Publicerad 12.34
STOCKHOLM. Så gjorde varmkorven till slut sin entré även i årets val.
Närmare bestämt i näven på Simona Mohamsson, den leende L-ledaren, som denna lördagsförmiddag står och delar ut gratiskorvar till den flanerade överklassen på Östermalm.
– Kommer vi in så är det helt och hållet ”Simona-effekten” säger Martin Melin, L-kandidat.
Utanför gallerian Fältöversten, där man kan anlita en ”personal shopper” om man handlar för minst 3000, fladdrar sidenscarfarna i höstvinden.
– Vad vill du ha på din korv? säger den liberale arbetsmarknadsministern Johan Britz till en man i marin dunväst. Bredvid står L-ledamoten Gulan Avci och pruttar ut ketchup i strängar som om det inte fanns någon morgondag.
Men det finns det, särskilt för Liberalerna. Inom drygt ett dygn kan partiets stolta hundraåriga historia som riksdagsparti gå i graven – även om de senaste opinionsmätningar antyder en uppryckning av aldrig tidigare skådat slag.
Men snarare än ödesval är det lite Roms sista dagar-stämning, kring L-gänget på Karlaplan.
– Kampanjkassan är nog nere på noll efter i dag, säger en lokal L-medlem i blå väst skärrat, när det står klart att partiet helt i strid med de fria marknadskrafterna beställt 500 korvar från korvgubben Wisam på kiosken Grillöversten fem meter därifrån, och sedan delat ut dem för noll kronor styck till bakfulla Stureplansprofiler, damer med dvärgpudlar och brats.
Som om den vore en OS-fackla från företrädaren Johan Pehrson – känd som ”killen vid grillen” som matade Tidöväljarna med hot dogs i förra valrörelsen – har Simona Mohamsson nu bestämt sig för att föra korvens arv vidare.
Hon är klädd i randigt förkläde och säger att Liberalerna är Tidös egen ”stödkorv”.
– En stödkorv har alltid suttit bra, när man är på väg ut för att partaja, på väg hem, en stödkorv hjälper en få den sista energin. Vi är stödkorven som kommer se till att det går.
Hennes korvmetafor må vara en smula svajig men klart är att stödröster är det enda hopp som återstår.
Strategin denna sista, skälvande vecka går enbart ut på att kampanja mot traditionella M-väljare i välbeställda områden som Bromma, Lidingö, Danderyd och här på Östermalm.
Är du rädd för att L ska åka ur riksdagen?
– Jag är orolig för Sverige. Det här handlar inte om mig eller Liberalerna, det handlar om Sverige, säger Simona Mohamsson.
Hälsoinfluencern och Östermalmsbon Katrin Zytomierska kramar om henne och bjuder in L-ledaren till att baka fröknäcke tillsammans.
– Det är inte ofta jag känner så för en politiker, men hon har bra energi. Jag gillar henne, säger Zytomierska.
Hon har försvarat Simona Mohamsson inför häcklare på Instagram, hyllat hennes mod att bära Davidsstjärnan i tv, ja, faktiskt funderat på att rösta L för första gången.
– Jag misstänker att folk i min närhet kommer övertala mig att rösta Moderaterna ändå. Men vem vet hur det slutar? säger Katrin Zytomierska.
Någon ultraprocessad korv vill clean-eating-profilen dock inte ha.
Vid korvvagnen stannar idag några tonårstjejer som vill ha mer mobiler i skolan. En man som ska förtidsrösta eftersom han måste vidare ner till sin våning i Cannes i helgen. Och en kvinnlig VD och managementkonsult som vill lyfta fram Liberalernas traditioner och historia, aspekter som naturligtvis väger tungt i dessa kvarter.
– Sen 1800-talet har vi drivit fram hela politiken som alla partier vi har i dag tar för givet – rösträtten, yttrandefriheten, säger VD:n.
På forumet X gör hon någon dag senare ett hånfullt utfall mot Magdalena Anderssons outfit, som hon kallar socialdemokraternas ”slashas-klädkod”.
– Jag fick en slang från en folkpartist, det har jag aldrig fått förut, skrockar den gamle M-politikern Ulf Adolfsson, 84. Han trycker i sig en kokt med bröd innan han skyndar bort till M-tältet på andra sidan Gösta Bohmans plats, ett torg väl valt för en borgerlig kraftmätning.
Moderaterna verkar faktiskt bli lite stressade.
Plötsligt dyker det upp en klotgrill även borta vid deras tält.
Ketchup och sötstark senap ställs fram. Partimedarbetare skvätter vilt med tändvätskan. Snart sprids korvdoftande rök även från Moderaternas håll, grilloset lägger sig som en Lützendimma över de blå valarbetarna på Karlaplan.
– Herregud, suckar Carl Bildt, som just anlänt till skådeplatsen.
– Och jag som delade ut korv i Linköping så sent som igår.
Om Simona Mohamsson bestämt vägrar prata om vad som händer sen, i fall partiet som en gång var med och grundade den svenska demokratin försvinner ur riksdagen, så har hennes partikollega Martin Melin däremot en plan.
Han ska göra som alla andra politiker med många instaföljare.
Starta en podd.
Om vad är än så länge hemligt.
En annan idé är att turnera med en föreläsning, där han ska inspirera andra att ”våga chansa och göra fel”.
– Jag har gjort fel. En gång sa jag till exempel att Turkiet var en demokrati, säger Martin Melin, och syftar på den utrikespolitiska debatten i riksdagen 2023, där han som ny riksdagsledamot väckte ramaskri med sitt Turkiet-uttalande.
Det var från början politikerförakt som drev den före detta Robinsondeltagaren och polisen Melin att kandidera. Han trodde han kunde göra det bättre själv, men blev positivt överraskad. Många politiker var i själva verket kompetenta, insåg han. Även Sverigedemokrater.
Nu, efter fyra år i riksdagen har Martin Melin spelat golf med Jimmie Åkesson, jobbat nära SD-toppar som Henrik Vinge i justitieutskottet och beskriver SD-politikerna som ”normala människor”.
– Och då ska man veta att jag stod som polis på Skeppsbron på 90-talet när Sverigedemokraterna stod och skrek ”Sieg Heil” och ”hata snuten”. Tro mig, jag har slagits med Sverigedemokrater, det är inte så att jag inte vet deras historia. Jag kan den, jag var där. Men jag ser också hur de är i dag, säger Martin Melin.
Vilken fråga skiljer sig SD och L mest åt i nu?
–Vi har väl stått en bit ifrån varandra när det kommer till det här med uppehållstillstånden.
Martin Melin norpar åt sig en blågul SD-karamell på vägen genom Tyresöfestivalen dit han blivit utkommenderad för att kampanja i valspurten. Han får kämpa om uppmärksamheten i konkurrens med den lokala begravningsbyrån, sossarnas sockervaddsmaskin och den 46-årige Tyresörapparen Kaliffa. Melin verkar inte ha störst fanskara.
Trots vissa tecken på att partiet ökar i popularitet, visar sammanställningar av de senaste mätningarna att de ligger precis under, eller strax över fyraprocentspärren.
Lyckas de till slut att komma in är det helt och hållet tack vare ”Simona-effekten”, menar Martin Melin. Han beskriver L-partiledaren som en ung, energisk kraft som moderniserar liberalismen och piggar upp ”de gamla gubbarna som står och pratar om Selma Lagerlöf”.
Men det är inte självklart att han själv fortsätter engagera sig, om partiet hamnar utanför riksdagspolitiken, förlorar miljoner i partibidrag och tvingas flytta ut ur de tjusiga kanslilokalerna i Gamla stan.
– Partiet kommer ju finnas kvar. Men om Liberalerna inte sitter i riksdagen, då försvinner ju lite grann mitt område, rättspolitiken. Och då kan det ju vara så att man efter ett tag känner att nu vill jag vara politiskt obunden istället.
Att Romina Pourmokhtari väljer att presentera ett ”Hästmanifest” just nu, några dagar innan domedagsvalet, är bara en slump, bedyrar hennes stab.
Det är inte på något vis valfläsk. Handlar absolut inte om att försöka vinna stödröster i målgruppen medelklasskvinnor, välrepresenterade inom ridsporten.
– Liberalerna har faktiskt ett långt arv att driva djurvälfärdsfrågor, säger klimatministern, och påpekar att hon gjort utspel om djur förut.
– Men det har inte väckt jättestort intresse ärligt talat. Det har varit mest turbokycklingarna som stuckit ut, säger hon, och syftar på sin kamp för att förbjuda kycklingindustrin. Där har L dock inte fått med sig övriga regeringen eller SD. Något förbud har ministern alltså inte fått till.
Pourmokhtari nojsar med den mörkbruna valacken på Solna fältridklubb, stallet där hon red som ung och enligt henne själv också fostrades till den framgångsrika politiker hon är i dag. Romina Pourmokhtari målar upp bilden av ridning som ett frihetligt, karaktärsdanande samarbete, som lär en tygla vilda, farliga krafter.
Något säger en att det i själva verket är maktbalansen mellan Tidöpartierna hon egentligen pratar om:
– Ett så här stort djur kan köra med en, om man inte är tydlig och visar att man är trygg i sig själv. Hästar kan man inte kontrollera, men det är jag som styr och rider, säger hon.
Vem det är som verkligen styr, finns som bekant olika åsikter om.
Romina Pourmokhtari säger sig brinna för fossilfritt men sitter i en regering som sänkt bensinskatten så mycket att det nu nästan är billigare att tanka bilen i Sverige än någon annanstans i EU.
Ändå vill hon beskriva Liberalerna som Tidös gröna röst.
– Det är väl det som Jimmie menar när han nu säger, rösta på Liberalerna om ni bryr er om klimatet. Det har ju jag sagt det i fyra år men det är bra om fler kan tro på mig när han också säger det, för det är sanningen.
Hon beställer en pommes med dubbel grillkrydda på Hallonbergens grill, som gett upphov till titeln på hennes självbiografi ”Chicken nuggets på krita”, som kom ut strax innan hon tillträdde som minister i Tidöregeringen för fyra år sedan.
I sin bok är Romina Pourmokhtari kritisk mot exempelvis visitationszoner, som hon menade skulle ”slå oerhört fel och göra stor skada”.
”Tyvärr pågår en kapplöpning ned mot auktoritetens botten inom svensk politik” skriver hon i boken.
Två år senare röstade Liberalerna för visitationszoner tillsammans med övriga Tidöregeringen.
– Där har väl jag också lärt mig en del om att det finns en anledning till att polisen känner att de behöver fler verktyg. Men jag tycker samma sak om visitationszoner nu, jag förstår inte varför det behöver vara den typen av lösning.
– Sen kommer det fortsätta uppstå situationer som är tuffa och det kommer nog vara ett tag framöver då vi har mer auktoritär politik inom kriminalområdet för att det tilläts gå så långt som det har gjort, säger Romina Pourmokhtari.
Ofta frågar unga här i röda ”Sumpan” henne hur hon klarar av att samarbeta SD, ett parti Romina Pourmokhtari så sent som här om dagen sa att hon inte ändrat åsikt om. Förr brukade hon kalla dem för ”rasistiska nötter med nazistiska rötter”.
Men nu tycker hon plötsligt att det är vänstern som är mest rasistisk, i alla fall mot henne själv.
– SD bemöter mig med mycket mer respekt än många av dem jag träffar som är vänster, som säger rakt ut att allt jag säger inte är mina åsikter utan Jimmie Åkessons, som han tvingar mig att säga.
Enligt Romina Pourmokhtari bemöts liberala invandrarkvinnor som hon, Simona och Gulan Avci av anklagelser från vänsterhåll om att vara ”köpta”.
– Bara för att vi inte lyder enligt deras bild att alla som har invandrarbakgrund ska vara vänster och allt annat är självhat. Den rasismen är mycket grövre än Sverigedemokraternas. SD är mycket mer försiktiga, mycket mer vaksamma, säger hon.
När Aftonbladet frågar om någon vänsterpartist sagt så rakt ut, hänvisar hon till Nooshi Dadgostars utspel efter valet 2022. Då sa V-ledaren att Pourmokhtari tidigare varit kritisk mot regeringen, ”men nu blir hon ju köpt och får en ministerpost”.
Trots att Romina Pourmokhtari sagt att människor borde flytta från förorten så fort de har råd, precis som hennes egen familj gjorde, får hon nåt nostalgiskt i rösten när hon blickar upp mot sin gamla lägenhet i miljonprogramslängan och pekar ut körsbärsträdet som blommade på gården där hon lekte om vårarna.
När vi går genom centrum är det ingen väljare som tar kontakt. Kanske har folk i Hallonbergen trots allt annat att tänka på, än ett pluttparti som snurrar kring riksdagsspärren.
Strax ska ministern hoppa in i Säpobilen igen, och fortsätta mot Huddinge, där hon ska knacka dörr tillsammans med M-kandidater. Kampen fortsätter några dagar till, för att övertyga väljarna om att L behövs i Sveriges lagstiftande församling.
Vad tänker du om att Liberalerna kan åka ut – och att det sker på din vakt?
– Det är som att fråga Mondo Duplantis, vad gör du om du missar och pinnen trillar av? Han kommer svara: den kommer inte trilla av.
Han är i och för sig världsmästare.
– Och vi kommer att komma in.