blandning av omelett och himmelrike.
Lagom till middagen har vi tagit oss till Amager och Kūkai Ramen, megahajpad av alla danska krogkritiker. Och på denna hål-i-väggen-restaurang serveras helt klart en mycket bra ramen, av en kock som på japanskt vis gjort det till sin livsuppgift att fullända sitt hantverk.
I det här fallet är det en skål tonkotsu-ramen, med djup, mjölkig buljong som fått koka i dagar. Nudlarna är tajta och toppade med långkokt kött i tunna skivor, bambuskott och hackad rödlök – är det detta som är det nordiska inslaget? Glöm inte köpa till det marinerade ägget, som är krämigt, saltigt och godare än på alla andra ställen.
Dumpligarna kan man hoppa över, de är milda och vanliga, medan fyra bitar kyckling karaage är kompetent frasiga.
Framför allt är detta ställe, precis som de båda andra, ett bevis på vad som kan hända i en stad som tar sin matkultur på allvar.