Publicerad 07.55
ÖREBRO. Det är packat med folk på Stortorget.
Alla är här för att se en man svinga fritt med skrik och förolämpningar.
Han heter Markus Allard och på söndag kan han ta ”bakvägen” in i riksdagen.
Finansminister Elisabeth Svantesson står i Moderaternas valstuga i ett regnigt Örebro.
Ingen bryr sig.
En valarbetare suckar uppgivet. Om de fortsätter hålla öppet under debatten kanske någon kommer förbi och tar en kaka efteråt.
Då kanske de vill prata lite politik också.
Det är fredag eftermiddag och en dryg vecka till valet. På Stortorget i Örebro stundar valdebatt mellan Socialdemokraternas starke man i kommunen John Johansson och hans utmanare Markus Allard, ledare för Örebropartiet.
De ska bland annat prata om Örebros attraktivitet, välfärd och trygghet.
Allt ska ta en timme.
– Men vi får se. Det lär bli många stickspår om man säger så. Som vanligt när Markus debatterar. Men kul lär det bli!, säger en valarbetare för Örebropartiet och skrattar.
Kommunalpolitik och lokala debatter i all ära, men det är inte något Aftonbladet brukar skicka ett team för att bevaka.
Men Allard kan vara på väg att göra något ingen annan lyckats med tidigare: Ta ”bakvägen” in i riksdagen.
Får partiet tolv procent av rösterna i Örebro läns valkrets – ungefär 24 000 – så kniper Örebropartiet ett mandat.
Om han kommer att lyckas står skrivet i stjärnorna. En opinionsundersökning spådde partiet 15 procent i regionvalet och 18 procent i kommunalvalet.
Skulle alla de även rösta på partiet till riksdagen så blir Allard historisk.
Men i en annan opinionsundersökning samlar Örebropartiet bara sex procent i riksdagsvalet. Långt från den magiska gränsen på tolv procent.
Det är många om, många men, med en stor skopa osäkerhet.
En av dem som ska rösta på Allard i riksdagsvalet gömmer sig för regnet under Örebropartiets vita valtält.
Han heter Peter Karlsson, är 61 år och långtidssjukskriven. Han pekar bort mot valstugan med den ensamma finansministern på andra sidan torget.
– Moderaterna är ju bra så länge man är frisk och kan jobba. Men nu känns Allard som den enda som skulle kämpa för sådana som mig. Jag ser till mitt eget bästa när jag röstar.
Sen tillägger han med ett leende.
– Hans ton i debatten skulle såklart kunna vara lite annorlunda. Men det är bra att någon rör om i grytan.
Tillbaka på Aftonbladets redaktion några dagar senare. Inuti ett litet telefonbås hörs Markus Allards röst på mobilens högtalare.
Frågan gäller vad partiets framgångar beror på.
För oavsett hur det går med riksdagsplatsen så verkar Örebropartiet kunna tredubbla sitt stöd i regionen och kommunen.
– Jag tror att det är väldigt enkelt. Vi driver en sakpolitik som är efterfrågad.
Han tar ett exempel
– I stället för att slakta sjukvården för att finansiera konst, onödiga hittepåtjänster och en massa dravel så väljer vi att budgetera för att göra motsatsen, säger Allard.
– Det vill säga att inte köpa in nya tavlor till sjukhushissarna, utan i stället lägga pengarna på sjukvården. Vi vill driva kärnverksamhet för pengarna.
Många har sett Markus Allard flimra förbi i klipp på sociala medier, där han debatterar i Örebros rådhus.
En ilsken man i skjorta som skäller ut sina politiska motståndare efter noter.
Tycker du att de klippen är en rättvisande bild av dig som politiker?
– Man tar bara crescendot där jag står och skriker i falsett och är jävligt arg. Men man tar aldrig med timmen innan, som leder upp till vad klippet visar.
Han tycker att hans politiska motståndare provocerar honom och att klippen sen fulklipps av andra partier och medier.
– Det är därför det är så viktigt för oss att ha kamera och filma överallt. För lögnen är så central, dels för er i media, men framför allt för kläggpartierna. Man måste klippa och klistra och komprimera.
– Det bygger på en djupt föraktfull syn på svenska folket. Att de inte klarar av sanningen. Att de måste fostras och vallas in i det korrekta narrativet.
Det är packat med folk på Stortorget när debatten drar igång och nästan omöjligt att se scenen för alla paraplyer.
Mitt i folkhavet står Emil, 34 och Tommy, 51. De vill inte ha med sina efternamn i tidningen.
Emil kommer rösta på Örebropartiet. Han tycker politik är svårt, men Allard gör det roligt och begripligt.
– Jag kollar på hans klipp, de är väldigt kul. Sen skickade de hem ett blad till mig också, som jag tyckte var roligt. Jag vill gärna se honom i partiledardebatterna i riksdagen.
Tommy nickar instämmande. Han kommer inte rösta på Allard, men är här för att lyssna.
– Allard gör politiken roligare och enklare. Du ser ju allt folk. Det engagerar hela stan.
Ska man döma av applåderna är en ganska liten klick av publiken för Örebropartiet och en något större klick emot.
Men de flesta verkar vara här för showen och underhållningen. För att se populisten Allard svinga fritt mot gråsossen Johansson.
Framför scenen är det fullt med tonåringar med mobilerna i högsta hugg. Redo att filma varje utbrott och eventuell förolämpning.
Tuvalie Mellin, 45, skakar på huvudet. Som tidigare reporter på lokaltidningen Nerikes Allehanda har hon följt partiet under många år.
– Kolla på de unga där framme. De följer honom på sociala medier och tycker att det är häftigt med någon som säger ifrån.
Hon är ändå tveksam till att Allard får en riksdagsplats till slut. Hon är övertygad om att motståndet är större. Inte minst bland unga.
– Prata med dem som läst deras partiprogram. Där låter det helt annorlunda.
Vad säger de då?
– Att Allard och Örebropartiet vill införa en diktatur.
Att Örebropartiet skulle vilja ha en diktatur ger Allard inte mycket för.
– Det låter som att du har pratat med sossezombies eller någon annan utvecklingsstörd sort. Det går inte att prata med de människorna, säger han.
– Vi skriver ju uttryckligen att vi vill ha demokrati, och de landar i att vi vill ha en diktatur. Det finns knappt någon anledning att kommentera det, det är så jävla efterblivet.
Örebropartiet vill varken definiera sig som vänster eller höger. De vill kallas populister. Men en sak är säkert. Om de fick bestämma skulle Sverige förändras i grunden.
I partiprogrammet står det bland annat att gränserna ska stängas. Hundratusentals ”invandrade bidragsparasiter” ska skickas ut.
Ett ”biometriskt register” – där man samlar in fingeravtryck, ögonscanningar och dna – ska införas. Inte för befolkningen som helhet, utan bara för ”migranter och kriminella”.
Det ska bland annat förhindra bidragsfusk och att de som utvisats kommer tillbaka under en annan identitet.
För dem som bli kvar skulle inte mycket bli sig likt.
Till exempel vill partiet att domstolar, polisen och migrationsverket ska byggas om från grunden.
I stället för av tjänstemän skulle besluten fattas av ”kadrer”, en sorts politiska nämnder där folkvalda politiker fattar beslut från fall till fall.
Inte enligt enligt ”stelbent juridik”, utan ”flexibelt, pragmatiskt och med hänsyn till detaljer”.
– Politikerna måste ta kontroll. Och det är därför vi vill ha mer nämndstyren. Gör om Migrationsverket till en nämnd. Då kan man fatta beslut i fall till fall. Då har du större flexibilitet. Det blir också en större politisk representation, säger Allard.
Allt med ett tydligt mål:
Ett monokulturellt Sverige. Där besluten fattas med ”det bästa för Sverige och svenskarna” framför ögonen.
Skulle Örebropartiet få egen majoritet i riksdagen så skulle kadrerna – eller nämnderna – fyllas med örebropartister. Det skulle inte finnas plats för andra partier.
– Ska du kunna styra statsapparaten, så ska du ju styra statsapparaten.
– Det är därför jag bli skogstokig när någon hävdar att kaderstyret skulle vara i motsats till demokratin. Det är tvärtom. Det är byråkratstyret, expertväldet och elitismen som står i motsats till demokratin.
Vilket Sverige vill Örebropartiet skapa?
– Jag vill att man ska föreställa sig en regnig tisdag i november – med pissigt jävla väder – och allt ska bara funka. Det är min romantiska ”närkingska” vision.
– Jag hatar ideologiska utopister med en romantisk idealversion av samhället. Jag tror inte på sån skit, jag tror på att lösa problem.
På ett betongblock snett bakom scenen står Therese Gürlet Häggström, 70, och skriker.
Några poliser står och sneglar åt hennes håll.
– Jag ångrar bara att jag inte tog med några ägg. Det är så sorgligt att vi bor i ett samhälle där folk röstar på svartvita lösningar. Det är så beklämmande att folk imponeras av honom, säger hon.
Vad tror du det beror på?
– Kanske är det närheten till Bergslagen och all arbetslöshet där. Eller kanske för att frikyrkorna alltid varit starka här i stan. Folk vill ha snabba lösningar. Förut var det gud, nu är det Allard.
Men hon tror inte att det räcker hela vägen till maktens centrum i Stockholm.
– Jag har stått i två timmar och delat ut material för Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen. Alla unga jag pratat med har redan röstat rött eller grönt. Jag var jätteförvånad.
Debatten går på högvarv. Uppe på scenen diskuteras en anställd inom Örebros hemtjänst som förnedrade och filmade äldre. Mannen dömdes till fängelse tidigare i år.
– Vad gjorde sossarna med den personen? Gav de honom sparken? Nej, han fick komma tillbaka i tjänst. Hur kan man sen påstå att man vill ha en bra äldreomsorg? säger Allard.
Johansson svarar:
– Det kommer alltid finnas människor som begår fruktansvärda saker. De ska bort och straffas i enlighet med lagen. Men de ska inte bli symbolen för allt som är fel med Örebro.
Ordet går tillbaka till Allard.
– Det är inte någon naturlag att det blir så här. Utan det är för att ni inte är byxade att sköta de kommunala kärnuppgifterna, säger han.
– Där är skillnaden! Jag hade skickat honom härifrån!
Borta vid Örebropartiets valstuga bredvid scenen börjar stämningen mer likna en boxningsmatch än en debatt om äldrevård, busslinjer och idrottshallar.
– En käftsmäll till!, skriker någon.
– Jävla vidriga sossar, skrattar en annan.
– Ut med babbarna! Ut med babbarna!, ropar en tredje.
Johan Carlbark, 55, är en av dem som står och skriker ut sin frustration. Han har gjort egna pins av Örebropartiets valsedlar som han satt fast på jackan.
– Hade jag inte varit örebroare så hade det blivit Alternativ för Sverige. Allard och
Vad är så bra med dem?
– Det är ordning och reda och arbetsläger för grovt kriminella. De vill inte ha en massa pedofiler i förskolorna.
– Röstar man på till exempel sossarna eller moderaterna så vill man ju ha den politik som förs. Där man får våldta barn, skjuta människor och sälja knark. Med värdelös invandring och sharialagar. Då är man ju totalt dum i huvudet.
Han har satsat en hundring på att Allard kommer in i riksdagen. Nästan alla han känner kommer rösta likadant.
– Tyvärr håller några fortfarande fast vid SD. Men för de flesta blir det Alternativ för Sverige och Örebropartiet.
Storslagna visioner om ett annat Sverige är en sak. Men i det här valet kan partiet som bäst hoppas på en eller två riksdagsplatser. Då blir frågan vilka frågor de kommer kämpa för.
– Vi måste sluta fylla på med fler invandrare. Vi måste få kontroll på situationen och sen behöver vi utvisa kriminella invandrare. Sen måste vi naturligtvis skära ned på slöseriet, säger Allard.
Generellt kommer Allard ”greppa vartenda litet halmstå” för driva igenom så mycket som bara möjligt av Örebropartiets politik.
– Får jag en vågmästarroll, då kommer ni få se.
Debatten är slut. Framför scenen samlas tonåringarna. Alla vill ha en selfie med Allard eller en shoutout från honom att lägga upp på tiktok.
Regnet har slutat falla över Örebro, paraplyerna fälls ihop och alla börjar vandra hemåt för att ta helg.
Kvar i luften dröjer sig en osäkerhet.
Var det något historiskt vi precis bevittnade, ett nytt parti på väg in i Sveriges riksdag?
Eller är allt bara ett luftslott, uppblåst av de sociala mediernas algoritmer, ett fåtal opinionsundersökningar, tidningarnas jakt efter spännande reportage och örebroarnas längtan efter en riktig jävla show?
Det svaret får vi på valdagen.