INSÄNDARE. Taktikröstning gör att valet riskerar att förlora sin viktigaste funktion som ärlig temperaturmätare på folkviljan. Att rösta bör vara ett uttryck för övertygelse och åsiktsnärhet, inte ett schackdrag i ett politiskt spel, skriver Henrik Holmdahl.
I sitt sommartal bad Liberalernas partiledare Simona Mohamsson öppet om stödröster. Det hon i själva verket gjorde är att hota och underminera svensk demokrati. Hon sade: ”Jag vill rikta mig till dig som vill maximera effekten av din röst och se till att det blågula laget får fyra år till. Utan ert stöd riskerar Sverige att gå rött åt helvete, säger Mohamsson och varnar för vad som kan hända om den rödgröna sidan vinner valet.”
Svensk politik präglas sedan länge av blockpolitik som ofta har framställts som en garant för stabilitet, men i verkligheten riskerar det att allvarligt att underminera demokratins viktigaste kärna; väljarnas fria val!
Ett av de tydligaste uttrycken för detta är stöd- och taktikröstning. I stället för att rösta på det parti som bäst representerar våra värderingar, väljer många att stödrösta på små partier som annars riskerar att hamna under riksdagsspärren – bara för att rädda blocket.
När vi som väljare känner oss tvungna att rösta taktiskt snarare än ideologiskt förlorar valen sin viktigaste funktion som en ärlig temperaturmätare på folkviljan. Det leder till en snedvriden riksdag och en politisk karta som inte speglar väljarkårens faktiska övertygelser.
Blockpolitiken förstärker denna utveckling. Den skapar en illusion av två tydliga alternativ, men inom blocken ryms ofta stora ideologiska skillnader. Till exempel Liberalerna som samarbetar med Sverigedemokraterna inom Tidöpartierna.
Resultatet blir att väljare tvingas kompromissa bort sina hjärtefrågor – för blockets skull. Dessutom får vissa partier oproportionerligt stort inflytande i och med blockpolitiken. Ett parti som ligger under fyraprocentsspärren kan, om det väl kommer in tack vare stödröster, bli tungan på vågen i maktfördelningen. Det ger dem en tyngd som sällan motsvarar det egentliga stödet i väljarkåren.
Om svensk demokrati ska förbli levande och representativ behöver vi våga ifrågasätta blockpolitiken. Det är dags att öppna upp för en kultur där kompromisser över blockgränser inte ses som svek, utan som ett naturligt uttryck för ansvarstagande. Där vi som väljare röstar med hjärtat och övertygelse – inte med rädsla.
Att rösta bör vara ett uttryck för övertygelse och åsiktsnärhet, inte ett schackdrag i ett politiskt spel. Taktikröstningen är ett symtom och blockpolitiken är sjukdomen.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare