1. Ekonomin
Debatten om ekonomin var stundtals hetsig. Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) drabbade samman om skatterna, där Kristersson lyfte bolåneskatten och Andersson kallade hans beskrivning ett ”fantasifoster”.
När partiledarna fick frågan om matmomsen borde höjas till tolv procent 2028 var det nästan ingen som ville ge besked. Bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna röstade nej, medan övriga partiledare avstod. Ulf Kristersson tvekade först vid knapparna men tryckte till slut gult efter att ha påmints av programledarna.
En skarp ordväxling uppstod också mellan Amanda Lind (MP) och Simona Mohamsson (L) om en möjlig miljardärsskatt. Mohamsson hävdade att en sådan skatt riskerar att driva kapital ur landet och ifrågasatte hur välfärden då ska finansieras. Lind avfärdade siffrorna, anklagade Mohamsson för att inte ha läst underlaget och menade att de rikaste måste kunna bidra mer när Sverige står inför försvarssatsningar, klimatomställning och ökad fattigdom.
Även Nooshi Dadgostar (V) och Jimmie Åkesson (SD) rök ihop. Dadgostar anklagade Åkesson för att gynna de rikaste med skattesänkningar, medan Åkesson svarade att V-ledaren lovat orealistiskt stora utgifter. Till slut bröt programledaren Fouad Youcefi in.
2. Skolan
Skoldebatten präglades av olika förklaringar till Sveriges svaga Pisa-resultat. Simona Mohamsson kallade utvecklingen för en följd av en global ”skärmpandemi” och pekade ut skärmar som en viktig orsak. Nooshi Dadgostar lade i stället skulden på den svenska friskolemodellen och marknadsskolan, där stora skolkoncerner kan ta ut vinster. Hon krävde ett snabbt stopp och sade att barnen inte har tid att vänta.
Det blev också ett skarpt ordkrig mellan Dadgostar och Mohamsson. V-ledaren anklagade regeringen för de största neddragningarna i skolan på 30 år, medan Mohamsson svarade att regeringen tvärtom lagt den största skolbudgeten i modern tid. Jimmie Åkesson lyfte fram invandringen som ett strukturellt problem och varnade för att återgå till migrationspolitiken före 2015.
Amanda Lind angrep Liberalerna och menade att skolan länge styrts av liberala och borgerliga idéer, och att förändringarna därför kommer sent. Ulf Kristersson kallade Pisa-resultaten en varningssignal för hela västvärlden och lyfte kunskap, ordning och disciplin. Magdalena Andersson beskrev läget som en katastrof och anklagade regeringen för att satsa för lite på skolan och för att skylla ifrån sig.
3. Klimat
Klimatdebatten blev snabbt skarp. Jimmie Åkesson avfärdade Klimatpolitiska rådets kritik mot regeringens politik. Enligt SD-ledaren ska Sverige föra en ”rimlig klimatpolitik” som gör global nytta och inte ”späker svenska folket”. Amanda Lind gick till angrepp och sade att Åkesson ställer sig över expertisen. Hon menade också att hushållens problem förvärras av beroendet av andra länder och att Sverige måste bli friare, bland annat genom omställning.
När partiledarna fick frågan om Sverige ska ha mer ambitiösa klimatmål än övriga EU svarade hela oppositionen ja, medan Tidöpartierna svarade nej.
Ulf Kristersson lyfte kärnkraften som grunden i den fossilfria omställningen och sade att politiken måste göra resan möjlig för svenska folket.
Elisabeth Thand Ringqvist (C) betonade behovet av tydliga mål för industrin och stöd till lantbrukets omställning. Lind sade samtidigt att hon är ensam om att tala klarspråk om att bensinen blir dyrare. Magdalena Andersson lyfte både kärnkraft och havsbaserad vindkraft, medan Åkesson sade att baskraft – alltså kärnkraft – är det Sverige behöver.
4. Kriminalitet
Kriminalpolitiken blev ett av debattens mest laddade ämnen. Elisabeth Thand Ringqvist höll med om att skjutningarna minskat under mandatperioden, men markerade samtidigt mot delar av regeringens linje. Hon sade att Centerpartiet vill ha en tuff men rimlig politik och därför sagt nej till både att sätta 13-åringar i fängelse och till alltför integritetskränkande åtgärder.
Ulf Kristersson lyfte fram regeringens resultat genom att citera en gängmedlem som enligt honom beskrivit de kriminella nätverkens försvagning. Statsministern kallade det ett kvitto på att politiken fungerar. Samtidigt hettade det till rejält mellan Magdalena Andersson och Simona Mohamsson i en ordväxling om mängdrabatten, där Andersson fräste: ”Någon jävla ordning får det vara.”
När partiledarna röstade om att åter höja straffbarhetsåldern till 15 år sade V, MP och C ja, medan S, M, L, KD och SD sade nej. Amanda Lind anklagade Kristersson för smutskastning och ”lögnpropaganda”, medan Jimmie Åkesson gick till angrepp mot oppositionens trovärdighet.
Nooshi Dadgostar försvarade motståndet mot lägre straffbarhetsålder och varnade för att barn kan bli mer kriminella av fängelse. Andersson lyfte i stället fram danska punktinsatser som förebild.
5. Integration
Integrationsdebatten blev känslosam och konfliktfylld. Jimmie Åkesson sade att integration inte handlar om pengar utan om krav, och att den som inte är beredd att anpassa sig inte heller ska få ta del av offentlig service och välfärd. Nooshi Dadgostar läste upp vittnesmål från väljare som känt sig hotade och hatade, blev märkbart berörd och anklagade Tidöpartierna för att ha släppt in hat i Sverige. Åkesson svarade att hennes resonemang är föråldrat och att många som kommit till Sverige inte vill bli en del av gemenskapen.
Simona Mohamsson försvarade en kravbaserad integrationspolitik och sade att ”att ställa krav är att bry sig”. Hon lyfte bland annat medborgarskapsprov som en väg in i samhället. Elisabeth Thand Ringqvist betonade i stället vikten av arbetsinvandring och att människor som gör rätt för sig ska få stanna. I panelomröstningen om svenska värderingar för uppehållstillstånd svarade L, KD och SD ja, medan övriga partier avstod.
Debatten hettade också till mellan Dadgostar och Ebba Busch om tonårsutvisningar, hedersförtryck och niqabförbud.
Mohamsson gick hårt åt Magdalena Andersson efter ett uttalande om att hon vuxit upp i ett ”sossestyrt Sverige”, och Amanda Lind kritiserade Åkessons retorik om muslimer och anklagade övriga högersidan för tystnad.
6. Sjukvård
Sjukvården blev nästa stridsfråga i debatten. Ebba Busch argumenterade för att staten ska ta över ansvaret för vården och att regionerna avskaffas. Hon pekade på dagens ojämlikhet, där postnummer och region avgör vilken vård patienter får, hur länge de får vänta och vilket stöd barn med exempelvis diabetes har rätt till.
Magdalena Andersson var mer tveksam till att lägga ned regionerna, men öppnade för ökad statlig styrning och statlig finansiering av vården. Samtidigt anklagade hon regeringen för att ha prioriterat skattesänkningar framför sjukvårdssatsningar.
Elisabeth Thand Ringqvist varnade för att ett statligt övertagande kan slå hårt mot glesbygden. Hon hänvisade till Danmark, där många sjukhus enligt henne har lagts ned efter en liknande reform, och betonade vikten av vård nära människor.
Simona Mohamsson gick till hårt angrepp mot den rödgröna vårdpolitiken i Region Stockholm och pekade på problem inom bland annat ätstörningsvården.
Debatten blev stundtals stökig, och programledaren Fouad Youcefi fick flera gånger bryta in för att stoppa partiledare som pratade i munnen på varandra, bland annat Mohamsson och Nooshi Dadgostar.