Just nu upplever världen en AI-hype utan dess like. Enligt konsultfirman Pwc beräknas privata företag som Google, Amazon, Microsoft, Meta och Openai med flera att investera hisnande 32 000 miljarder dollar i AI-infrastruktur globalt fram till år 2050.
Artificiell intelligens håller på att omforma hela vår ekonomi i realtid. Man kan tycka vad man vill om det, men tekniken är här för att stanna och den kommer att ändra våra samhällen i grunden.
På samma sätt som olja bokstavligen talat utgjorde bränslet i 1900-talets ekonomiska strukturomvandling, spelar tillgången till datorkraft – vilket i sin tur kräver enorma mängder energi – en liknande roll i vår tid.
Och på samma sätt som kontrollen över olja nästan alltid varit kopplat till geopolitiskt inflytande, gäller samma princip idag tillgången till beräkningskapacitet. Det är därför USA och Kina kapprustar om vilket land som kan bygga de kraftfullaste superdatorerna. Den som kontrollerar störst mängd data, har också störst chans att forma framtiden.
I denna kamp har Europa hamnat farligt på efterkälken. Att amerikanska techjättar söker sig till Sverige i syfte att bygga datacenter är därför positivt, då det gör oss som nation mer relevant i det kalla krig som utspelar sig mellan Washington och Peking. Har vi tur leder det också till fler arbetstillfällen.
Men det är viktigt att våra politiker inte dras med i en allmän eufori kring datacenter, vilket DN:s reportage från Timrå illustrerar (DN 9/9). Där vill Google bygga ett enormt AI-center, vars energibehov på sikt kan komma att motsvara mer än Stockholm stads årsförbrukning.
Det lokala S-styret är lyriskt och hoppas på minst 500 nya jobb på orten. Kritiken från det lokala Timråpartiet om att ett datacenter riskerar att leda till kraftigt höjda priser på energi viftas däremot bort som ”populism”. Elpriser som måste betalas av invånarna i regionen och som riskerar att driva ut lokala företag.
För att vara ett påstått populistiskt parti låter invändningarna väldigt rimliga. Faktum är att rådande ordning är uppenbart ohållbar i längden. Om utländska techjättar vill etablera sig i Sverige, vilket är bra, måste dessa vara med och bygga upp den energiinfrastruktur som verksamheterna kräver.
Om inte riskerar de techeuforiska lokalpolitikerna en väljarbacklash utan dess like, när priset för en handfull jobb visade sig bli elräkningar på tiotusentals kronor och ett förstört företagsklimat. Tanken på att, säg, Google är med och finansierar framtidens svenska kärnkraftsreaktorer är därför inte alls så kontroversiell som den kanske kan låta.
Sveriges energibehov kommer att öka enormt kommande år, inte minst på grund av AI-boomen. Diskussionen om vilken roll techjättarna ska ha för landets elförsörjning måste börja föras på allvar.