För fyrtio år sedan toppades den amerikanska börsen av olje- och industribolag: Exxon, General Motors, IBM. I dag är listan över USA:s mest värdefulla bolag i praktiken en lista över teknikbolag — Nvidia, Apple, Microsoft, Alphabet, Amazon, Meta. Undantagen som bekräftar regeln är en handfull finansbolag som JP Morgan och Berkshire Hathaway.
Den gemensamma nämnaren lyfts sällan i den svenska debatten: så gott som vartenda ett av dessa teknikbolag byggdes med riskkapital. Och trenden förstärks just nu. I juni 2026 noterades Space X på Nasdaq i den största börsintroduktionen i Wall Streets historia, till en värdering på närmare 1,8 biljoner dollar, och OpenAI förbereder en egen notering senare i år som kan bli ännu större. Båda är byggda med privat riskkapital — och båda fördjupar teknikbolagens grepp om den amerikanska börsen, och därmed om var framtidens värden skapas och ägs.
Den resan har Europa ännu inte gjort. Sverige har kommit en bit på väg — Spotify, Klarna och Truecaller visar att vi kan bygga globala vinnare. Men mönstret upprepar sig: vi är bra på att starta bolag och sämre på att äga dem när de växer.
”Båda är lysande svenska framgångar.”
Ta de två kanske mest lovande svenska AI-bolagen just nu. Lovable, ett av världens snabbast växande mjukvarubolag, har rest sitt tillväxtkapital främst från amerikanska fonder — senast 330 miljoner dollar till 6,6 miljarders värdering, ledd av Alphabets CapitalG och Menlo Ventures. Legora, en global AI-plattform för jurister, har flyttat sitt huvudkontor till New York och rest över en halv miljard dollar lett av amerikanska Accel.
Båda är lysande svenska framgångar. Men kapitalet — och i Legoras fall även huvudkontoret — är amerikanskt. Det är inte en framtida risk. Det sker redan nu, i ett läge där teknik och kapital har blivit en fråga om suveränitet.
Och insatsen är större än ägande och avkastning. Det är samma teknik- och AI-bolag som ska hjälpa samhället genom sin egen omställning: effektivisera statsförvaltning och vård, driva den gröna omställningen och elektrifieringen, utveckla innovationer för försvaret och bära re-industrialiseringen av Sverige. Bygger och äger vi dem hemma stärker de inte bara börsen, utan välfärden, konkurrenskraften och beredskapen. Låter vi dem byggas någon annanstans får vi i stället köpa tillbaka lösningarna — dyrare och på andras villkor.
”Men uppdraget är i dag för smalt.”
I förra veckan tog Frankrike ett avgörande steg. På VivaTech presenterade finansministeriet den tredje fasen av Tibi-initiativet: ytterligare 13 miljarder euro mobiliserade för franska och europeiska teknikbolag, vilket tar programmet till nära 31 miljarder euro sedan 2020.
Det smarta med Tibi är att det knappt kostar staten något. Det är ingen ny statlig fondkassa — i stället sätter staten ramarna och förmår institutionella investerare, försäkringsbolag och pensionsfonder, att rikta sitt eget kapital mot venture- och growth- fonder som komplement till säkra, lågavkastande tillgångar. Och avkastningen talar för saken: de 67 medlemsfonderna i Nordic Venture Network — ett samarbetsorgan för nordiska riskkapitalfonder, där svenska fonder väger tungt — gav 17,4 procents årlig avkastning (IRR) mellan 2000 och 2024, mer än Nasdaqs 14,4 procent. Sverige behöver samma program — och vi behöver det nu.
Den goda nyheten är att vi inte behöver bygga något från grunden. Sverige har sedan 2016 Saminvest, det statliga fond-i-fond-bolaget som investerar genom privat förvaltade fonder och växlar upp statligt kapital med privat.
Men uppdraget är i dag för smalt. Saminvest har i huvudsak backat fonder i tidiga skeden, och de behöver påfyllning. Framför allt krävs mycket mer kapital för de större growth-fonder som finansierar bolagens internationella expansion.
”Låt oss inte göra om det misstaget.”
Lösningen är elegant just därför att den bygger vidare på något som redan fungerar: ge Saminvest mandat att kanalisera kapital från intresserade pensionsfonder — och från våra större industribolag — in i svenska och nordiska techfonder, inklusive growth- fonder. Så gjorde Frankrike: i Tibis senaste fas klev stora industrikoncerner in vid sidan av pensionskapitalet. Flera svenska pensionsfonder investerar redan i venture capital, men många fler — liksom industrin, som har både kapital och strategiskt intresse — skulle vilja vara med utan att i dag ha den kompetens och det deal flow som krävs. Det är precis vad Saminvest byggt upp under nästan ett decennium.
Det som saknas är inte vilja från pensionsfonderna, och inte förmågan hos Saminvest. Det som saknas är ett politiskt beslut. Att utvidga uppdraget till att kanalisera institutionellt pensionskapital kräver ett uppdaterat ägaruppdrag — och ytterst ett beslut i riksdagen. Det kostar lite och kan ge mycket. Sverige har redan både kapitalet i pensionssystemet och institutionen som kan förvalta det klokt. Vi har bara inte kopplat ihop dem.
Valet är enkelt. Antingen bygger och äger vi nästa generations teknikbolag själva, eller så fortsätter vi att låta dem byggas färdigt — och ägas — någon annanstans. Lovable och Legora visar hur högt vi kan nå, och vart ägandet tar vägen om vi inte agerar. Låt oss inte göra om det misstaget.
Magnus Bergman, Founding Partner, Luminar Ventures
Jacob Key, Founding Partner, Luminar Ventures