Orup gräver guld i Skåne
Uppdaterad 05.38 | Publicerad 05.27
KONSERT Oavsett hur det går i fotbolls-VM lär Orup garanterat gräva guld i den svenska festivalsommaren.
Premiären för första egna sommarturnén på 14 år är en lyxig parad av rakt igenom tidlös soulpop.
Orup
Turnépremiär: Torsjö Live, Tyringe. Publik: 5 500 på området, de allra flesta ser Orup. Längd: 75 minuter. Bäst: ”Regn hos mej”, ”Då står pojkarna på rad” och ”Trubbel”. Sämst: Förstår varför setet ser ut som det gör men något litet aningen mer udda ur katalogen hade ändå varit kul.
TYRINGE. Det finns sämre tillfällen för Orup att inleda sin första egna sommarturné på 14 år än nu, när en viss GES-låt om fotboll vevas både fram och tillbaka och i olika versioner.
Åtskilliga gula fotbollströjor i publiken på den natursköna familjefesten Torsjö Live ropar efter den men det är inte för att vara hejaklacksledare som Thomas Eriksson åker ut i sommar. Dessutom är låten som bekant inte bara hans, så den får klokt nog vila i kväll.
Istället gör Orup sin show till en precis lagom lång kaskad av något så sällsynt som tidlös, genuint folklig svensk kvalitetspop med både stil och finess.
Han har på senare år firat sin karriär med såväl en generös 60-årsbaluns i Globen 2018 som den betydligt mer lågmälda soloshowen ”Orup bara” för två år sedan.
Båda de formaten gav utrymme för att inte enbart rota i de mest väntade lådorna men nu är det show för i huvudsak större stadsfestivaler och då gäller självklart andra regler: så hög koncentration av hits som möjligt.
Första dagen av den här nordskånska festivalen bjuder på bland annat Melody Club, Rydell & Quick, Lisa Miskovsky, Hooja och Sverige-Japan på storskärm.
Men det tar inte Orup många sekunder att lyckas påminna oss om vem som är kvällens tveklösa kung. Han gör det till synes lätt och ledigt, med mer än 50 år av scenrutin och ett synnerligen gediget niopersonersband.
Orup har inte släppt ett album på snart 16 år, och frågan är om en hitnörd i pensionsåldern alls ser mening i att göra fler. Så det skulle givetvis gå att hävda att det här är vad det är, gamla dängor en gång till.
Men ska en så här omsorgsfull hantverkare bemöda sig med att göra något måste det bli något.
Och det blir det.
Främst handlar det förstås om låtarna. Det finns anledningar till att publiken sjunger större delen av första versen till ”Regn hos mig” helt själv, eller att stjärnan nästan utan någon ansträngning alls får till och med brassestolarna längst upp i backen att veva med armarna i ”Vid min faders grav”.
Kombinationen av en helt egen känsla för både melodier och texter med djupa pophistoriska rötter och en oblyg vilja att underhålla skapar pop som känns rent lyxig. Orup vet det själv, i kväll känns det ofta som att han myser över styrkan i sin katalog.
Elegansen i ”Min mor sa till mej” eller ”Som isarna – när det blir vår”.
Falsettsoulen i ”Upp över mina öron”.
Skörheten i en ensam akustisk ”Det gör ont”.
Det effektfulla James Brown-stoppet mitt i ”Magaluf”.
Den roliga koreografin med bandet i en närmast Booker T & The MG’s-groovig ”Trubbel”.
En ”MB” som börjar fränt countryjazzigt med de tre blåsarna men utvecklar sig till rena Elvis i Las Vegas-numret med fräsiga solon på gitarr och piano och nästan ännu fräsigare Presley-moves av sångaren.
Med mera. Det ryms massor av kul på de här 75 minuterna.
– Vet ni hur mycket jag älskar att spela i de här trakterna där jag inte heter Orup utan Euuorup? ropar sångaren.
Mot slutet säger han att bättre premiär än så här kan man inte ha, med en liten bristning i rösten som känns helt uppriktig.
Jag kan inte annat än instämma.
Alla stortorg, parker, slott och nöjesfält som får besök av Orup och hans orkester i sommar är faktiskt bara att gratulera.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik