För en enskild person kan omfattningen på klimatproblemet kännas hopplös. Den som tycker att klimatfrågan är viktig bör granska partiernas politik innan valsedeln läggs i kuvertet, skriver Alfred Söderberg, forskare i transportsystem och klimatomställning.
Argumentet att ”Sverige bara står för en promille av världens utsläpp, så det spelar ingen roll vad vi gör” återkommer ofta i klimatdebatten. Det används för att motivera att Sverige ska ha lägre klimatambitioner. Inför morgondagens val förtjänar det att granskas.
Det låter vettigt: Kina, USA och Indien släpper ut långt mer. Svenska utsläppsminskningar kan inte ensamma förändra världens temperatur.
Detta stämmer. Men slutsatsen blir ändå fel.
Tänk att tusen personer går till någon av Skånes stränder och lämnar kvar en påse skräp var. Då står varje person för en promille av nedskräpningen. Ingen skulle acceptera ursäkten: ”Min påse spelar ingen roll.” Problemet är ju den samlade mängden skräp.
Samma logik gäller klimatet. Sverige står för ungefär 0,1 procent av världens årliga fossila koldioxidutsläpp, enligt den vetenskapliga onlinepublikationen Our World in Data. Men de länder som var för sig släpper ut mindre än 2 procent står tillsammans för cirka 36 procent av de globala utsläppen, enligt klimatforskaren Hannah Ritchie, som arbetar vid Our World in Data och Oxfords universitet. Om varje land med små utsläpp använder sin litenhet som ursäkt, försvinner mer än en tredjedel av världen från arbetet med att lösa problemet.
Ett annat argument är att utsläppen måste minska mest där de är störst. Kina, USA och Indien måste därför göra betydligt mer än idag. Klimatomställningen kostar också pengar, och fel utformad politik kan drabba både hushåll och företag hårt.
Det är sant. Klimatpolitiken måste vara kostnadseffektiv, långsiktig och undvika onödiga kostnader. Men inget av detta betyder att Sverige ska vara passivt. Ett rikt och högteknologiskt land har bättre möjligheter än de flesta att utveckla energi- och transportsystem, material och industriprocesser som kan användas långt utanför landets gränser.
Det kostar också att inte göra något. Enligt EU:s miljömyndighet Europeiska miljöbyrån orsakade väder- och klimatrelaterade extremhändelser ekonomiska förluster på 822 miljarder euro i EU mellan 1980 och 2024. En fjärdedel av förlusterna inträffade under de fyra sista åren.
FN:s klimatpanel IPCC konstaterar att riskerna för människor, ekosystem och livsmedelsförsörjning ökar för varje ytterligare steg i uppvärmningen.
Ett mer dramatiskt exempel är AMOC, det stora system av havsströmmar i Atlanten som transporterar värme norrut. IPCC har bedömt en abrupt kollaps före år 2100 som osannolik, men forskarrapport som Nordiska ministerrådet publicerat i år konstaterar att nyare forskning ger skäl att ta risken för en kritisk brytpunkt redan detta århundrade på stort allvar. En kollaps skulle kunna leda till kraftig regional nedkylning i Norden, mer havsis, kortare odlingssäsonger, kraftigare stormar och ytterligare höjningar av havsnivån längs Europas kuster. Konsekvenserna för jordbruk, energi, infrastruktur och ekonomi skulle kunna bli mycket stora.
Ingen vet om eller när en sådan brytpunkt passeras. Ett samhälle försäkrar hus mot brand trots att de flesta hus aldrig brinner. När konsekvenserna kan bli katastrofala räcker inte ”det kanske inte händer” som strategi.
Sverige kan inte lösa klimatkrisen på egen hand. Men att Sverige är ett litet land är inget skäl att göra mindre. Svensk klimatpolitik bör minska utsläppen där det ger störst effekt, skapa långsiktiga spelregler för näringslivet, driva på för en ambitiös klimatpolitik inom EU samt stärka forskning och innovation som kan få genomslag internationellt.
Världen behöver ett land som kan visa vägen i klimatfrågan. Det kan Sverige göra.
Sveriges promille är inget frikort för passivitet i klimatfrågan.
För en enskild person kan omfattningen på klimatproblemet kännas hopplös. Men på söndag finns ett ovanligt direkt sätt att påverka riktningen. Valurnan är ett av de viktigaste verktygen för att påverka vilken klimatpolitik som förs i riksdagen, regionerna och kommunerna. Den som tycker att klimatfrågan är viktig bör därför granska partiernas politik innan valsedeln läggs i kuvertet.
De som är barn och ungdomar idag, och en dag deras barn, kommer att leva längre med konsekvenserna av dagens beslut än vad vi som får rösta i morgon behöver göra. De kommer att kunna se vad forskningen visade, vilka möjligheter som fanns och vilka val som gjordes.
När vi blir gamla kan de komma att fråga oss: ”När ni visste vad som höll på att hända, vad gjorde ni då?”
De allra flesta vill nog kunna säga att vi gjorde allt vi kunde. Inte att vi pekade på någon annan. Inte att vi räknade promille.
SKRIBENTEN
Alfred Söderberg, forskare i transportsystem och klimatomställning
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.