Svartmålad betong och en barlagd järnrigg, nedklottrad i monumentalskala: ”Ulla Winblad kåt gungar i rodarbåt”, ”KUKEN”, ”Lägg dig på baren”.
Den skitiga scenbilden på Folkoperan är långt från de pastellsalonger som ofta får representera det gustavianska 1700-talet. Vi befinner oss i en annan del av staden, förevigad i rättegångsprotokoll, handskrivna listor med rubriker som ”Horor i Stockholm under slutet av 1760-talet” och, inte minst, Bellmans visor.